söndag 19 april 2009

Ildefonso Falcones Katedralen vid havet

Skam och den mest bestämda förnimmelse av att ha blivit besudlad. Nedkletad av sentimentalt dravel, melodrama i historisk kontext. Utläst: Ildefonso Falcones Katedralen vid havet.
Gång på gång översköljdes jag under läsningens gång av den djupaste lust att kasta boken ifrån mig, hoppa på den, stampa på den, tända eld på den och å det snabbaste kuta iväg till närmsta vattenkran och där skrubba mig från topp till tå med rotborste, så vansinnigt pinsamt var det! Läs bara detta, en passage ur romanens slutsidor:
Arnau förde undan Mars huvud från sin axel och uppmanade henne att titta honom i ögonen.
- Jag är ledsen, började han, jag är ledsen att jag gav bort dig...
- Tyst, avbröt hon. det förflutna existerar inte. Det finns inget att förlåta. Våra liv börjar från och med idag. Titta, sa hon, lösgjorde sig från honom och tog honom i handen, havet. Stjärnorna, månen, där är de och de fortsätter att lysa upp oss, de lyser för oss. Vad bryr de sig om vad som har hänt. De håller oss sällskap och är glada för det. Ser du hur de lyser? De tindrar i himlen. Skulle de göra det om de brydde sig om det? Skulle det kanske inte blåsa upp till storm ifall Gud ville straffa oss? Vi är ensamma, du och jag, utan förflutet, utan minnen, utan skuld, utan något som kan komma i vägen för vår... kärlek. (644)
Isch! Man vill bara vomera utan avbrott i fjorton dar!
I början verkade det helt okej. Det stod utom allt tvivel att Katedralen vid havet långt ifrån skulle kvala in på någon lista över böcker man måste läsa innan man dör, att den inte var någonting annat än på sin höjd en god historia som är trivsam att läsa, men som man då sista sidan är genomläst lägger ifrån sig med ett Jaha och sedan förpassar till minnesvindlarnas mest avlägsna regioner. Om det bara vore så väl!
Det urartade å det grövsta, intrig följde på intrig och de tog de mest fåniga vändningar och utmynnade i någonting så förutsägbart att det borde vara straffbart att skriva på det sättet. I sina försök att skapa en berättelse med trovärdighet, en historia som skulle ha kunnat äga rum i verkligheten (och som till viss del också har gjort det enligt författarens efterord) lyckades Falcones bara göra saker och ting ännu mer löjeväckande och tramsiga. Arnau Estanyol, huvudgestalten i denna Barcelonaförlagda roman, uppmålas som en sann hjälte, alltigenom god, uppriktig och med massor av civilkurage, en hyvens kis om man så får säga, men för att han inte ska förefalla alltför upphöjd och übermänsklig infogar Falcones en och annan episod då han uppvisar mörkare sidor, hämndlystna diton till exempel. Dessa står i så bjärt kontrast till de he-manegenskaper han tillskrivits tidigare att det bara blir alltför genomskinligt att författaren varit mycket väl medveten om att hjälten är lite väl mycket hjälte och pliktskyldigt lagt till en liten söm i den Arnau Estanyolska strumpbyxan, bara för att. Samma sak med kvinnorna. Inga som helst nyanser där heller, horan är madonna och madonnan blir en hora och adelskvinnorna är raktigenom högfärdiga isstoder med onda avsikter. Alla adelsmän är elakingar, men bönderna - det är ena riktiga helgon, och kyrkans män, det är såklart hin håles anhang, som i alla medeltidsberättelser.
Katedralen i havet lider av ett av de största lyten en roman kan förses med, nämligen sökthet. Ildefonso Falcones förefaller mycket väl medveten om vilka reaktioner han önskar väcka hos sina läsare och har byggt upp texten, konstruerat sin historia i sann Hollywoodanda, i det allenarådande syftet att skriva en bestseller. Och visst har han presterat, señor Falcones! Det är inte illa att lyckas skriva en sexhundrasextiosex (!!!) sidor lång roman av vilken man inte har behållning av en enda sida, inte bär med sig något annat minne än just skammen och en avgrundsdjup frustration över att ha kastat bort många viktiga lästimmar på pretentiöst känslononsens, sentimentalt dravel förlagt i den mest ångestframkallande och vedervärdiga tidsålder av alla - medeltiden.

Lyss till sågens ljud i bokskogen.

La Bibliofille

41 kommentarer:

  1. Vad skönt att det inte bara var jag som tyckte att denna boken var helt galet dålig! Jag hade också förhoppningar om att den skulle vara ett lättsmält avbrott, men icke! Varför man sedan ändå envisas att läsa ut hela eländet, det är en annan sak..

    SvaraRadera
  2. Ska jag tolka dig som att jag gjorde rätt att sluta den förtid? ;-)
    Hoppas du hittar något mer upplyftande att läsa...

    SvaraRadera
  3. Malin: jag säger detsamma - skönt att det inte bara var jag, fy vilket skräp! Anledningen till att jag alls läste ut den är för att kunna ha ryggen helt fri, att med 100% vetskap kunna säga att den var värelös!

    Hermia: Du tolkar mig helt korrekt - stort grattis till Din vishet och Ditt förstånd att hoppa av eländet i god tid! Efter Katedralen vid havet är det svårt att hitta nåt som INTE är mer upplyftande att läsa, nästan omöjligt till och med.

    SvaraRadera
  4. Y la pregunta es: por qué os compraís porquerías así? Y cómo ha sido Bibilofille capaz de tragarse seiscientas páginas de tal m...!?

    Jag kan inte förstå att man ägnar mer än tio minuter åt Falcones skräp (och mer än en rad i bloogen). Misterios de la industria editorial...


    Firmado: Uno de Barcelona

    SvaraRadera
  5. Aj aj då! Den låter riktigt illa. Tack för den lustfyllda sågningen!

    SvaraRadera
  6. Anonym: efter att ha läst Katedralen i havet kan inte jag heller det! Burr...

    Jenny B: den var riktigt illa, bläk. Skönt att ha något negativt att säga för en gångs skull, brukar annars vara duktig på att undvika litterära fadäser, men denna gång gick jag rakt i fällan.

    SvaraRadera
  7. Anonym: no sé, son incomprensibles para mí también, ambas cosas!

    SvaraRadera
  8. Con la cantidad de buena literatura que se queda sin publicar y sin traducir...
    Por cierto, estoy releyendo el Quadern Gris de Josep Pla en catalán y me parece que no ha sido traducido nunca al sueco. Triste. Porque eso sí que es buena literatura :-) (por ejemplo)

    SvaraRadera
  9. Hee, jag överraskades av att du öht läste denna roman, men det var ju klart värt det för min del, esom recensionen var så strålande undehållande. Den där motorsågen gillar man ju [smiley]

    SvaraRadera
  10. :-)
    ja, det stämmer det Caroline skriver. Din recension är tusen gånger (ja, mer...) bättre än boken. El arte de la destrucción de la estupidez editorial-literaria

    SvaraRadera
  11. Anonym: Muy triste ciertamente!

    Caroline: till mitt försvar var det å arbetets vägnar den hamnat i nypan på mig (n nypa som jag nogsamt skrubbat med allsköns frätande ämnen för att få bort besudlingen) *vroom*, *vroom*!

    Anonym: min recension tusen gånger (ja, mer...) bättre än boken? Hmm, creo que sí! I all ödmjukhet, naturligtvis.

    SvaraRadera
  12. Åh, vilken tur att jag inte inhandlade den när jag på flygplatsen letade efter ngt lättsamt att ta tankarna från själva flygandet! Men en lustfylld sågning, kul!

    SvaraRadera
  13. Hillevi: så det var alltså nära? Du skulle iochförsig varit fullt upptagen med att skämmas, skulle inte haft en tanke på någon flygning om Du köpt Katedralskräpet, men ändå. Det finns bättre böcker att drömma sig bort med.

    Det är någonting visst med sågningar, eller hur? Man får en varm och mörk klump i magen av dem på något vis.

    SvaraRadera
  14. Kan bara instämma i det allmänna utlåtandet ovan. Var troligen denna roman jag hade minnet av under min magsjuka inatt...Jag vill uttrycka mitt djupa missnöje och äckel över alla skildringar av fysisk närhet och eventuell älskog mellan karaktärerna. De framstår verkligen som totalt nonsens och trams antingen det sker med den kvinnliga partens instämmande eller ej...blubb. Känner nu hur jag återigen mår dåligt bara av att tänka tillbaka på läsningen av detta "värk". Trots att man på tidigt stadium som sagt blir misstänksam och anar oråd å det värsta så är även jag en av de envetna dårar som stod ut till sista sidan, dock inte utan men...

    SvaraRadera
  15. Saris: säkert kommer Din magsjuka sig av Katedralen vi havet, lång inkubationstid bara. Vad sexskildringarna anbelangar är det bara att konstatera att det rör sig om förtäckt porr i tantsnusktappning.

    Ylva: when I'm good, I'm good... Hehe...

    SvaraRadera
  16. Hej,

    en (sista?) kommentar om Falcones bok. Jag såg några intervjuer med honom på katalansk och spansk tv när boken kom ut på spanska för några år sedan. Han är en advokat som har gått några skrivarkurser och som aldrig i sitt liv hade tänkt sig att bli en sådan "framgångsrik" författare. M a o, det hela verkar vara en "marketing product"... Industriell litteratur

    SvaraRadera
  17. Anonym: Dessa förbannade advokater som ska ha ett finger med precis överallt, kan inte var och en bara göra sin enda grej? Det är sådana ärkeimbeciller som Falcones som för in förruttnelse i litteraturens örtagård. Mata-le con tenedor en el ojo, det är min åsikt!

    SvaraRadera
  18. Que bestia :-) con tenedor en el ojo! Eso sí que es crueldad refinada.

    SvaraRadera
  19. by the way: no crees que lo que han intentado es simplemente aprovechar la formula "CarlosRuizZafón-LaSombradelViento"?

    La cosa es similar: "novelón histórico de 500 páginas, ambientado en Barcelona - escrito en español - con título "La XXX del XXX" (La Sombra del Viento / La Catedral del Mar).

    Pura mercadotecnia. Si no no se explica que un bodrio así se haya traducido al sueco. No tiene sentido.

    SvaraRadera
  20. Tack för en välskriven recension och för din tapperhet att läsa ut romanen!
    Men VARFÖR blir det så sällan diskussioner på bokbloggarna? Det finns ju massor av läsare som tycker om denna spanska roman - varför vill de inte debattera?
    Ibland känns det som om de kommentarer som ges till blogginlägg som liknar recensioner mer är ett hurrarop till recensentens åsikter (så som också jag gör nu)än ärlig och nyanserad diskussionslust.
    När det gäller människor som har ett av mina yrken = bibliotekare, så beror det antagligen på att vi i vår utbildning aldrig fick träna oss i att debattera litteratur och medverka i boksamtal.
    Koncensus: "Ja just så", "du har precis rätt" är mycket vanligare bokbloggskommentarer än "men man kan också läsa boken så här"....
    lena kjersén edman

    SvaraRadera
  21. LKE: Jag tror att det är så enkelt som att bristen på diskussion i just detta fall beror på att de flesta som läser La Bibliofille vanligtvis läser ett annan slags litteratur än den som "Katedralen vid havet" representerar, dvs här finns inte många försvarare av romanen. Eller?

    SvaraRadera
  22. Caroline: Ja, så är det nog i detta fall.
    Men faktum är att det överhuvudtaget sällan förs ivriga diskussioner på bokbloggar. Det måste väl finnas fler läsare än jag som vill tolka citat och scener i lästa böcker och få tolkningarna ifrågasatta av kloka och känsliga medläsare.
    Diskussioner förs iställer ofta - inte i denna blogg dock - om bokomslag, bokmärken eller om böckerna ska placeras efter färg i den egna bokhyllan ...
    (Om du har något bra exempel på alerta diskussioner på en bokblogg ,så är jag tacksam om jag får veta vilken blogg och vilken bok, varmt tack).
    LKE

    SvaraRadera
  23. Även jag kan ibland sakna den sortens diskussion du eftersöker, jag tror att de som är intresserade av ngt specifikt oftast skriver ngt i sin egen blogg, istället för att föra diskussion i ngn annans kommentarsfält, det blir ett slags länkande diskussion istället? Dock mestadels en gissning / egen tolkning av bloggosfären.

    Jag har hört av andra, att man måste skriva på ett speciellt sätt i sin blogg, för att "få kommentarer" (som om detta vore att föredra framför att "få" en diskussion!), jag har aldrig själv provat, och har tyvärr heller inte något tips på alert bokdiskussion att delge. (Får man spåna att stor del av bloggosfären består av längtan att uttrycka åsikt hellre än att diskutera, vilket ju innebär att sitta ned i båten och lyssna? Om jag skall vara gräsligt generaliserande, vilket jag eg inte alls önskar vara.)

    SvaraRadera
  24. LKE & Caroline: jag hoppas att damerna inte tar min tystnad i Er diskussion om debattens frånvaro i bloggosfären som ointresse. Jag grunnar mycket på ämnet och har för avsikt att återkomma i det så snart tankarna fallit på plats.

    SvaraRadera
  25. Lite senkommet, men jag uppmärksammade inte denna sågning INNAN jag tyvärr lånade boken på bibblan efter ngt tips ngn(annan)stans. Orkade inte läsa ut den. Sa till vår bibliotekarie att hon kan rekommendera den till de som gillade "Grottbjörnens folk"; istället för stenåldershantverk, schamaner och stenålderssex får de medeltidshantverk, katolska kyrkan och medeltidssex...

    SvaraRadera
  26. Rwandamamman: synd att Du inte besparades hemkånkning och påbörjning av denna pinsamhetsmastodont. Fyndigt av Dig att rekommendera den till Auelmänniskor!

    SvaraRadera
  27. Jag tycker att boken var helt ok som läsning och underhållning. Det handlar inte om ett litterärt storverk men det är heller inte en bok som så lättvindigt kan avskrivas som bottenlöst dravel såsom sker i er illustra skara av litterära "feinschmecker". Det känns som om ni tävlar i att överträffa varandra i en instämman och självbekräftelse gentemot bloggförfattarinnan, snarare än att föra en nyanserad diskussion om boken och dess innehåll. Förvisso har den sina markanta brister, men även en hel del förtjänster. Om inte annat kan den animera till fortsatt läsning av annan litteratur som rör Kataloniens historia liksom tidsperioden i övrigt. Själv fick jag trots allt en del aha-upplevelser och indikatorer som nu tar mig ut på litterära stigar av mer källkritiskt slag. Förvisso, även jag är skeptisk till literatur som stuvar om i den historiska kontexten med hänvisning till det skönlitterära läsvärdet, men inser likväl att så har skett även i mer upphöjda författares verk. Nåväl, nu får ni starta era motorsågar och ta fram era skrubbborstar med vitriol (som är alldeles ypperligt för sanitering av kroppsdelar som utsatts för beröring av mindre önskvärt litterärt slag i såväl bok som bloggform :) och återuppta er dialog med att exkomunicera mig från dessa sidor. Vänligen Robert S.

    SvaraRadera
  28. Robert S: ah, en oliktänkare, quel plaisir! Dock måste jag besvika Dig med att upplysa om att det inom salongen icke exkommunieras några kommentarslämnare, hur oliktänkande de än må vara, "feinschmeckeri" och snobberi ägnas bara åt litteratur här. Vill man instämma med bloggförfattarinnan i vilket syfte det vara månde får man det, vill man diskutera nyanserat - såsom bland andra Lena Kjersén Edman och Caroline faktiskt gör ovan - går det bra och vill man gå mot strömmen välkomnas också detta. La Bibliofille är en blogg som är öppen för envar som önskar utttrycka en tanke, ordet är ju som bekant fritt.
    Jag tar tacksamt emot Dina synpunkter à propos Katedralen vid havet, som fortfarande hör till en av mina oangenämaste läsupplevelser, och gläds med Dig som funnit ljuspunkter i den, ljuspunkter som inte överskuggats av textens markanta brister. Kanske skulle jag själv upplevt boken på samma sätt om Kataloniens historia och medeltiden som tidsålder alls intresserat mig (det bör understrykas att jag är fobiskt rädd för medeltiden, inte bara ointresserad), men så var nu inte fallet och det är väl egentligen min och mina medhållares förlust?

    Med motorsåg och vitriol på behörigt avstånd önskar jag Dig välkommen tillbaka!

    SvaraRadera
  29. Tycker boken var bra.

    SvaraRadera
  30. Anonym: vad fint! Roligt att Du gillade!

    SvaraRadera
  31. Lyssnar på den boken just nu och tror jag kommer att komma till samma slutsats som du gjort :)

    SvaraRadera
  32. Denna fantastiska bok - jag är helt tagen -
    ville inte att den skulle ta slut. Ni som har läst den och inte tyckt om den - lyssna på Johan Rabeus när han läser denna bok - Absolut toppen!!!!

    SvaraRadera
  33. Anonym: nja, jag tror att jag helst avstår från Johan Rabaeus inläsning, trots Din varma rekommendation. Härligt att Du tyckte om Katedralen vid havet dock, det är alltid trevligare att gilla än att ogilla!

    SvaraRadera
  34. Har lyssnat på boken som ljudbok med Rabeus som uppläsare. Kan väl hålla med om att den inte är ett storverk. Men måste vidstå att jag hade stor behållning av den.

    SvaraRadera
  35. Anonym: stor behållning är bra, jag kan inte annat än lyckönska Dig till detta!

    SvaraRadera
  36. Sämsta recension jag läst. Någonsin.

    SvaraRadera
  37. Håller med att denna bok var riktigt dålig. Författaren förstår sig uppenbart inte på kvinnor då de kvinnliga karaktärerna inte är realistiska. Som någon annan skriver, antingen är de onda eller så är de helt altruistiska och offer allihop. Författaren försöker att framstå som att det är romantiskt, men det finns inget romantiskt i denna bok. Slöseri med tid. Grundiden att handlingen ska kretsa kring en katedrals bygge är bra, men de tramisga vändningarna och författarens fåniga kärlekshistorier som saknar verklighetsförankring gör att boken får lägsta betyg. Skönt att läsa att det inte bara var jag som dömde ut denna bok.

    SvaraRadera