Mare Kandre. Jag vet inte hur många gånger om dagen jag hör det namnet nuförtiden, hon är nästan uppe i samma frekvens som flera av de författare som jag i min egen värld ger epitetet/prefixet "skräp-".Jag såg inte K-specialdokumentären om Mare Kandre, jag har inte läst någonting av Mare Kandre, är blott bekant med henne till namnet och det beror sannerligen inte på att jag stött på henne i bokhandelssammanhang (fick för en tid sedan mig rekommenderad novellsamlingen Hetta och vitt). Jag kan lova och svära att jag aldrig i hela min bokhandelskarriär någonsin fått en fråga på Mare Kandre, aldrig någonsin. Inte förrän måndagen efter att SVT sänt den ovan nämnda dokumentären.
Frågan är nu hur man ska förhålla sig till den plötsliga efterfrågan på litteratur av, och också om, Mare Kandre. Skall man gå omkring och reta sig på den där sabla fårskocksmentaliteten, på att alla går man ur huse för att det gått ett program på TV, på att människor som aldrig ens skulle ägnat Aliide, Aliide - den enda av Mare Kandres böcker som finns tillgänglig i svensk pocket för närvarande - en tanke, inte alls övervägt att köpa den om det inte vore för K-specialdokumentären? Som beter sig som om det vore en absolut självklarhet att allt som Mare Kandre någonsin skrivit SJÄLVFALLET trycks i pocketformat och därmed avslöjar att de inte har någon som helst koll och därför inte borde dra ner Mare Kandre i något slags popularitetsträsk, utan borde låta henne sitta kvar på sin piedestal och läsas endast av dem som vet vem hon är utan att ha sett en dokumentär om henne på TV?
Eller skall man å Mare Kandres posthuma vägnar vara storsint, glädjas åt det plötsliga uppsvinget i uppmärksamheten kring hennes författarskap, med hennes efterlevande för att en högt älskad återfår en välförtjänt uppmärksamhet? Vara tacksam för att en litterär och televisionär kvalitetsvind blåser in i det svenska folkhemmet och får folk att vilja läsa någonting annat än böcker av Den I Förtid Avlidne Deckarförfattaren et alii, titta på någonting annat än Underhållningsprogrammen From Hell?
Eller ska man helt enkelt bara se till att servera det folket vill ha och skita i varför de vill ha det? Och skjuta upp sitt intresse för Mare Kandre tilldess hysterin lagt sig och man återigen kan gå till biblioteket och låna hennes böcker utan att behöva stå i kö med resten av Sverige, utan att riskera att förväxlas med de som är intresserade för att de såg dokumentären? Tillåta sig att, inför sig själv (och nu resten av bloggosfären) vara lite dryg och tycka sig vara lite förmer, bara för att man var intresserad "redan innan"?
Eller bara ta och tagga ner, ge sig, rent allmänt? Och acceptera att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, särskilt om den springer ur ett kvalitétsprogram som SVT:s K-special? Och dessutom minnas att alla de där tryckta pocketexemplaren av Mare Kandres Aliide, Aliide (åtminstone tillfälligtvis) räddas från ett kanske långt mera hemskt öde (uppeldning? nedmalning?) just för att det svenska folket enstämmigt rusar iväg och köper den efter att ha haft den goda smaken (den ska de tillerkännas!) att ägna en fredagkväll/söndagförmiddag/onsdagkväll åt en författardokumentär?
La Bibliofille
Hehehe, ooh vad jag känner igen tankegångarna. Även om jag inte arbetar vare sig i bokhandel eller på bibliotek.
SvaraRaderaMen nog kan i allafall jag varmt rekommendera Quinnan och Dr Dreuf, om den nu finns på biblioteket.
Förresten har jag ännu inte ens kopplat in antennsladden till min tv.
Om alla som frågar efter böckerna gör det efter att ha sett dokumentären är det ju rätt häftigt... att en massa människor tar plats en fredag kväll framför Kspecial (heter det verkligen så? Är inte det mina frukostflingor?)
SvaraRaderaHur mycket spelar det faktum att hon är avliden in på efterfrågan av hennes böcker? Höjer det värdet av och mystiken kring författarskapet?
Jag taggar dock ned i mitt bibliotek och tänker det är bra hennes böcker blir lånade och förhoppningsvis lästa.
Marlan: låt bli den där antennsladden, har aldrig tittat så lite på TV som sedan jag köpte box och började betala TV-licens.
SvaraRaderaQuinnan och Dr Dreuf uppförs på kuriositetslistan härintill, när Marestormen blåst över ska jag låna den och Hetta och vitt!
Hermia: om jag tillhört de emotionellt mognas (är till min stora bedrövelse lite efterbliven i somliga avseenden) värld skulle jag nått samma kloka slutsats som Du med en gång. Det ÄR på sätt och vis häftigt att dokumentären kunde väcka ett sådant intresse. Å andra sidan, det KAN ju väckas andra, mindre oskuldsfulla intressen också, och det är mindre angenämt att tänka på. Så vid närmare eftertanke förhåller jag mig med en viss skepcis till kollektiva yttringar ändå.
Att författarinnan är död bidrar med all sannolikhet till att mystiken tätnar kring hennes gestalt och kring hennes böcker, å andra sidan hade jag dagarna efter att dokumentären om Jan Kjaerstad sänts i repris på Kunskapskanalen en hel del frågor på honom också och han lever ju! Fast det blev ju ingen folkstorm på samma sätt som med Kandre.
Heter inte flingorna Special K?
Haha..jo Special K är det ju!
SvaraRaderaSkönt ändå med en kollektiv yttring som handlar om ngt annat än den av dig nämnda deckarförf. Says Hermia som nog är mer naivt välvillig (i vissa fall) än emotionellt mogen.
Läste henne Bübins unge här för något halvår sedan, och gillade sådär. Hon är en fena på att skapa stämningar, det ska hon ha, men för mig var det ändå något som saknades, i alla fall i just den boken.
SvaraRaderaMen som när Kandre-hysterin plötsligt utbröt här för några veckor sedan, då blir jag vrång. Så även om jag nog kan tänka mig att ge fler av hennes böcker en chans så blir det nog inte förrän de värsta dokumentäreffekterna har gett med sig.
Inte såg jag på K-special och när det kommer till flingor kör jag All Bran.
Läser Hetta och vitt just nu i hopp om förskräcklighetsestetik. Djupt lockad så långt.
SvaraRadera(Om man inte sett dokumentären finns den fortfarande på svtplay, och den är verkligen en stillsam och vackert hyllande skildring från en beundrare.)
Hermia: förvisso sant, variatio delectat heter det ju!
SvaraRaderaSpectatia: Bübins unge är den titel som efterfrågas mest på jobbet, har gått och grunnat på vad som kan ha sagts om den boken i dokumentären som gjort tittarna så nyfikna på just den. Hade inte på TV:n alls den fredag det begav sig, måste nog inspana den på SVTplay.
Och VRÅNG är verkligen det rätta ordet!
On Word Arts: jag måste tveklöst inspana den på SVTplay förstår jag, stillsam och vacker låter mycket bra.
Jag emotser Dina ord om Hetta och vitt, jag hoppas också på svärta från dessa texter.
Självklart ska du välja det sista alternativet (tagga ner)! Det är väl UNDERBART om svenska folket går man ur huse när Horace & Ebba suttit i statstelevisionen och hyllat Bübins Unge i kör?! Kommer inte hända alltför många gånger i våra liv, är jag rädd.
SvaraRaderaAnonym: har vi månne en sarkastiker ibland oss?
SvaraRaderaHelt osarkastiskt tycker jag att det är underbart att det finns efterfrågan på ngt som i vilket fall lär vara bättre än alstren från han som dog för tidigt. Jag vet inte om människor påverkas av Mares död, själv blev jag oerhört fascinerad av att vi var jämngamla och att miljön var så välbekant. Jag har köpt ett par av hennes böcker, men vet inte riktigt när jag ska läsa dem. Se programmet La B, det var intressant.
SvaraRaderaLyran: Du ska vara glad att Du ser det på det sättet, förbannar många gånger min misantropiska ådra.
SvaraRaderaMen programmet ska jag åtminstone se!
Tack för skapandet av perspektiv! Jag vet inte hur många gånger jag förbannat och hånat pöbeln för deras plötsliga förutsägbara sug efter en bok så fort den visats upp i något caféprogram. Nog ska man istället glädjas när det sker med ett författarskap som förtjänar mer uppmärksamhet.
SvaraRaderaPersonligen är jag tacksam för varje person som kommer in på biblioteket och frågar efter "den senaste" av en eller annan deckarförfattare utan att känna till vare sig titel eller innehåll.
Fröken Förakt: tacksam? Oj, det är stort! För att det inte krävs någon större ansträngning att hitta den eftersom alla andra redan frågat efter den och det är lånekö flera varv runt jorden? Du har öppnat en ny dimension för mig i vilket fall, "tacksam" kan kanske vara ett mål att arbeta emot!
SvaraRaderaJag är så barnslig att jag är glad (och lite stolt) över att jag läste Mare Kandre för många år sedan. Långt innan man kunde tala om en hajp, ingen kunde ana att det öht skulle kunna inträffa .. Tyckte att det var ok, helt klart lovande och såg fram emot mer av hennes penna. I det avseendet är det ju trist att det inte kommer något mer. Såg ej programmet ska tilläggas.
SvaraRaderaCatrin: jag skulle också varit stolt i Ditt ställe, kände likadant när jag hade läst Le Clézio innan han fick Nobelpriset. Undrar vad det kommer sig av, det där behovet av att kunna säga sig stå över det kollektiva agerandet, som om inte ren och skär nyfikenhet vore nog för att urskulda att man samtidigt som alla andra rusar iväg för att låna/köpa Mare Kandre efter att ha sett en dokumentär på TV. För de som rusar iväg gör ju inte det för att de vill vara som alla andra, utan för att de sett någonting som väckt deras intresse. Jag måste verkligen grunna lite mer ingående på alla dessa mekanismer, det hela är mycket gåtfullt för mig.
SvaraRaderaHaha, så kan det gå när man inte läser igenom vad man skrivit innan man skickar det! Tacksam för varje person som INTE gör så menade jag. Kanske borde man för all del vara tacksam för varenda kund eller låntagare man får, men en så stor människa är jag dessvärre inte.
SvaraRaderaFröken Förakt: människan är liten på jorden, så är det bara, ingen idé att kämpa emot naturlagarna.
SvaraRaderaJag trodde att arga Alvin skulle ha hittat hit, och att det nu pågick en het debatt om bokhandlare och deras kunder, så nu blir jag lite besviken.
SvaraRaderaJag läste Mara Kandre först efter hennes död. Aliide, Aliide. Den är otäck men bra. Egensinnig.
Och anledningen till att jag blev nyfiken på Kandre var - tyvärr - just att hon dog. Då skrevs det minnesord och annat som gjorde att jag blev intresserad.
Om nu massor av människor reagerat likadant på ett tv-program tycker jag det är rätt fint. Kanske kommer böcker i nytryck, och då är dte ju ännu bättre. Allt som motverkar det korta liv de flesta böcker har är bra, tycker jag.
Snowflake: det ligger mycket i det Du säger, onekligen. Min inställning till hela fenomenet är väldigt kluven, vilket jag hade hoppats skulle framgå av mitt inlägg, det var det jag egentligen ville få fram med Sur quel pied danser, att det finns många olika sätt att reagera på och att man som bokdiggare ibland har svårt att veta vilken fot man ska stå på. Tråkigt nog har Alvin och säkerligen många med honom uppfattat det som att jag bara är rabiat anti att många helt plötsligt vill läsa Mare Kandre, jag vill minnas att han hos Calliope påstod att jag skrivit ett inlägg om hur jag retar mig på att många på grund av dokumentären nu vill läsa hennes böcker. Så är alls inte fallet, visst är det fantastiskt att många återigen tack vare dokumentären om Kandre vill läsa hennes böcker, det tycker jag, och jag anser inte heller att mitt inlägg är så onyanserat att det ska behöva uppfattas på det viset.
SvaraRadera