Från det mest oväntade håll förärades jag under gårdagen en boklig gåva. Svärfar, som är den mest ickeläsande och obokliga person jag känner, hade då han kom på fikabesök igår med sig Överleva i det sårbara samhället (se bilden) av Mats Ekeblom, Stefan Källman och Lars Fält, från 1992. Fråga mig inte hur eller var han fått tag i den.- Den kan du behöva nu när du bor på landet! Du som är ute och går mitt i skogen och kan gå vilse!
Svärfar är lantis sedan barnsben och är därför mycket överbeskyddande mot mig, sin blivande svärdotter, som är uppvuxen i "stan" (8000 invånare i tätorten) och ovan vid livet "på landet". När jag och min sambo träffades trodde hans familj till exempel på fullaste allvar att jag aldrig sett en ko, och då var jag sexton år gammal. Jag vandrar verkligen inte omkring mitt i skogen utan följer upptrampade stigar och vägar, han däremot får det att låta som om jag mitt i mörka natten, utan karta och kompass, stövlar rakt in i djupaste storskogen miltals från civilisation och människor.
Hursomhelst var tanken med att ge mig, den nyblivna lantlollan, en bok om hur man överlever i det sårbara samhället inte dum, inte dum alls. Vad händer till exempel med vårt hus om det blir strömavbrott? Strömavbrott inträffar ju alltsomoftast, träd blåser ned över ledningar, snö tynger ned luftburna elledningar så att dessa ger efter, och på landet inträffar ju sådana saker mycket oftare än i staden och tar oftast också längre tid att få ordning på igen. Jag konsulterade alltså Överleva i det sårbara samhället: hur bra skulle vi klara oss i vårt hus om vi råkade ut för ett långvarigt strömavbrott mitt i vintern?
Fråga: Hur skulle vi värma upp huset?
Svar: Genom att elda i kakelugn, braskamin och vedspis.
Fråga: Hur skulle vi få vårt vatten in i ledningarna om elektriska pumpar och sådant vore satta ur spel?
Svar: Det är självtryck på vårt vatten, det trycker sig självt in i vårt vattenledningssystem.
Fråga: Hur skulle vi tillaga vår mat om den elektriska spisen vore satt ur funktion?
Svar: Vi skulle laga den i och på vedspisen.
Ganska fint skulle vi alltså klara oss, förutsatt att vi nyligen varit i affären och handlat. Hmm. Nödproviant bör alltså inhandlas.
Lite pliktskyldigt, för att kunna säga till Svärfar att jag pluggat på hur-jag-gör-om-jag-går-vilse-delarna i boken ordentligt, bläddrade jag igenom boken på jakt efter de sidor som informerade om dylika ting, men jag fann inga! Det stod att läsa en massa om skeppsbrott, napalmbombning, giftgasutsläpp, skyddsrumsbyggen och en massa sådant, men om hur man hittar hem igen? Intet.
Så egentligen är jag precis lika sårbar ute på mina skogspromenader nu som innan Svärfar var snäll och rar och kom med den där boken... Om man nu inte bestämmer sig för att kasta napalm på mig - då är motståndaren chanslös! Kowabunga!
Tack snälla Svärfar för en omtänksam gåva!
La Bibliofille
Napalm? Ojojoj. Jag tycker allt att svärfar får komma med en lämpligare och mer adekvat present till sin svärdotter. Exempelvis kompass och topografisk lokalkarta.
SvaraRaderaOch jag som var ute i skogen idag och örlade runt, inga stigar, ingen kompass.. men jag visste ju att jag kunde följa mina egna fotspår tillbaka och det var just det jag gjorde!
Ylva: kompass!?! En sådan kan jag inte använda, är fullständigt nollad på kompasser, vet att det inte finns någonting att förstå med dem egentligen, men så är det iallafall.
SvaraRaderaJag skulle nog inte heller vara så djärv under mina promenader på icke utmärkta leder om det inte vore för snön. De egna spåren är sköna att ha bakom sig, så att man kan följa dem tillbaka, så som Du gjorde!
Jag blir helt rörd över det här med svärfäder och -döttrar, det är så nytt och fint i mitt liv att ha en (min är dessutom en av hela två personer vars littrekommendationer jag litar på till fullo); sen blir jag ju ännu mer rörd av det här med Hus på landet, även om säkerligen både din och min svärfar, kanske även du!, skulle skratta ihjäl sig över min definition i just detta fall (dvs mitt drömhus geografiska position...)
SvaraRaderaCaroline: låt oss testa Din definition av landet; innan jag blev lantis bodde jag i lägenhet i en mellanstor stad i Sverige med cirkus 75 000 invånare i tätorten, så centralt det bara gick. När jag sade till henne att jag ville bo på landet sade hon Det gör du ju redan!
SvaraRaderaÄr det så illa ställt med Dig också? ;)
Huh, akta dig för napalm. Lord.
SvaraRaderaMen vet du vad La Bibliofille, även jag blev alldeles rörd av ditt inlägg. Fina Svärfar ändå. Det skänkte mig en liten stund, till att tänka på, och sakna, min alldeles egna Svärfar som alldeles för tidigt vandrade bort från detta liv. Jag tyckte om att läsa om Din. Mycket.
Det riktiga landet är förvisso ungefär där min svärfar bor: 20 minuters bilfärd från asfalterad väg, vägen som plogbilen glömde, etc; jag tror inte riktigt att din fd bostadsort kvalar in där ;) (Drömhuset jag har sett gör det inte heller, men jmf med var jag bor nu är det def landet!)
SvaraRaderaLisan: missförstå mig rätt, jag tror inte på något vis att jag skulle kunna skydda mig mot ett napalmangrepp och önskar mig inte heller ett sådant. Lord, som Du säger.
SvaraRaderaCaroline: så mycket på landet som Din svärfar bor bor inte ens jag. 600 meter på en kringelikrokig grusväg belägen i brant backe som förvandlas till isgata om vintrarna till landsvägen som har hög plöjningsprioritet, 10 minuters bilfärd in till stan (8000 pers i tätorten), 300 meter till närmsta granne.
Hoppas Du får Ditt drömhus snart, var det än ligger!
Jag ska INTE berätta för Svärfar att Ni blir rörda av mitt inlägg om honom och hans gåva, då kommer han att gå omkring och vara mallig och tro att han förstår sig på böcker för resten av livet! ;)
Visade sig inte så lätt som jag trodde att finna websiter om att hitta i skogen när man gått vilse. Mest snusförnuftiga råd om att ha kompass med sig, eller ngt i denna stil: http://www.overlevnad.se/artiklar/orientering_naturtecken.html
SvaraRaderaMen hittade som bonus denna intressanta artikel istället:
http://www.vr.se/huvudmeny/arkiv/2000/tvarsnittnr42000/kalleankaenprogressivbarnuppfostrare.4.6140245810e5f4492308000465.html
Och varför försvann slutet på andra länken ovan?? Provar igen:
SvaraRadera/kalleankaenprogressivbarnuppfostrare.4.6140245810e5f4492308000465.html
Mysteriet löst: om man vänsterklickar på kommentarer och får dem i nytt fönster eller ny flik syns hela länken. Men om man bara klickar på kommentarer kommer den lilla rutan och där är adressen tydligen för lång...
SvaraRaderaRwandamamman/Anonym: teknikens gåtor och mysterier, jag kommer aldrig att bli klok på dem...
SvaraRaderaTack för Ditt länkbidrag till min vidare förkovran i överlevandets svåra konst!