Novellsamlingen Lettland berättar: Människomuseet är en sann pärla för den litteraturista som uppskattar absurditet och magisk realism. Flertalet av novellerna i antologin minner om både Jorge Luis Borges och Franz Kafka, men blir i detta lettiska sammanhang något alldeles nytt: den magiska realismen möter östeuropeisk betong, och ur detta osannolika hopkok, ett slags baltisk exotism, föds de mest fantastiska noveller. Samtidigt som genrefusionen är ny och framåtsträvande finns det ändå mycket i samlingen som är retrospektivt, minnet är ett centralt tema, och många av texterna har den uråldriga sagans tonfall, utspelande sig i en karg och trolskt natur.
Att läsa Lettland berättar: Människomuseet är som att återigen vara med på barndomens högläsningsstunder på biblioteket eller nattliga spökhistoriesessioner under en tältnatt i trädgården. Stämningen, vilken den än är, är i var och en av novellerna så påtaglig att man skulle kunna skära i den med kniv. Inga Zoludes Smutstvätten, Guntis Berelis Människomuseet och Arvis Kolmanis Stormens utbrott är tre mycket goda exempel på texter som är stillsamt psykologiskt vis fasaväckande och kusliga, medan Pauls Bankovskis noveller Höstligt terränglopp, en erinrelse av en löpartävling under skoltiden och Motorcykelsommar, vars berättare förefaller vara en variation på Vladimir Nabokovs Humbert Humbert, framkallar ren och skär ångest. Man fångast, fjättras i texternas stämningsvävar, och tar sig endast med svårighet, och dessutom ytterst motvilligt, ur dem.
Alternativ titel till Lettland berättar? Lettiska mästarnoveller.
La Bibliofille
Jag erkänner att noveller från Lettland lät ganska trist (jag inbillade mig deprimerande socialrealism i kortform), men oj vad fel jag hade! De här verkar jättespännande. Tack för tipset.
SvaraRaderaDessutom ett försenat tack för ännu ett tips, nämligen det att skriva en lista på önskeböcker i marginalen till bloggen.
Mrs B: ingen deprimerande socialrealism där inte! Om jag inte haft en massa annat att läsa skulle jag på stört kastat mig över Lettland berättar en gång till.
SvaraRaderaDen där önskelistan i marginalen är verkligen till stor hjälp för minnet. Med den mängd spännande alster man dagligen översköljs av kan man omöjligt hålla allt i huvudet.
Ingen orsak - var så god!
Människomuséet är verkligen en av årets böcker. Sorgligt nog kommer bara en handfull läsare få uppleva detta. Det är svårt nog att få svenskar att läsa noveller. Lägg till att berättelserna är skrivna av letter och att svenska tidningar inte sköter recensionsbiten speciellt bra. Och vi har ett omöjlgt uppdrag.
SvaraRaderaJesper: jag är rädd att Du har alltför rätt. Man blir förbannad när man tänker på all irrelevant "litteratur" som recenseras i svensk dagspress, men ännu mer arg blir man tänker på all LITTERATUR som INTE tas upp där! Vi måste dock ändå utföra vårt uppdrag - trots att det är omöjligt!
SvaraRaderaTiteln tycker jag var oemotståndlig.
SvaraRaderaDieva: visst är den!
SvaraRadera