Inför bokrean anno tjugohundranio

Det Ni, K. Läsare, kan skåda vänster om denna bokstavsansamling är ingenting annat än ett bildskärmsfotografi av min förhandsbeställning från en av de stora nätbokhandlarnas bokreasortiment. Ja, Ni läste rätt, K. Läsare, från en av de stora nätbokhandlarnas bokreasortiment.

Vart år hamnar jag i samma predikament inför bokrealisationen: viljan att vara solidarisk med den lokala, fysiska bokhandeln råkar i gräl med mina egna preferenser. Den typ av litteratur som jag önskar köpa (som jag i sann elitistisk och fräck anda kallar Kvalitetslitteratur) finns sällan, mycket sällan, hos De Vanliga Bokhandlarna.
Jag satte mig om söndagförmiddagen framför datorn i syfte att spana igenom de stora bokkedjornas realisation och även om de förvisso samtliga uppvisade ett överraskande brett urval med bra titlar där många kan finna både ett och annat så var det för mig personligen ingen himlastormande upplevelse, ety alla de bra titlar jag tyckte mig kunna finna voro sådana som redan står i min bokhylla. De jag fastnade för som jag inte redan har, och som också fanns representerade hos de stora bokkedjor jag satte under lupp, var En riktig författarhustru som, om jag förstått saken rätt, rymmer valda delar av brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Valborg Olander, Tomas Tranströmers Samlade dikter och Boel Westins biografi Tove Jansson: ord, bild, liv. Måhända fanns det också en och annan roman som kunde tänkas vara något för den bibliofilleska bokhyllan, men... på det stora hela ointressant. MYCKET ointressant. Så ointressant att jag vid ett flertal tillfällen funderade på att faktiskt högaktningsfullt nonchalera hela bokrealisationsbaletten.
Fast naturligtvis var jag tvungen, inte av personliga skäl utan för mer yrkesmässig kännedom, (hrm...) titta in hos nätbokhandlarna också och det var då jag insåg att det är ju HÄR de har the good stuff! Där fanns Witold Gombrowicz (hade dem redan), Marguerite Duras (vill läsa henne på franska), Jonathan Littell, för att inte tala om de titlar som fortare än man ens hunnit börja tänka på att blinka slunkit ned i min kundvagn och förhandsbeställts (se bild ovan).
Beställningen slutförd och med den kom också herr Ågren, bringandes dåligt samvete över att alls ha beställt böcker, dessutom över att ha beställt böcker från en nätbokhandel, jag som alltid högljutt proklamerar och förklarar att man måste vara solidarisk med den fysiska bokhandeln som allt oftare bara får agera skyltfönster åt nätbokhandlarna.
Men så tänkte jag såhär: fanns de böcker jag ville köpa hos de fysiska, "vanliga" bokhandlarna? Nej, merparten inte. Skulle du ha köpt dem i en "vanlig" bokhandel om de funnits där? Ja, jag skulle ha beställt dem från en "vanlig" bokhandel om jag kunnat. Då så. Inte mycket att orda om där, eller hur?
För övrigt har jag full förståelse för de människor som väljer att handla sin litteratur på Internet. Böcker i nyskick är i allmänhet inte billiga och flertalet av oss dödliga är inte gjorda av pengar och kan inte, hur gärna vi än skulle vilja, leva på litteratur allena. Dessutom är det inte alls speciellt reko att lägga ansvaret på den "vanliga" bokhandelns väl och ve på konsumenten. Det borde väl också ligga på förlagens bord - och också i deras intresse - att det finns riktiga fysiska boklådor?
N'importe. För att kompensera för min osolidaritet gentemot Min Hemstads Anrika Lilla Bokhandel (tyvärr tillhörande den bokkedja som har sämst utbud OCH är dyrast) ska jag någon gång under reaslutet, när det sprungits, ryckts, slitits, köats färdigt, titta in i densamma för att se om något sällsynt rart fynd går att göra. Jag vet nämligen av erfarenhet att det är fullt möjligt. Förra året fann jag i Min Hemstads Anrika Lilla Bokhandel massor av bibliomanskt smaskens. Vad sägs till exempel om Daniel Sjölins Världens sista roman? Gabriel García Márquez Översten får inga brev? Anders Olssons Skillnadens konst? Rodrigo Fresáns Kensington Gardens? Leo Tolstojs Hadji-Murat?
Hoppet är det sista som överger en.

La Bibliofille