måndagen den 15:e juli 2013

När Du hör Ljudet vet Du att det är dags att vända blad

Vi trivs inte här längre. Vi vankar omkring och retar oss på tapeter och golv och tak och socklar och listor och gardiner och mattor och möbler och lampor och annat lösöre, finner tills sist att det enda som i salongen finns som vi önskar hålla fast vid, det är Litteraturen. Allt annat - eller åtminstone den tidigare hälften av helheten - känns näpsigt och bråd- eller omoget och urbota fånigt och oseriöst och pretentiöst och ovidkänneligt och... 

...långt ifrån det som det skulle varit nu, som vi skulle vilja att det vore nu, egentligen.

När vi flyttade in här för en handfull år sedan var vi någon vi inte är nu, gjorde saker vi inte gör nu och skrev framför allt saker vi aldrig skulle få för oss att skriva nu. Att alls nedteckna och presentera någonting under namnet La Bibliofille känns oriktigt, falsifierat och blä. Vi läser igenom de äldsta publikationerna och finner att, förutom citat och lyrik och undantaget Kritiken och någon enstaka Litterär Betraktelse finns där föga vi vill kännas vid. Visst var det lite trivsamt och skoj att göra de där testerna ("Vem är du i mumindalen?") och formulera sig kring Det Dåvarande Yrkets Glädjeämnen och Vedermödor när det begav sig, men nu? Ctrl + Alt + C + Ctrl + Alt + V:
näpsigt och bråd- eller omoget och urbota fånigt och oseriöst och pretentiöst och ovidkänneligt och... 
...långt ifrån det som det skulle varit nu, som vi skulle vilja att det vore nu, egentligen.

*PLING!*

Vi hör ett pling och fattar genast vinken - det är dags att vända blad. Vi plockar med oss det vi gillar - Kritiken och kanske också den där enstaka Litterära Betraktelsen - och så drar vi någon annanstans!

Flyttkortet kommer som en post.

La Bibliofille n'est plus.

lördagen den 1:e juni 2013

Om en sommardag en Äventyrare

Så begav man sig om förmiddagen till Småstadsbiblioteket för att där inlämna utläst Höns och människor (om vilken det inte kommer att ordas vidare, inte ens i annan, kritisk text, ty sådana vara tiderna. Ett "Rekommenderas å det varmaste" får bara väl nog.) och uthämta reserverad Höns, båda titlar av den förnämliga Karin Neuschütz. Trevlig utflykt, detta att fara till Biblioteket, sätter liksom lite sprutt på en dvalande, nästan i förruttnelse stadd Litteraturperson, som faktiskt redan i vyn från entrédörren med förtjusning noterar såväl Bokbytarvagn som Gallringsutförsäljning. Ah, förbålt fint!
Min Vapendragare - en äventyrslysten typ - ämnade dock inte tillåta något botaniserande vid vare sig det ena eller det andra, icke!, ety det i Småfolksfaggorna finnas både Lyftkranar och Kritor och Klättringsbara stolar. Nåväl, man gillar läget, ägnar sig åt Äventyrarens förkovran, sammanplockar tiotalet verk att peka i och högläsa ur hemma (hurra för att somliga äpplen icke falla långt från trädet!), innan det ryms iväg till Släktforskningsrum, Öppet Magasin, Studerkammare, Ungdomsavdelning, Bakombiblioteksdisks, Tidskriftsrum, Kundtoalett, med högst tillfälliga stopp vid vagnar och rullbara pallar med svikt, båda klätterbara. Inte så dumt att, om än en smula ofrivilligt, få utforska de utrymmen som finns i ett bibliotek, som man kanske inte skulle begivit sig till om det inte vore för Jakt På Äventyrare. Desto mer så som man, vid ett koögskast någonstans mellan hylla K.5 och ugHma, varseblir en skylt tillkännagivandes att det, i den hylla varpå sagda skylt står placerad, finns Böcker Från Kulturrådet att förvärva för tio kronor stycket [bromsspår i linoleummatta - ljud av snabba små steg som avlägsnar sig med En Äventyrares Hastighet].

- Vafalls? Tio kronor? Någon med mig skämta aprillo? Få se..! Oh heaven, here art thou!

Med flera smärre avbrott för lokalisering och tillhörande infångning av Äventyrare lyckades jag framgångsrikt genomsöka hyllan och utvälja sju snyggingar att köpa med hem. 
En lista? Jomen självfallet!
 

Aftonen kommer, efter att detta textstycke å det nogsammaste uppnubbats för Er att ta del av, att ägnas åt att bland dessa sju verk utvälja ett som skall få bli mitt trogna lässällskap en tid framöver. Somliga sysslor är angenämare än andra..!

La Bibliofille

måndagen den 29:e april 2013

Älskas hur hon gör det

   Imperfekt. Förfluten tid har alltid hetat imperfekt men slår man upp det står det att förfluten tid plötsligt ska heta preterium.
   Det ignorerar vi och fortsätter med imperfekt för det är vi vana vid.
   Imperfekt är en imperfekt benämning på förfluten tid.
   Den som vet vad ett visst tempus heter, men inte kan tillämpa tempusreglerna, har ingen nytta av att veta vad för tempus det är och vad det heter.

Så gör jag (s. 153), Bodil Malmsten

fredagen den 1:e mars 2013

Med höjd blick...

...samlar jag för framtiden. På tanken "Den som icke läsa [så mycket] skola icke heller handla på bokrea", följde nämligen frågan: "Varför inte?"

Ja, varför inte?

Bland träden, Gyrðir Elíasson
Korparna, Tomas Bannerhed
På flykt från ett sorgebud, David Grossman
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, Bodil Malmsten
Transatlantic, Witold Gombrowitz
Handlingen, Sara Mannheimer
De dömdas ö, Stig Dagerman
Om en vinternatt en resande, Italo Calvino
Malajisk folkpoesi, Pantun
Flackland, Herta Müller

Det kliar redan i ögonen.

La Bibliofille

tisdagen den 26:e februari 2013

Orfeus vände sig om - så ock allt

Ansikte mot ansikte

I februari stod levandet still.
Fåglarna flög inte gärna och själen
skavde mot landskapet så som en båt
skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.

Träden stod vända med ryggen hitåt.
Snödjupet mättes av döda strån.
Fotspåren åldrades ute på skaren.
Under en presenning tynade språket.

En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stannade av, jag såg upp.
Färgerna brann. Allt vände sig om.
Marken och jag tog ett språng mot varann.


Tomas Tranströmer  (1962)

La Bibliofille

onsdagen den 21:e november 2012

Ho hooo..?

Öppnade den (söker efter ordet och finner det, häpnadsväckande nog, efter "diagonala", "digitala" och "diakona", fast väldigt mycket längre bak i ordlistan) virtuella brevlådan och fann däri två brev av samma art, förtäljandes att två människor, personer, existenser! varit inne i det igendammade, igensandade, negligerade, försummade, bortglömda, nonchalerade och så vidare refugiet och däri lämnat två kommentarer. Om Elegi över en död Engelsk Springer Spaniel och Sadeq Hedayats Den blinda ugglan
Glädjen. Över att jag i min frånvaro kan vara med Er, ändå. Eller quand même, som jag skulle skrivit för länge, länge sen. Att man kan finna sin väg in i refugiet utan att jag räcker ut en hand. Eller snarare, att jag inte viftar med min utsträckta hand och flaggar med texter om böcker och litteratur, att jag liksom ersatt min egna hand med en skyltdockehand som spöklikt står rakt ut på Det Världsomspännande Nätet, som en relik över mer texttätduggande tider. Att Ni ids, vågar fatta den...

Fint att Ni finns kvar, att Ni hittar hit. Bomull-i-magen-givande. Ni kan väl vänta lite till, på mig? Jag ska bara...

La Not So Biblio-fille

(Senast lästa?

Text: Agneta Svensson
Bild: Jan Mogensen

samt

Illustratör: Marion Billet
Översättare: Suzanne Öhman

Önskas tankar om ovanstående så vet Ni var Ni finner mig...)

måndagen den 11:e juni 2012

Det luktar litet barn här

Det luktar
litet barn här.
Det luktar
som av lakan,
täcken
och små svala
kuddar.


Det luktar
litet barn här.
Det luktar
spända kinder
liten mage
skrovliga små skinkor.


Det luktar
litet barn här.

Barbro Lindgren

La Bibliofille