När Du hör Ljudet vet Du att det är dags att vända blad

Vi trivs inte här längre. Vi vankar omkring och retar oss på tapeter och golv och tak och socklar och listor och gardiner och mattor och möbler och lampor och annat lösöre, finner tills sist att det enda som i salongen finns som vi önskar hålla fast vid, det är Litteraturen. Allt annat - eller åtminstone den tidigare hälften av helheten - känns näpsigt och bråd- eller omoget och urbota fånigt och oseriöst och pretentiöst och ovidkänneligt och... 

...långt ifrån det som det skulle varit nu, som vi skulle vilja att det vore nu, egentligen.

När vi flyttade in här för en handfull år sedan var vi någon vi inte är nu, gjorde saker vi inte gör nu och skrev framför allt saker vi aldrig skulle få för oss att skriva nu. Att alls nedteckna och presentera någonting under namnet La Bibliofille känns oriktigt, falsifierat och blä. Vi läser igenom de äldsta publikationerna och finner att, förutom citat och lyrik och undantaget Kritiken och någon enstaka Litterär Betraktelse finns där föga vi vill kännas vid. Visst var det lite trivsamt och skoj att göra de där testerna ("Vem är du i mumindalen?") och formulera sig kring Det Dåvarande Yrkets Glädjeämnen och Vedermödor när det begav sig, men nu? Ctrl + Alt + C + Ctrl + Alt + V:

näpsigt och bråd- eller omoget och urbota fånigt och oseriöst och pretentiöst och ovidkänneligt och... 
...långt ifrån det som det skulle varit nu, som vi skulle vilja att det vore nu, egentligen.

*PLING!*

Vi hör ett pling och fattar genast vinken - det är dags att vända blad. Vi plockar med oss det vi gillar - Kritiken och kanske också den där enstaka Litterära Betraktelsen - och så drar vi någon annanstans!

Flyttkortet kommer som en post.

La Bibliofille n'est plus.