I Barndomshemmets Barnbokhylla finns det hyllmetrar av Barnböcker som det bläddrats så till den hårdhänta grad i att ryggarna alldeles lossnat, pärmarnas kartong blivit alldeles fransig och sidorna mjuka och grå i ytterkanterna, ibland med små fingeravtryck. När jag var liten tyckte jag om bilderböcker, särskilt bilderböcker med mycket färg i, massor av färg och massor av mönster. Det är därför mina gamla Katitzi-böcker ser ut som de gör. När jag på Det Världsomspännande Nätet söker efter bilder på min barndoms Katitzi-böcker hittar jag bara en enda på den utgåva jag hade i mitt Barnrum - Katitzi kommer hem. Bara jag ser det där omslaget (som jag önskar att jag kunde lägga upp i större format) vidgas mina ögon, dreglar, slukar all färg och jag minns hur jag önskade att jag var ett Zigenarbarn när jag var liten, så att jag fick ha på mig lika fina kläder som Katitzi varenda dag.
Zigenarbarn skrev jag, det får man väl inte göra nu? Nu kallar sig Katitzis folk för Romer och det ska man respektera. Jag ha grunnat på det där en tid, med detta folknamnbyte och vad det betyder för Katitzi-böckerna. Med ens har de blivit en smula komplicerad, tänker jag, för i böckerna om Katitzi är Katitzi och hennes familj Zigenare, inte Romer. Nu vet förvisso gemene man att Katarina Taikon och alla andra Romer själv kallade sig för Zigenare på den tid hon skrev sina böcker, gemene man vet att det inte finns något pejorativt i användningen av ordet "zigenare" i Katitzi-böckerna, men många barn vet inte det och lite tokigt kan det kanske bli om de använder sig av z-ordet ute i verkliga livet, där det kommit att bli en smula tabu. Åtminstone om de inte läser En Bok För Allas pocketutgåva där förlagstexten förtydligar att "zigenare" är någonting "man sa då".
Detta har jag grunnat på ett nätt tag, hur man gör om man vill att kidsen ska läsa böckerna om Katitzi, om man vill att de ska läsa i de där fina färgsprakande utgåvorna från anno datzumal.som jag hade när jag var tre äpplen hög, inte EBFA-pocketboken. Ska man gå loss med Tipex i dem och ersätta alla z-ord med r-ord? Pedagogiskt berätta för barnen att de där z-orden inte används längre, att man använder r-orden nu istället, utan att ge sig in i en massa komplicerade utläggningar om varför, i hopp om att de minns vad man sagt om det någon gång skulle behövas? Sätta böckerna i näven på ungarna och låta det hela bero, tills den regniga dag då en rättelse akut kan komma att bli av nöden?
Det här är inte någon stor grej, jag vet, men trots allt lite viktigt. Grunnet vill bli begrunnat, kretsa i banor kring informativa lappar i biblioteksböcker och sådana där dylika harmlösa åtgärder som säkerligen inte skulle lösa särskilt något alls (z-ordet är näppeligen det enda ord som gått från politiskt korrekt till nedsättande, vilken massa lappar det skulle finnas i alla biblioteksböcker om man skulle informera om allt!). Så länge ungarna fortsätter att läsa Katitzi, fortsätter att - romantiserat - drömma om att leva hennes spännande, kringflackande och fria livet (sic) i vackra kläder är jag nöjd.
La Bibliofille
