Scen från en bokhandel: en andra änglatant

Som butiksanställd ägnar man sig alltsom oftast åt att gnälla på sina kunder, det ingår liksom i professionen att göra det, ibland gör man det med fog, andra gånger av ren slentrian. Någon gång då och då får jag emellertid anledning att glädjas åt de människor jag stöter på i bokhandeln, Ni som bevistat salongen en längre tid minns kanske Änglatanten? Idag fick jag besök av en uppföljare till henne, Änglatant II.
Alldeles nyss kom en av mina favoritstammisar in i butiken, en tre äpplen hög dam i sextioårsåldern som alltid köper engelsk pocket och är noga med att lämna fram sitt stämpelkort. Det jäklades så smått med henne, hon hade fastnat i handväskans blixtlås med jackärmen, hon hade gått på stan i två timmar utan att hitta någonting hon ville köpa sig, inte förrän hon i Vår Bokhandel fann en pocketbok hon länge väntat på. Vi pratade lite om ditten och datten, om fint väder som kommer när man jobbar, om dåligt väder som kommer när man är ledig, om diskmaskiner som går sönder, om tvättmaskiner som går sönder sex dagar efter att diskmaskinen vikt hädan (Things Fall Apart som Chinua Achebe sa), varpå damen, innan hon gick, drog ett djupt andetag, suckade lite, lade huvudet på sned och sa:

- Jaa du, är det inte det ena så är det det andra sa flickan som blödde näsblod.

Tveklöst höjdpunkten på denna trista, regniga dag.

La Bibliofille