Tillfälligt avbrott

Två av tre bokrealisationsskördar har bärgats och monsieur Vin Rouge och jag sitter lycksaligt och tittar på den höga boktraven på pelarbordet invid fåtöljen. Vi tar upp Trädgårdskalendern, bläddrar, lär oss om beskärning och såning, tipsas om någonting så självklart som att plocka in trädgrenar, särskilt från Vide, och driva upp inomhus, för att få en försmak av våren. Vi tar upp Ivan Turgenjevs Rudin, läser ett enstaka ord för att bekanta oss med typsnittet, glädjs åt att den äntligen finns i vårt Bokkabinett, denna bok som vi trängtat efter så länge. Vi tar upp Lars Gustafssons Fru Sorgedahls vackra vita armar, betraktar omslaget. Vi tar upp Charlotte Roches Våtmarker, öppnar den och det första ord vårt öga möter är "röv". Vi tar upp Jan Lööfs Födelsedagspresenten och kastas in i minnet av en Pixibok för länge sedan. Vi tar upp Vasil Bykaus Veteranen, läser på baksidan och hör Helge Skoogs röst från radioföljetången, kommer tydligt ihåg vad den handlade om. Vi tar upp Jan Lööfs Matildas katter, slår upp den och ser genast ett ansikte som påminner om ett från dockserien om Skrot-Nisse, också den ur Lööfsk fatabur. Vi tar upp Cay Bonds och Göran Alms Drottning Silvias festklänningar och de kungliga smyckena, tittar på var klänningsbild och grämer oss över att vi missade utställningen härom året. Vi tar upp Martin Kellermans Rocky 10 år och fnissar åt en bild av Rocky i y-frontskalsonger. Vi tar upp Jujja Wieslanders och Sven Nordqvists Mamma Mu åker rutschkana och spanar efter små monster, ser inga, men får lite hjärtknip av att Mamma Mu ser så förtvivlad ut när hon åkt sönder rutschkanan. Vi tar upp Tove Janssons  Hur gick det sen? och Vem ska trösta knyttet? och slås av deras grafiska snygghet.

Så tar vi upp Pascal Crocis Auschwitz, serieromanen. Vi slår upp första sidan, bara för att se hur det ser ut där, hur den är tecknad. Våra blickar börjar vandra över sidan, vi höjer oss själva omärkandes axlarna, kryper ihop i fåtöljen. Illamåendet slår upp i strupen, den hopsnörda, men vi kan inte sluta, vi vänder blad efter blad. Yrseln tilltar, vi skyggar, krälar oss vidare genom de grå bildrutorna, men modet sviktar på sidan tolv, ger efter alldeles på sidan sjutton. Vi måste kunna sova i natt, vi måste glömma de tecknade bilderna av avrättningarna, av Mannen, Barnet, Kvinnan. Vi lägger undan Auschwitz, men fortsätter inte längre ner i stapeln bokrealisationsfynden. Lusten har liksom runnit av oss, efter den bara tomhet. Vi slår på televisionsapparaten för att spräcka skräckbubblan med Skidskytte och med ett getöga på bildrutan lägger vi tillbaka böckerna i den ursprungliga stapeln igen. Auschwitz hamnar ånyo i mitten av bokhögen, mellan Ett Ledset Knytte och en Silverfisk.

Vi får fortsätta titta i bokrealisationsfynden imorgon. I kväll kan vi inte fortsätta. Imorgon.

La Bibliofille