Det händer sig en morgon, då midvinterdagens köld är hård...

att snön ligger vit på taken och skimrar vackert i vintersolen. Genom ett fönster syns, som i en tavla, mot en fond av snö och skog, en kyrka och dess stora julgran. En Man, god som Tomten själv, lufsar sakteliga genom rummet fram till en fårfällsomsvept fåtölj, lägger fötterna bekvämt till rätta i höet bakom en kälke och ett par rödvita barnskridskorna, tar på sig Sin Pappas Gamla Glasögon (han hittade inga andra hemma), slår upp första sidan i Viktor Rydbergs dikt Tomten och läser:

- Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma... 

Mot väggen spelar konstnären Harald Wibergs bildliga magi förbi i takt med Mannens, god som Tomten själv, djupa och milda stämma. En lätt beröring på axeln, ett leende, en viskning:  - Det ser likadant utomhus som på bilderna, har du sett det..? Ja, det S E R verkligen likadant ut utomhus, med det tjocka lagret snö över träden, granarna. Bara ljuset som skiljer... Midvinterdag istället för -natt.

I Dikten, i älsklingsstrofen!, går Tomten till visthus och redskapshus, stall, fårstängslet, hönshus. När han kommer till Karo i hundboet, till Karo som är så god vän med Tomten!, blir sikten lite suddig i kanten, det kommer en tår i vägen,  för att det är så fint alltsammans, med alla djuren, med hunden och Tomten. 

Karo i hundbots halm mår gott,/ vaknar och viftar svansen smått,/ Karo sin tomte känner,/ de äro goda vänner.

Så tassar i Dikten Tomten in till Husbondfolket det kära och i verkligheten, i rummet med den fårfällsomsvepta fåtöljen, höet, kälken och de rödvita barnskridskorna, rusar Tanken Hem, till ett barnsligt hopp om att det också där, precis som i Dikten, finns en Tomte som ser om, tittar till under de köldhårda midvinternätterna, känner på alla låsen, klappar om Kisse som vaknar då Tomten smyger för att se så att det soves tryggt och gott i Huset.

- Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset...

... läser Mannen, god som Tomten själv, och lockar tillbaka till rummet med den fårfällsomsvepta fåtöljen, höet, kälken och de rödvita barnskridskorna, till fönstret med kyrka och julgranen, till de snötyngda träden där utanför. Igen verklighetens och diktens samstämmighet:

Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset.

Midvinternattens köld blir återigen hård, och stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård, nu gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.

Endast tomten är vaken.

I rummet med den fårfällsomsvepta fåtöljen, höet, kälken och de rödvita barnskridskorna blir det så tyst, så tyst, som om det där vi är så många inte sutte en mänska. Mannen, god som Tomten själv, lägger ifrån sig Viktor Rydbergs dikt Tomten, greppar så gitarren, bryter tystnaden med  Stilla natt.

La Bibliofille