Mitt liv som förrädare (My Life as a Traitor)
Zarah Ghahramani och Robert Hillman
Översättning Meta Ottosson
I Ämbetets Namn fördjupar jag mig i en genre jag vanligen skyr som hin håle själv: "den sanna berättelsen" representerad av Zarah Ghahramanis Mitt liv som förrädare. Omöjligen kunde jag inlåtit mig i läsningen mer ovilligt och med större motstånd, men den skyggande kroppshållningen och ansiktets protestatoriska grimas övergick strax i en ögonbrynets intresserade rynkning, en bålens framåtlutning och handen som en stötta för hakan.
Det onyanserade grottifierande i fängelselivets misär och bedyrandet av det oskyldiga offrets renhet och oskuld som jag förväntade och fruktade skulle kletas ned över hela mitt ansikte lyser märkligt nog med en nästan total frånvaro. Avsnitt ut berättarens bakgrund och historia, fondbildande partier, varvas med scener från Evinfängelset i Teheran där Zarah Ghahramani sitter fängslad, men mest intressanta är de stycken där Zarah Ghahramani fördjupar sig i och analyserar Irans historia och problematik, Khomeyniregimen och shahstyret, Iran-Irakkriget, motsättningarna mellan araber och perser, mellan fundamentalister och "vanliga iranier", men framför allt de partier där hon berättar om kurdernas utanförskap, om zoroastrismen, om språket farsi och dess företräden som litterärt språk framför arabiskan, om den iranska litteraturen med författare som Sadeq Hedayat och poeten Omar Khayyam:
Så njut av det, som än beskärs dig, njut!
Snart öppnas dörren, och du bäres ut
att vila stum som stoft i stoftet utan
musik och vin och sång - och utan slut.
(tolkat till svenska av Sten Selander)
Med handen på hjärtat erkänner jag villigt (och Ni som äntrat salongen tidigare vet det säkert redan) att jag avfärdar alla böcker ingående i de sanna berättelsernas genre som ren och skär socialpornografi. Mitt liv som förrädare - en ung kvinnas berättelse om att överleva i ett iranskt fängelse ska inte avfärdas som sådan, även om titel, omslagsbild, förlagstext och Khalem Hosseinis nonsensomdöme - Mitt liv som förrädare är en fängslande berättelse och en hyllning till det mänskliga modet, blaha, blaha - som står rött på svart på bokens baksida gör sitt till för att övertyga om motsatsen. Man får förmoda att suget efter just socialpornografi, den mänskliga driften att förlusta sig i sin nästas privata olycka, att på tryggt avstånd - och säkert omedvetet - gotta sig i snaskig misär är det som driver förlagen till att framhålla just den socialpornografiska tolkningsmöjligheten i Mitt liv som förrädare till förfång för den oväntat intelligenta och skärpta text som utifrån ett mikroperspektiv och en kritiskt positionering förklarar komplexiteten och godtyckligheten i den iranska samhällsfunktionen och den verkan denna har på omvärldens uppfattning om den iranska människan och kulturen.
La Bibliofille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar