Inledningsvis bör Ni, K. Läsare, varnas för att detta inlägg är av högst ickesubstabtiell art, men som ämnet för betraktelsen ifråga har legat och gnagt i min enkla huvudknopp hela eftermiddagen måste jag nu göra slag i saken och, på samma sätt som man får bort en låt man har på hjärnan genom att sjunga den högt, skriva ur mig tanken.Till Bokhandeln anlände idag en leverans i vilken det fanns med en pocket av ringa storlek, det vill säga tunn. Döm därföre om min förbluffelse då jag skulle lyfta ett tiopack av denna artefakt (= bok i fysisk bemärkelse, själva tinget, till skillnad från arteakt som är boken som upplevelse) och fick mig en sant gravitetisk överraskning. J-lar i min lilla låda, så tung den packen var - jag sögs obönhörligt ned mot golvet!
Förbryllad, nästan chockad faktiskt!, tog jag fram en bok ur packen för att väga den på min arbetsplats lilla brevvåg och kunde då jag läste av displayen konstatera att den lilla, lilla pocketboken vägde dryga kvartskilot, närmare bestämt tvåhundrasextio gram!
En mer ingående granskning gav vid handen att pocketboken förvisso var tunn, men ändå omfattade cirkus tvåhundrasjuttio sidor, en kompakt sak alltså, sidorna var ändå ganska tjocka (heder åt förlaget för det, bilderna och illustrationerna i pocketboken blir av mycket god kvalitét av just den anledningen). Tunn och tung samtidigt. Ändå misstänkte jag något fuffens, kunde det vara så att sidorna hölls samman magnetiskt så att det var magneten i ryggen som gjorde den så tung?
En lång stund stod jag bara och titta på den, totalt oförmögen att acceptera att en pocketbok som är elva millimeter tjock (måttstocken åkte fram efter ungefär två minuter) rent fysiskt kan uppnå en sådan diger tyngd. Att en lunta som Peter Weiss Motståndets estetik, som är ettusenfyra sidor lång och femtio millimeter tjock, väger fyrahundrasjuttiotre gram kan jag gå med på, då där finns en korrespondens mellan omfång och tyngd, men tunna pocketböcker ska bara inte vara tunga! Det går inte! Tänk om Motståndets estetik proportionellt skulle vara lika tung som den lillpocket som upptagit mina tankar sedan lunchtid, då skulle den ju väga (räkna, räkna, tänka, tänka, gruff, mummel, mutter och svärord, jag är både icke-fysiker och icke-matematiker)... ettusentvåhundrafemtio gram ungefär, ett och ett kvarts kilo (eller?)! Det är ju fullkomligt barockt!
Dock måste jag ge efter för fakta och inse att den lilla pocketen faktiskt är tung, men det är motvilligt och med värsta (adjektivet används här seriöst och icke pubertalt) huvudvärk. Tack och lov är det snart stängningsdags här i butiken så att jag slipper se artefakten i fråga, för hur mycket jag än anstränger mig kan jag inte låta bli att då och då titta på den och ge den onda blickar. Jag hyser hatfulla känslor mot den.
Vilken boken ärsom orsakat migså mycket besvär?Ni som vill veta,klicka här.
(Det blev ofrivilligt en usel dikt av det hela, minns att jag skrev det först)
I min salong vill jag vara fredad och slippa se dess otäcka namn och tryne. Morr.
La Bibliofille
Man skulle kunna kalla inlägget false advertisement, ety skulle jag aldrig ha läst ett helt inlägg om en sådan bok [mållös!], men jag lockades av weiss-omslaget..!
SvaraRaderaCaroline: hoppas att läsningen gav Dig någonting ändå, trots att Weissomslaget mer än någonting annat var dekor, dess positiva pol om jag får säga det själv.
SvaraRaderaHAhaha, "här"-boken är en bok som jag säkert skulle kunna finna i min fars bokhylla.
SvaraRaderaHAr du tagit dg igenom Weiss ännu?
Det här verkar vara en trend som jag inte vet om jag gillar. En av dina konkurrenter säljer numera Böcker till kilopris. Andra är ytterst noga med viktangivelsen. Så t.ex. väger Kunzelmann 864 gram. För att få ut det mesta av pengarna bör man alltså läsa lättviktig litteratur.
SvaraRaderaMarlan: icke, den står där i hyllan och ger mig dåligt självförtroende.... En gång kom jag till sidan 300, men sedan tog det stopp.
SvaraRaderaBengt O: för att få ut det mesta av pengarna bör man alltså läsa lättviktig litteratur? En sanning med modifikation: man kanske får FLER BÖCKER för pengarna, men inte nödvändigtvis BÄTTRE BÖCKER. Enligt min erfarenhet kommer den bästa litteraturen aldrig (åtminstone bara undantagsvis) ens ut i pocketform. Jag betalar hellre 200 pix för EN god inbunden bok än för tre, fyra kassa pocketböcker. Jag betalar hellre 200 pix för EN god inbunden bok än för tre, fyra goda pocketböcker också faktiskt.
För övrigt vill jag understryka att jag med Artefaktisk - fullkomligt menlös - betraktelse inte alls gör någon bedömning av boken X i egenskap av text. Jag ville blott och bart ge utlopp för min frustration över att inte få ihop tyngd med omfång.