Doan Les Dubbelsängen i Chua och andra berättelser

Doan Le
Dubbelsängen i Chua och andra berättelser/Giuong doi xom Chua
Översättning från engelskan Anita Theorell
Bokförlaget Tranan
9789185133475

Vägen i den vietnamesiska författaren Doan Les Dubbelsängen i Chua och andra berättelser är anlagd i vardagsmylla, går över magisk realism och lätt science fiction, via berättelser som ligger närmare det klassiska människolivet, är fria från all form av övernaturlighet. Ändå finns det något av extra- eller suprarealism också i denna senare typ av berättelser såtillvida att dess sätt att skildra, berättarröstens positionering gentemot det framberättade, blicken, är så till den grad skärskådande och fördjupad att den tycks övergå i någonting sfäriskt högre. I novellen Kyrkogården tar de begravdas skelettbundna själar emot en nyanländ granne av högre dignitet och det tisslas och tasslas som aldrig förr i det levande livet; i Konsten att flyga är Kafka och hans Förvandlingen fonden till en berättelse om människor som i sin fåfänga kamp mot byråkrati och för en egen bostad förvandlas till flugor; novellen ? till gud är en anspråkslös och sorgligt stämd historia om den gamla och ensamma ungmön som älskat och begravt så många män, men aldrig får uppleva att bli älskad (vare sig andligen eller lekamensligt) tillbaka, vars oblida öde och förspillda kärlek beklagas av en medkännande berättare; i titelnovellen Dubbelsängen i Chua sörjer en kvinna från sin plats i sin och makens dubbelsäng ett äktenskap som nått vägs ände, minns, låter tankarna kretsa kring att hon och maken uppfattat sitt liv tillsammans på så vitt skilda vis, konstaterar att tilliten dem emellan gått förlorad, beskriver den smärta som uppstår när allting är över, men omtanken och ömheten fortfarande finns kvar; i Sesam upprepar sig Kvinnohistorien i desperat prostitution och våld som ett eko mellan Den Anklagade och Försvarsadvokaten; i Markfrågan får byråkratisk snedvridenhet och girighet en grym och tragisk konsekvens på ett personligt plan, som verkligen sätter sakens orimlighet i en tydlig dager; i Venus från Chua är huvudpersonen en tavla av en vacker kvinna, narrativa cirklar sluts å det fröjdefullaste och man tvingas konstatera skönhetens förgänglighet; Guots kärlek gestaltar en kärlek trogen som en hunds; i Dubbelgångaren används Klonen som ett redskap i den litterära konstens tjänst och aktualiserar, liksom Sesam, större tankar om Olycklighetens fortplantning och nedärvelse.
Den röst som Doan Le skänkt åt Berättaren i Dubbelsängen i Chua och andra berättelser  är underbar och läkande att vara i, vänlig, lågmäld och klar och det framberättade är avskalat och koncentrerat, så att prosan i sin helhet tycks sväva strax ovanför sidan. Det finns någonting av en muntlig berättartradition hos rösten som gifter sig vackert med såväl novellernas samhällsproblematiska teman - som av detta får ett såväl poetiskt som existentiellt djup och befrias från den torrhet som är en risk som politiserande skönlitteratur löper stor risk att vidhäftas av -, som med science fictioninslagen, som liksom avförfrämligas, neutraliseras och sant intregeras i handlingen på ett trovärdigt sätt.
De både smeker och slår, novellerna i Dubbelsängen i Chua, för rösten är ju så öm och välmenande i alla sina riktningar, men ödena som skildras så grymma och hårda att de får torson att kompulsivt dra sig samman i en existentiell medkänsla när de erfar denna tonens och innehållets kollission. Doan Le har smidigt och skickligt kringgått de fällor som detta mer sentimentala anslag kan gillra, håller hoten från sökthet och sensationslystnad stångna och förmår istället framställa sina novellöden som några av Livets de facton.

La Bibliofille