Kristín Ómarsdottír
Översättning: Ann-Sofie Axelsson
Kabusa Böcker
9789173550116
Det kom en dag ett e-brev, ett e-brev vari Avsändaren, en utav Er, önskade läsning och omskrivning av Kristín Ómarsdottirs Här. En önskan som, efter nätlig uppkoll måste bifallas.
Om "fiktion" står det i Svenska Akademiens Ordbok att det betecknar fantasi; fantasikraft; fantasivärksamhet; fabuleringsförmåga, någonting som blott till skenet år värkligt. Fiktion är alltså på låtsas. I på låtsas får och kan man göra precis vad man vill. Man får, så som Kristín Ómarsdottír gör i Här, leka att tre soldater skjuter ner en hund och alla människor utom en elvaårig flicka som heter Billie i en avlägsen gårdsidyll i ett krigshärjat land som heter Evighetslandet (där Renskogen, Ändlösa heden, och Vidöppna klyftan finns!) Billie behöver inte bli rädd eller chockad när hon och massavrättningen bara är på låtsas. Den ena soldaten, han kan heta Rafael om man vill ,och kan om man vill skjuta ner de båda andra soldaterna så att det bara blir Rafael och Billie kvar. Billies riktiga pappa kan vara en marionettdocka från en annan planet och Billies mamma kan vara en läkare som syr fast pappans arm med nål och tråd när den har ramlat av. Till gården kan det komma en nunna som är på väg till staden för att köpa en dator och hon kan hångla med Rafael och sjunga ekivoka sånger med textrader som åh, baby juicy juicy, fuck it right, yeeeah -. Rafael kan lära Billie att köra bil på bara någon timma och sedan kan de ge sig av och spränga en bil i luften (vi kan säga att det kommit två skattmasar till Rafaels och Billies gård, att Billie skjutit dem och att de måste spränga bilen för att förstöra bevis) och de kan gifta sig med varandra också, fastän Billie bara är elva år, för Rafael vill inte att Billie ska vara hans dotter eller syster säger vi, bättre då med fru. När de är gifta kan de leka med dockor tillsammans och då kan Rafael förvandlas till en liten pojke och vem vet vad allt de i leken kan låta hända med denne lille pojke! Och vad spelar det för roll vad som händer med denne lille pojke, varför ska man dröja sig kvar vid det, älta det ur alla möjliga moraliska, etiska och empatiska perspektiv, när allt bara är på låtsas, fiktion?
Kristín Ómarsdottír anammar den puerila lekens bekymmerslöshet, lössläppthet, tygellöshet och begränsningsförnekande och skapar en text som inte bara är berättelsen om ett barn, utan i förlängningen ett barns framlekta berättelse om ett barn och dessutom, på ett metaplan, berättelsen om en Författares lek med de fiktiva elementen och potentialen. Resultatet blir sällsamt obehagligt, eftersom den moraliska, etiska och empatiska dimensionerna slås ut. Ty vad spelar det för roll vad som händer i texten, varför ska man dröja sig kvar vid det, älta det ur alla möjliga moraliska, etiska och empatiska perspektiv när allt bara är på låtsas, fiktion?
Här erkänner inte mer än artefaktiskt någon samhörighet med läsarens verklighetskontext, vägrar att kommunicera med läsaren på dennes villkor, utifrån dennes föreställningar, utan rättar sig enbart efter fiktionens spelregler. Du tycker Dig ta del av någonting avtrubbat, automatiskt, mekaniskt, frånvarande, snudd på autistiskt och motsägelsefullt. Det finns ingen vilja till någon annan projektion än fiktionens på fiktionen, varföre alla försök att nagla fast romanen via ett speglande av den egna personen, de egna erfarenheterna i texten och vise versa är fruktlösa. Här ropar titeln och det är i Här Du skall söka, i fiktionen Du ska finna svaret på fiktionens gåta, inte någonstans mellan fiktionen och Dig själv. Romanen vill inte utväxla existentiella och filosofiska sanningar med Dig, den önskar bara vara fiktion inom fiktionens i princip obefintliga ramar, avhängig och totalt fri, kommenterandes enbart sig själv och sin egen fiktionalitet. Här är ut i sidspetsarna metafiktion och (för att pseudocitera en skön dam som förekom i televisionen härom veckan) en-jävla-håll-käften-roman.
Tack till Dig, Läsare, som önskade Här.
La Bibliofille
Om "fiktion" står det i Svenska Akademiens Ordbok att det betecknar fantasi; fantasikraft; fantasivärksamhet; fabuleringsförmåga, någonting som blott till skenet år värkligt. Fiktion är alltså på låtsas. I på låtsas får och kan man göra precis vad man vill. Man får, så som Kristín Ómarsdottír gör i Här, leka att tre soldater skjuter ner en hund och alla människor utom en elvaårig flicka som heter Billie i en avlägsen gårdsidyll i ett krigshärjat land som heter Evighetslandet (där Renskogen, Ändlösa heden, och Vidöppna klyftan finns!) Billie behöver inte bli rädd eller chockad när hon och massavrättningen bara är på låtsas. Den ena soldaten, han kan heta Rafael om man vill ,och kan om man vill skjuta ner de båda andra soldaterna så att det bara blir Rafael och Billie kvar. Billies riktiga pappa kan vara en marionettdocka från en annan planet och Billies mamma kan vara en läkare som syr fast pappans arm med nål och tråd när den har ramlat av. Till gården kan det komma en nunna som är på väg till staden för att köpa en dator och hon kan hångla med Rafael och sjunga ekivoka sånger med textrader som åh, baby juicy juicy, fuck it right, yeeeah -. Rafael kan lära Billie att köra bil på bara någon timma och sedan kan de ge sig av och spränga en bil i luften (vi kan säga att det kommit två skattmasar till Rafaels och Billies gård, att Billie skjutit dem och att de måste spränga bilen för att förstöra bevis) och de kan gifta sig med varandra också, fastän Billie bara är elva år, för Rafael vill inte att Billie ska vara hans dotter eller syster säger vi, bättre då med fru. När de är gifta kan de leka med dockor tillsammans och då kan Rafael förvandlas till en liten pojke och vem vet vad allt de i leken kan låta hända med denne lille pojke! Och vad spelar det för roll vad som händer med denne lille pojke, varför ska man dröja sig kvar vid det, älta det ur alla möjliga moraliska, etiska och empatiska perspektiv, när allt bara är på låtsas, fiktion?
Kristín Ómarsdottír anammar den puerila lekens bekymmerslöshet, lössläppthet, tygellöshet och begränsningsförnekande och skapar en text som inte bara är berättelsen om ett barn, utan i förlängningen ett barns framlekta berättelse om ett barn och dessutom, på ett metaplan, berättelsen om en Författares lek med de fiktiva elementen och potentialen. Resultatet blir sällsamt obehagligt, eftersom den moraliska, etiska och empatiska dimensionerna slås ut. Ty vad spelar det för roll vad som händer i texten, varför ska man dröja sig kvar vid det, älta det ur alla möjliga moraliska, etiska och empatiska perspektiv när allt bara är på låtsas, fiktion?
Här erkänner inte mer än artefaktiskt någon samhörighet med läsarens verklighetskontext, vägrar att kommunicera med läsaren på dennes villkor, utifrån dennes föreställningar, utan rättar sig enbart efter fiktionens spelregler. Du tycker Dig ta del av någonting avtrubbat, automatiskt, mekaniskt, frånvarande, snudd på autistiskt och motsägelsefullt. Det finns ingen vilja till någon annan projektion än fiktionens på fiktionen, varföre alla försök att nagla fast romanen via ett speglande av den egna personen, de egna erfarenheterna i texten och vise versa är fruktlösa. Här ropar titeln och det är i Här Du skall söka, i fiktionen Du ska finna svaret på fiktionens gåta, inte någonstans mellan fiktionen och Dig själv. Romanen vill inte utväxla existentiella och filosofiska sanningar med Dig, den önskar bara vara fiktion inom fiktionens i princip obefintliga ramar, avhängig och totalt fri, kommenterandes enbart sig själv och sin egen fiktionalitet. Här är ut i sidspetsarna metafiktion och (för att pseudocitera en skön dam som förekom i televisionen härom veckan) en-jävla-håll-käften-roman.
Tack till Dig, Läsare, som önskade Här.
La Bibliofille
Det glädjer mig att du uppskattade den, det känns alltid bra att kunna ge tillbaka något efter alla fantastiska tips jag helt enkelt, utan komplikationer bara tagit.
SvaraRaderaAndreas: denna min salong är till för att man enkelt och komplikationsfritt ska kunna ta. Bara roligt att Du tycker att Du fått många bra tips och har Du själv fler dylika på lager att dela med Dig av mottages de tacksamt!
SvaraRadera