tisdagen den 15:e juni 2010

Systrars söta till sommarlovssittningen

Denna vackra junidag har jag för första gången sedan barnsben varit på en riktig skolavslutningsfika, med de ljuvligaste kakor hembakade av en bevisligen mycket skicklig Bagerska efter recept ur Systrarna Eisenmansk fatabur: Lavendeldrömmar som verkligen smakar som doften av ett linneskåp med en påse lavendel i, Sega Solrossnittar som slår den traditionella Kolakakan - som är så begärlig! - på fingrarna, och till sist en Mjuk Kaka, måhända ett lyxifierat slags vetebröd?, vars namn jag inte uppfattade, men som med sina underbara hallon, lena vaniljkräm och sköra glasyr var obeskrivligt himmelsk. Mina taffliga fotografier gör näppeligen vare sig Bakverken eller Bagerskan rättvisa, ändock:


Recepten på dessa godsaker är hämtade ur Monica Eisenmans och Lisa Eisenman Frisks Två systrars söta , som på två röda rusade upp på den bibliofilleska önskelistan över kulinarisk litteratur, av bara farten åtföljd av Sommarens söta och Vinterns söta, också de författade av Systrarna Eisenman. En tidsligt avlägsen bläddererfarenhet väcker minnen som säger mig att dessa böcker är ägovärda inte blott för recepten och alla de godsaker man med en smula skicklighet kan skapa utifrån dem, utan också för B I L D E R N A på allt smaskens! Dessa är tagna av fotokonstnärerna Helén Pe (Två systrars söta), Ulrika Ekblom (Sommarens söta) och Roland Persson (Vinterns söta).
Bemärkelsedagen närmar sig tuppfjätsvis. Skall man kanske önska sig ett tredelat - eller fyrdelat, varför inte också systrarnas Soppor, bröd och röror, when in Rome? - hårt Eisenmanpaket?


**********************************************************

Hop-là!

La Bibliofille slår till igen! Ett samtal med den ovan nämnda och komplimenterade Kakbakerskan gav vid handen att Lavendeldrömmarna och vetebrödet med hallon och vaniljkräm, som i själva verket var En Söt Briochepizza!, alls icke var några Eisenmankakor. Istället var receptet på dessa båda sötsaker hämtade ur Leila Lindholms A Piece of Cake. Fadäs! Rätt skall vara rätt - det Systrarna Eisenman gjort skall tillskrivas Systrarna Eisenman, liksom Leila Lindholm skall ha äran av sina recept, självfallet. De ma faute!
A Piece of Cake står redan hemma i kokbokshyllan, alltså är det bara att sätta igång att baka och fortsätta att tråna efter Sega Solrossnittar, den eisenmanska lavendelkakan och Två systrars söta! Och Systrarna Eisenmans Sommarens söta. Och Vinterns söta. Och Soppor, bröd och röror. Och Leila Lindholms One More Slice.

La Bibliofille

tisdagen den 8:e juni 2010

Alexandra Kronqvists Dessa trakter

Dessa trakter
Alexandra Kronqvist
Norstedts förlag
979113012576

Om att jordas. Se tillvaron reduceras ned, avklädas, anta sin mest basala form, en essens. Ett liv bland rullstensåsar, hagar, kor, gräs, ett gammalt hus med ett sovrum med rosentapet, utsädesaktiebolagets vårprislista från nittonhundrasextioett, nypon bak dasset som inte längre är, tjugotre millimeter regn och långt borta,Greta Garbo i ett propellerplan, EU-kontrollanter som då och då kommer och mäter gräsets höjd med tändsticksaskar. Magi.
Kring texten är det alldeles tyst, trots traktorer och Filmstjärnans luftfarkost. Textens röst är som enslingens låga samtal med sig själv, långsam, eftertänksam, aldrig fallandes till föga för De Stora Tankarnas hänförelse, istället nöjande sig med ett stilla konstaterande: Allt hänger samman. Jag förstår det nu. (7). Därpå en munfull kaffe.
I bakgrunden höres tidens gång, likt ett tickande väggur, nuets anknytande till tider som flytt, nära och avlägsna, länken mellan framtid, samtid, dåtid och forntid. Rötter växer sig djupare ned i myllan, man jordas, står stadigare, blir sannare, lugnet och vissheten sprider sig över trakterna och texten, över och upp ur sidorna. Att läsa blir att ligga på ett sädesfält, på en äng, i ett vattenbryn med händerna bakom huvudet, tittandes på molnen som far förbi högt uppe på himlen, ett av, med allting. 
Med Dessa trakter händer det för första gången sedan de tre äpplenas höjd att jag börjar om från början när texten är över, läser en gång till. Jag tror att Dessa trakter är en av De Tio.

Caroline - tack!

La Bibliofille