Stockholm
Text: Jonathan Johansson
Du ringer sent
och säger din lägenhet
kommer lossna ifrån huset,
krossas emot gatan.
Man måste bära
sin sorg i armarna.
Man måste härma dom som orkar,
dom som fortsätter ändå.
och säger din lägenhet
kommer lossna ifrån huset,
krossas emot gatan.
Man måste bära
sin sorg i armarna.
Man måste härma dom som orkar,
dom som fortsätter ändå.
Ingen annan skulle förstå,
och ingen annan skulle gå
en meter för mig -
en meter för mig -
jag behöver dig.
Du säger kom
och ta mig någon annanstans.
Alla väggar kryper närmare
och närmare och du vet.
Man måste bära
en rymd på axlarna.
Man måste härma dom som vaknar
och vet vad dom vill ha.
och ta mig någon annanstans.
Alla väggar kryper närmare
och närmare och du vet.
Man måste bära
en rymd på axlarna.
Man måste härma dom som vaknar
och vet vad dom vill ha.
Ingen annan skulle förstå,
och ingen annan skulle gå
en meter för mig -
en meter för mig -
jag behöver dig.
Ingen annan skulle förstå,
och ingen annan skulle gå
en meter för mig -
jag behöver dig.
Och i natt,
du måste tvinga mig ut.
Och jag ska bara följa med -
jag behöver dig.
Och i natt,
jag orkar inte va rädd mer.
Du måste ta mig någon annanstans.
Hör du mig?
du måste tvinga mig ut.
Och jag ska bara följa med -
jag behöver dig.
Och i natt,
jag orkar inte va rädd mer.
Du måste ta mig någon annanstans.
Hör du mig?
Du sa kom, du måste tvinga mig ut.
Och jag ska bara följa med -
jag behöver dig.
Du sa kom, jag orkar inte va rädd mer.
Du måste ta mig någon annanstans.
Hör du mig?
La Bibliofille
tack, den här tyckte jag verkligen om! särskilt inledningen med tanken att lägenheten kommer lossna från huset
SvaraRaderaMind the Book: det var precis det jag också fastnade för!
SvaraRadera