torsdag 11 november 2010

Sofi Oksanens Utrensning

Utrensning (Puhdistus)
Översättning Janina Orlov
9789100123956

Historien om Aliide och Zara - den ena ett sovjetoffer som av kärlek förrådde sin egen syster, den andra en flicka från Vladivostok som drömde om att bli läkare, men slutade upp som prostituerad och drogberoende i Berlin - börjar med En Fluga, En Fluga i Aliides stuga ute på den estniska landsbygden. En vämjelig, vidrig Spyfluga som vill lägga ägg i köttet i Aliides kök och den måste motas bort. Där har Sofi Oksanen mig, vid den där introducerande flugjakten i Utrensning. Jag tycker om den scenen, finner den i sin kontrast mellan den (vid en första anblick) idylliska miljön och det råa och ohöljt naturalistiska, det som tilltalar mitt mest primitiva varande, eggande.
Flugan, ja. Av stor symbolisk signifikans för hela romanverket är den, bilden av Aliides kamp mot Flugan. Den genomsyrar berättelsens tidsspann, i alla tider och överallt äggläggande Flugor att mota i köksdörren: Sovjet i Estland, Tyska Torskar som håller unga flickor som Zara från Vladivostok som sexslavar, Sexköpare, Det Onda Samvetet för Flugor som, med berått mod eller av oförmåga, inte bekämpats. Alltid rosrubbande och kittlande flugben och äggläggning i sinnesfriden, det störande, Övergrepp: om inte en faktisk fiende, så en syster med större dragningskraft, en omöjlig kärlek där Aliide själv blir Flugan, då hon försöker inta en man som älskar och tillhör någon annan, vill lägga kärleksägg i hjärtat på någon som värjer sig, viftar, motar, inte vill ha de där kärlekskranka flugäggen i sitt kött; Zara från Vladivostok som oombedd, oönskat tar sig in i Aliides liv, får hennes historia att upprepa sig. Alltid och ständigt Övergreppen.
Jag tycker om att tänka på Den Vämjeliga, Äckliga Flugan som Textens Nav och Motor, på att det är den som surrar fram genom berättelsen, delar upp intrigen, dikterar händelsernas ordning, flyger än till Den Estniske Bondens dagboksanteckningar i fyrtiotalets Estland, än till ett hyresrum i nittiotalets Vladivostok, till Aliide på den estniska landsbygden både då och nu, och så till den prostituerade Zara i Berlin tidigt nittonhundratal. Flugan berättar vad den ser genom sina facettögon, är berättaren i Utrensning tänker jag och uppfylls av en den märkligaste lust. Att den instans som med sylvass klarhet, oförskönat och svärtnära, men därför inte förutan misskund och empati, skulle vara den Fluga som tagit sig in i Aliides stuga! Flugans facettögon och deras rörelser som själva källan till Tilltalets nyansrikedom och de momentana warpningarna mellan lynnen som är nuets försvarsposition och det tidsliga avståndets smekande, läkande ömhetFlugans artfrämlighet vis-à-vis människan som nyckeln till varför romangestalterna inte lockar till positionering, till  att inrangera dem som vare sig offer eller förövare, till att avståndet mellan Det Framberättade och Den Framberättande känns så perspektiviskt vitt. Jag  känner ett oemotståndligt begär till Utrensning när jag tänker på att jag, då jag är i romanen, vid sidan av Den Vämjeliga och Äggsjuka Spyflugan i Aliides estniska torp förvandlas till inte stort mer än en Fluga själv, en inkräktare i romanvärlden!
Dagarna med Sofi Oksanen, med Utrensning, har varit våndans och frustrationens dagar. Med Sofi Oksanen, med Utrensning, villes inte arbetet, inte sömnen, inte maten, inte något av det som ett enkelt och litet liv vanligen fylles av, allt jag önskade var häftningens mjukhet i hand, att som en Läsfluga få vara i och med Den Suveräna Texten, en av De Bästa. Sällan inträffar litterära möten av detta passionerade slag,  därför villes inte heller separation från och avsked av Utrensning, därför hamnar kommande litterära bekantskaper  skällöst i skugga, uträknade på förhand. Hjärtat slår Oksanen..! Oksanen!

La Bibliofille

5 kommentarer:

  1. Vilken roman!
    I samma mästarklass som wn roman av Dostojevskij, Mann eller Kundera.
    Dina tankar om Utrensning är också mycket intressanta och välformulerade.

    Flugan ... har väl utterligare en innebörd? Jag tänker på de dokument som avslutar romanen.
    Eller hur?

    lena k e

    SvaraRadera
  2. Lena K E: en skamlig minneslakun och Utrensning som lämnats åter till biblioteket hindrar mig från att utbrista i medhåll, vill Du berätta och uppfriska ett pinsamt sviktande minne?

    SvaraRadera
  3. Nämen! Läste ett utdrag ur den för några dagar sedan, och ville genast läsa hela boken. På biblioteket stod dock redan en lång reservationskö, och, rädd för att jag skulle få boken i min hand först efter jul, så beställde jag den till slut, i pocketversion. Väntar nu ivrigt på den, då jag med dina positiva ord till inte längre har en tvekan om att den kommer att bli en stor läsupplevelse!

    SvaraRadera
  4. Jag ÄLSKADE också utrensning, läste den förra helgen men har inte hunnit blogga om den än (är nämligen lite efter i bloggandet - många fler böcker lästa än bloggade om på sistone). Vad intressant din tanke med flugan är, för det känns som att det stämmer när jag läser det. Baby jane och Stalins kossor har legat olästa i mitt hem i säkert två-tre år, men det ska det bli ändring på snarast!

    SvaraRadera
  5. Noémi: hoppas innerligen att Du inte blir besviken!Kan inte för mitt liv begripa hur det skulle kunna bli så, men ändå... Shit happens, ju!

    Jessica: lyllo Dig som har Stalins kossor och Baby Jane hemma! Blev så kär i Utrensning att jag ville köpa även dessa tidigare Oksanen, men de är tydligen tillfälligt slut på förlaget, åtminstone i häftad utgåva (= den jag vill bli vid). Trevligt för övrigt att höra att det är fler än jag som ligger efter med bloggandet. Det är ett gissel när det väl händer, stör själva läsandet i sin helhet tycker jag!

    SvaraRadera