I dagarna ges en bok skriven av en författare från mina hemtrakter, utspelande sig i mina hemtrakter, ut i nyutgåva. Vad kul för mig skulle man kunna tänka, läsa någonting som utspelar sig på en plats man känner igen och är hemma på, klart att jag ska läsa den!Mmm, det ska jag göra, vad sägs om den dag då grisar börjar flyga som kontorsnissarna i en sketch med Johan Glans och David Batra sa när de skulle bestämma träff med varandra. Aldrig att jag kommer att läsa den där boken och aldrig att jag kommer att berätta för Er vad den eller dens författare heter - jag har en blodshämnd att tänka på...
En gång för många herrans år sedan stod min salig Farmor (världens käraste och bästa) i kön i min hemstads charkuteri (nu borta, naturligtvis). Just som det blev hennes tur att bli betjänad fick hon en armbåge rakt i sidan och en hemsk och otäck kärring med ful hatt knuffade sig före. Farmor tyckte inte alls att det var okej:
- Vad i hela friden tar ni er till?!?
Kärringen vände sig ilsket om och sa:
- Vet inte du [detta var före ni-reformen, märk väl] vem jag är, jag är XX, författaren!
Vreden bubblade upp inom Farmor. Hon skakade av ansträngning att tygla den, lyckades behålla fattningen och svarade:
- Jaså du! Men jag är XX och jag stod före dig i kön!
Sedan makade hon sig förbi kärringen och bad charkuteribiträdet om att få köpa två hekto kokt skinka.
Hur undstod hon sig att mucka med Min Farmor, va?!? Då min familj fick klart för sig hur XX, författaren mopsat upp sig beslöt vi oss omedelbart för att det enda som fanns att göra var att svära ve och förbannelse över den redan då avlidna kärringen och sky allt som har med henne och hennes verk att göra. Vi kräver alltsedan dess hämnd och vi hämnas genom att kasta onda blickar på de böcker hon skrivit, genom att idogt vägra att läsa dem och spotta över axeln då vi går förbi den byst av henne som upprests i en park i vår hemstad.
Hur undstod hon sig att mucka med Min Farmor, va?!? Då min familj fick klart för sig hur XX, författaren mopsat upp sig beslöt vi oss omedelbart för att det enda som fanns att göra var att svära ve och förbannelse över den redan då avlidna kärringen och sky allt som har med henne och hennes verk att göra. Vi kräver alltsedan dess hämnd och vi hämnas genom att kasta onda blickar på de böcker hon skrivit, genom att idogt vägra att läsa dem och spotta över axeln då vi går förbi den byst av henne som upprests i en park i vår hemstad.
Det är sannerligen illa, detta med nyutgåvan, och i pocketformat dessutom..! Men oroa Dig inte, Farmor lilla, jag ska nog...
La Bibliofille
Ååååhhhh, vad nyfiken jag blir... och INDIGNERAD! Jag känner att jag i solidaritet och på rent dj-vulskap vill tränga andra böcker före i skyltställ och bokhyllor!
SvaraRaderaHi hi - jag är inte ensam om att vara långsint och hämndlysten alltså!
SvaraRaderaBokomaten: aaasch, tyvärr alltså! Av integritetsskäl önskar jag hålla infon hemlig trots allt, även om jag gärna skulle se en folkstorm piskas upp mot den gamla skatan!
SvaraRaderaEva: oohh nej! Här är Du i gott sällskap!
Bokomaten: det värmer mig att Du vill ansluta Dig till mig i min kamp för hämnd, jag är rörd!
SvaraRadera