Ni försummas, Läsare kära. Försonande skäl finnes, ändock hoppas jag kunna iakttaga skärpning, nu när landskapet är insvept i vitt snötäcke, fönster upplyses av stakar och stjärnor och det naturligaste i världen är att ihopkrypa med en god bok beledsagad av en hoper värmeljus, en kopp te och ett fat pepparkakor (helst skurna och med mandel i!). Efter att under hösten bara ha läst en ynka stund om aftonen eller över lunchtallriken längtar jag nu efter långa stunder, timmar, med läsning och tänker mig att helgen nog är en god tid att starta med detta, nystarta. I afton uppdök i tanken En God Vän som vid denna tid på året, då november drar sina sista suckar, alltid läser Tove Janssons Sent i november. Den vanan är väl värd att anamma/låna/stjäls tänker jag mig, omläsning, hemvändande då och då, - inte blott till Mumin, utan till Georges Perec, Clarice Lispector, Hjältarna! - fasta punkter i en lästillvaro där det annars, flackas och slukas, inte alltid med önskvärd lust, eller ens eftertanke. Mumin torde i all vemodig, oskuldsfulla, svärtade finurlighet kunna - högst välbehövligt, tvenne arteakter väntar på sin tur att salongsligen omskrivas - samla tankar och läka andra splitterskador...
La Bibliofille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar