tisdag 30 november 2010

Femtiofem i våld

Du côté de chez On Word Arts, bara för att det då och då är roligt att svara på frågor om sig själv.

1. Favoritbok i barndomen?
Margret Reys Pricken. Min första kanin döptes efter den boken.
 
2. Vad läser du just nu?
Sent i november plus en jag just står i begrepp att välja ut.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Inte en enda i praktiken, men i teorin är listan hur lång som helst.
 
4. Dålig bokvana?
Befinner mig i tanken i nästa bok långt innan jag läst ut den jag har för handen.

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Ingenting.

6. Har du en läsplatta?
Icke.

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Ibland är redan en mer än jag kan hantera.
 
8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Den postläsliga textbearbetningsprocessen har absolut genomgått en smärre revolution.

9. Sämsta boken du läst i år?
Den jag minst av alla förmått uppskatta är Pascal Merciers Nattåg till Lissabon.

10. Bästa boken du läst i år?
Herta Müllers Redan då var räven jägare eller Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lodz eller Sofi Oksanens Utrensning eller Alexandra Kronvists Dessa trakter. Kan omöjligt välja.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Om med bekvämlighetszon menas böcker man läser mer för att man måste än av hjärtats lust så sker det oftare än jag skulle önska, men tillräckligt sällan för att det ska vara okej ändå.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
I det med lust valda.

13. Kan du läsa på bussen?
Ja, tack och lov.

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
Framför braskaminen eller intill vedspisen.

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Lånar bara ut om jag är bortom alla tvivel övertygad om att få tillbaka.

16. Viker du hundöron i dina böcker?
Nej, det är den enda typen av hundöron som jag inte gillar.

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Njae, oftast märker jag bara ut goda citat och passager med ett streck.

18. I studierelaterade böcker då?
Det hände ganska ofta när det begav sig. Vill jag minnas.

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Svenska.

20. Vad får dig att älska en bok?
Kan inte annat än citera On Word Arts som formulerar det med en sådan ackuratess: Språk, stil och känsla. Lågmäldhet brukar också vara klädsamt.

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Att någon ber mig.
 
22. Favoritgenre?
Förtjuses väldiga av magisk realism.

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Biografier och lyrik.

24. Favoritbiografi?
David Bellos Georges Perec - A Life in Words

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok? 
Det har jag säkert, men ingen jag kan komma på i stunden.

26. Favoritkokbok?
Annas mat

27. Mest inspirerande bok du läst i år (fakta eller fiktion)?
De fattiga i Lodz.
 
28. Favoritlässnacks?
Gröna och gula russin

29. Nämn ett fall där hypen förstörde din läsupplevelse? Hyper får mig oftare att gå miste om läsupplevelser än förstör dem.

30. Hur ofta håller du med kritikerna angående en bok?
Läser ytterst lite kritik, just på grund av att det av recensionerna (åtminstone de i dagspressen) sällan framgår vad recensenten tycker, och om det för en gångs skull gör det, så framgår oftast inte riktigt tydligt varför.

31. Vad tycker du om att ge bra/dålig kritik?
Har ingenting emot att göra vare sig det ena eller det andra så länge jag känner att jag förmår motivera varför på ett begripligt och rimligt vis.

32. Om du kunde läsa på ett främmande språk, vilket skulle du välja?
Rumänska. Japanska vore fräsigt också.

33. Mest skrämmande/hotfulla bok du någonsin läst?
Les bienveillantes, Jonathan Littell.
 
34. Skrämmande/hotfull bok du inte vågat påbörja?
Ingen.

35. Favoritpoet?
Till min stora sorg är jag bedrövligt lyriskt obevandrad, men jag tycker mycket om Kristina Lugn och Pär Lagerkvist.
 
36. Hur många böcker brukar du ha lånade från biblioteket samtidigt?
Sedan jag gav upp min tidsoptimism blir det oftast bara en.
 
37. Hur ofta brukar du återlämna böcker till biblioteket olästa?
Sedan jag gav upp min tidsoptimism lämnar jag alltid tillbaka utläst.

38. Vilken är din favorit bland fiktiva karaktärer?
Gaspard Winkler i Georges Perecs La vie mode d'emploi. Eller Momo i La vie devant soi.

39. Vilken är din favorit bland fiktiva skurkar?
Humbert Humbert i Vladimir Nabokovs Lolita.

40. Vilken sorts bok tar du mest sannolikt med dig på semestern?
En som motsvarar kriteriet "lättläst, men med substans".

41. Det längsta du har varit utan att läsa?
Det kan ha gått sorgliga månader utan bok, fast då med serietidning.

42. Nämn en bok du inte kunde/ville avsluta?
Odysseus, James Joyce. Körde fast på sidan etthundratio tre gånger, först på fjärde försöket lyckades jag komma vidare och avsluta.

43. Vad distraherar dig lättast då du läser?
Katten, svårt att läsa när han står i boken.

44. Bästa filmatisering av bok?
Adrian Lynes Lolita.

45. Sämsta filmatisering av bok?
Ingen av de jag sett har varit så dålig att jag lagt den på minnet som den sämsta. 

46. Den största summa pengar du spenderat i en bokhandel på en och samma gång?
Både en och två lusentappar brukar få vingar under bokrean...

47. Hur ofta skummar du igenom en bok innan du läser den?
Aldrig, möjligtvis kan jag läsa de inledande raderna eller något enstaka stycke mitt i för att göra mig en bild av hur boken är skriven. Och så kollar jag illustrationer och fotografier ibland.

48. Vad får dig att sluta läsa en bok mitt i?
Förutom döden endast insikten om att tiden och omständigheterna inte är de rätta för mig och boken.

49. Har du dina böcker organiserade?
Inte mer än att de står i alfabetisk ordning och att foliantformaten står på en plats för sig.

50. Föredrar du att behålla dina böcker eller ge bort dem efter att du läst dem?
Behålla om jag tycker om, ge bort om de inte var min likör.

51. Finns det böcker du undviker?
Ja, jättejättemånga, av olika, mer eller mindre rimliga skäl.

52. Nämn en bok som gjorde dig arg?
Djurförsök, Ingrid af Trolle.

53. Nämn en bok du inte trodde du skulle gilla men gillade?
Daniel Åbergs Vi har redan sagt hej då.
 
54. En bok du trodde du skulle gilla men inte gillade?
The Sorrows of an American, Siri Hustvedt.

55. Bästa skuldfria nöjesläsningen?
Barnlitteratur, särskilt bilderböcker.

La Bibliofille

måndag 29 november 2010

Monika Fagerholms Glitterscenen

Monika Fagerholm
Glitterscenen
Albert Bonniers Förlag
9789100116033

När jag läser Glitterscenen, som jag tog mig an efter att ha förälskat mig hopplöst i Monika Fagerholm då jag såg henne i Sveriges Televisions Sommarpratarna, är det som om jag blickar in i ett ständigt natt-, höst- och vintermörker: oavsett om Texten berättar om dag, solljus, värme, vår, sommar, är det för mig alltid svart, kallt, rått och blött i Glitterscenen. Blir så för att stilistiken manar till det i växlande mellan de dominerande presens, också det historiska, och perfekt, uttryckandes det bestämt avslutande. Och invid lösryckta, grammatiskt ofullständiga meningar som får texten att mumla, stint stirrandes framför sig. Det är så jag ser Berättaren i Glitterscenen, som någon som sitter i ett stugkök, med händerna knäppta framför sig bland de torkade brödsmulorna på köksbordets rödvita vaxduk, orörlig, med blicken fästad på en punkt långt bort, fjärran fönstrets utsikt över landskapet. Så associativt är berättandet att det vore som stammar det från Någon som liksom tömmer sig på erfarelser och information, ur Någon vars sinne är lätt sargat, vridet, ohämmat, av skyddsliga skäl paradoxalt nog vinklat mot tillvarons mer ödesmättade och ohöljda, svarta sidor, som eggas av att ha fri lejd till Döden och Mörkret. 
Tankarna går till Selma Lagerlöf, trots att likheterna med Monika Fagerholm och hennes Glitterscenen måhända alls inte särdeles stora, hos den senare finns inte den magiska realismen, snarare är den bakomliggande bild hon ger av människosjälen och -psyket närmast empiriskt fallstudieartad, symptomatisk för berättelsens bakgrundstrauman, och besitter inte den berättarröstens nyktra och uråldersvisa ton som är Selma Lagerlöfs signum, men effekten är densamma, den inverkan Texten har på sin åhörare; det trollbindande, uppslukande, insugande. Så finns det också mycket av ett äldre, mer traditionellt berättande i Glitterscenen: gåtfulla omkväden och repetitioner, mystiska ord, fraser, historier och inte minst teman som ständigt återkommer; platser med namn som Glitterscenen, Vinterträdgården, Kusinhuset; romangestalter som vid sidan av sina rätta namn också äger mer sägenomsusande benämningar - Dödens ÄngelDen Amerikanska Flickan [högst densamma som i den Augustbelönade romanen!], Pojken i skogen, Syster Blå, De Tre Fördömda, Barnet Fluorescent, Flickan från Borneo;  talismanska ting som ansiktsmasken, silverskorna, replikboken; intertexten som är folkvisan Och flickan hon går i dansen, vars första vers utgör Glitterscenens själva undertitel, och inte minst ligger till grund för hela romanens struktur, till vilken följande mening, uttalad av centralfiguren Doris Flinkenberg blott några veckor innan hon tar livet av sig, blir en metakommentar: Folkvisan har många verser, det händer samma sak i varje. Om och igen. Ett sådant annorlunda sätt att se på tiden (73).   En serie kritiska avtryck i historien som återkommer, liksom tas om,  repeteras, har sin verkan, sjunker under ytan för att så ånyo göra entré och förvandlar Tiden till en synkron på väg i alla tänkbara färdriktningar, som en stilla explosion, ur vilken ingenting försvinner, utan tvärtom ständigt finns kvar, nedärvs.
Fonden för den berättelse som är Glitterscenen är allt annat än en glitterscen, men likafullt är detta Monika Fagerholms senaste roman en förunderligt skön skapelse, och därtill också, så motsägelsefullt det nu än känns att bruka ordet i förhållande till den kontext det beskriver och till det sätt varpå kontexten beskrives, outsägligt sympatisk. Minnesintagande, hjärtinvasiv. Alla Glitterscenens människor, hur vidöppet är det inte in till deras gränslöst skräckslagna och kantstötta - men rimliga, så rimliga! - små hjärtan och huvuden, och ändå är deras isolation i historien så stor, så stor. . Kanske är det deras sammantagna behov till meddelsamhet som tagit gestalt och slagit sig ned i stugköket, med händerna knäppta framför sig bland de torkade brödsmulorna på köksbordets rödvita vaxduk,  blivit sittande orörlig, med blicken fästad på en punkt långt borta, fjärran fönstrets utsikt över landskapet.

La Bibliofille

fredag 26 november 2010

Om en vinterkväll en Inte Så Mycket Läsande

Ni försummas, Läsare kära. Försonande skäl finnes, ändock hoppas jag kunna iakttaga skärpning, nu när landskapet är insvept i vitt snötäcke, fönster upplyses av stakar och stjärnor och det naturligaste i världen är att ihopkrypa med en god bok beledsagad av en hoper värmeljus, en kopp te och ett fat pepparkakor (helst skurna och med mandel i!). Efter att under hösten bara ha läst en ynka stund om aftonen eller över lunchtallriken längtar jag nu efter långa stunder, timmar, med läsning och tänker mig att helgen nog är en god tid att starta med detta, nystarta.
I afton uppdök i tanken En God Vän som vid denna tid på året, då november drar sina sista suckar, alltid läser Tove Janssons Sent i november. Den vanan är väl värd att anamma/låna/stjäls tänker jag mig, omläsning, hemvändande då och då, - inte blott till Mumin, utan till Georges Perec, Clarice Lispector, Hjältarna! - fasta punkter i en lästillvaro där det annars, flackas och slukas, inte alltid med önskvärd lust, eller ens eftertanke. Mumin torde i all vemodig, oskuldsfulla, svärtade finurlighet kunna  - högst välbehövligt, tvenne arteakter väntar på sin tur att salongsligen omskrivas - samla tankar och läka andra splitterskador...

La Bibliofille

torsdag 11 november 2010

Sofi Oksanens Utrensning

Utrensning (Puhdistus)
Översättning Janina Orlov
9789100123956

Historien om Aliide och Zara - den ena ett sovjetoffer som av kärlek förrådde sin egen syster, den andra en flicka från Vladivostok som drömde om att bli läkare, men slutade upp som prostituerad och drogberoende i Berlin - börjar med En Fluga, En Fluga i Aliides stuga ute på den estniska landsbygden. En vämjelig, vidrig Spyfluga som vill lägga ägg i köttet i Aliides kök och den måste motas bort. Där har Sofi Oksanen mig, vid den där introducerande flugjakten i Utrensning. Jag tycker om den scenen, finner den i sin kontrast mellan den (vid en första anblick) idylliska miljön och det råa och ohöljt naturalistiska, det som tilltalar mitt mest primitiva varande, eggande.
Flugan, ja. Av stor symbolisk signifikans för hela romanverket är den, bilden av Aliides kamp mot Flugan. Den genomsyrar berättelsens tidsspann, i alla tider och överallt äggläggande Flugor att mota i köksdörren: Sovjet i Estland, Tyska Torskar som håller unga flickor som Zara från Vladivostok som sexslavar, Sexköpare, Det Onda Samvetet för Flugor som, med berått mod eller av oförmåga, inte bekämpats. Alltid rosrubbande och kittlande flugben och äggläggning i sinnesfriden, det störande, Övergrepp: om inte en faktisk fiende, så en syster med större dragningskraft, en omöjlig kärlek där Aliide själv blir Flugan, då hon försöker inta en man som älskar och tillhör någon annan, vill lägga kärleksägg i hjärtat på någon som värjer sig, viftar, motar, inte vill ha de där kärlekskranka flugäggen i sitt kött; Zara från Vladivostok som oombedd, oönskat tar sig in i Aliides liv, får hennes historia att upprepa sig. Alltid och ständigt Övergreppen.
Jag tycker om att tänka på Den Vämjeliga, Äckliga Flugan som Textens Nav och Motor, på att det är den som surrar fram genom berättelsen, delar upp intrigen, dikterar händelsernas ordning, flyger än till Den Estniske Bondens dagboksanteckningar i fyrtiotalets Estland, än till ett hyresrum i nittiotalets Vladivostok, till Aliide på den estniska landsbygden både då och nu, och så till den prostituerade Zara i Berlin tidigt nittonhundratal. Flugan berättar vad den ser genom sina facettögon, är berättaren i Utrensning tänker jag och uppfylls av en den märkligaste lust. Att den instans som med sylvass klarhet, oförskönat och svärtnära, men därför inte förutan misskund och empati, skulle vara den Fluga som tagit sig in i Aliides stuga! Flugans facettögon och deras rörelser som själva källan till Tilltalets nyansrikedom och de momentana warpningarna mellan lynnen som är nuets försvarsposition och det tidsliga avståndets smekande, läkande ömhetFlugans artfrämlighet vis-à-vis människan som nyckeln till varför romangestalterna inte lockar till positionering, till  att inrangera dem som vare sig offer eller förövare, till att avståndet mellan Det Framberättade och Den Framberättande känns så perspektiviskt vitt. Jag  känner ett oemotståndligt begär till Utrensning när jag tänker på att jag, då jag är i romanen, vid sidan av Den Vämjeliga och Äggsjuka Spyflugan i Aliides estniska torp förvandlas till inte stort mer än en Fluga själv, en inkräktare i romanvärlden!
Dagarna med Sofi Oksanen, med Utrensning, har varit våndans och frustrationens dagar. Med Sofi Oksanen, med Utrensning, villes inte arbetet, inte sömnen, inte maten, inte något av det som ett enkelt och litet liv vanligen fylles av, allt jag önskade var häftningens mjukhet i hand, att som en Läsfluga få vara i och med Den Suveräna Texten, en av De Bästa. Sällan inträffar litterära möten av detta passionerade slag,  därför villes inte heller separation från och avsked av Utrensning, därför hamnar kommande litterära bekantskaper  skällöst i skugga, uträknade på förhand. Hjärtat slår Oksanen..! Oksanen!

La Bibliofille