söndag 30 november 2008

Per Olov Enquist Ett annat liv

Till de bästa läsupplevelserna hör de böcker man ger sig i kast med utan att förvänta sig något särskilt av dem, men som vid fait accompli visar sig ha bringat mer njutning och fröjd än man trott dem om. Det var pliktskyldigt jag grep mig an Per Olov Enquists Ett annat liv - det är undergivet, och full av beundran jag förtvivlat försöker att minnas Magnetisörens femte vinter och noterar en stor lust att läsa också Kapten Nemos bibliotek, Legionärerna, Nedstörtad ängel, Tribadernas natt, Boken om Blanche och Marie, icke att förglömma Livläkarens besök (Tack Marianne!).
Ett annat liv är i sanning ett imponerande stycke text som väl speglar det ödmjuka lynne den är satt att gestalta och skickligt undviker den skamliga och med tabu belagda förhävelsen av sin romanfigur. Greppet att i en självbiografisk roman använda sig av en berättare i tredje person är i detta avseende snillrik, och ger vidare dimensioner åt verkets så mångtydiga titel.
Imponerande är också Per Olov Enquists förmåga att ge var del av sin person - barnet, idrottaren, uppkomlingen, skribenten, författaren, dramatikern, familjefadern, missbrukaren - som han skildrar i romanen sin egen karaktär, att ur en gemensam grundton ändå få fram en nyans, ett språk som är unikt och säreget för vart och ett av de i honom själv existerande,om än förflutna, jagen som i sig fungerar som en kommentar till den mycket välfunna titeln Ett annat liv.
En intressant aspekt av de självbiografiska texterna är att de har en potential att genom textens egentliga subjekt, dess primära föremål, också måla en bild av den samtid i vilken huvudfiguren lever och verkar, och denna möjlighet att dokumentera ett ursnitt ur tiden har Per Olof Enquist väl tagit tillvara på, utan att för den skull någonsin ge samhällsskildringen en mer prominent plats än berättelsen om pojken från Hjoggböle som kom att bli en av rikets största författare. Romanfiguren själv står alltid i förgrunden av textbilden, bara mer eller mindre centrerad.
Enquists prosa är milt sagt fängslande, för att inte säga trollbindande. Från första ordet kopplar texten sitt grepp om läsaren, blir en Vergilius för vår tid som leder oss runt i sitt eget livs scenerier och berättar för oss, sina plurala Dante, om hur det var. Var bussresa var för kort, var rast som erbjöd läsmöjlighet för avlägsen, var lässtund med bok innan sovdags alltför dominerad av Morfei makter, för att inte tala om hur hög den hastighet med vilken orden och sidorna slukades var - Ett annat liv tog slut alltför fort.

Fortfarande kan jag inte för mitt liv begripa varför det var Samuel Beckett som på min hjärnas filmduk ikläddes rollen som Per Olov Enquist.

La Bibliofille

13 kommentarer:

  1. Men Beckett och P-O är ju inte helt olika...Eller hur?

    SvaraRadera
  2. Vad härligt skrivet, La Bibliofille! Jag stod igår i en bokhandel och klämde på Ett annat liv, men kom på att plånboken ekar lite väl högt samtidigt som den där julen närmar sig. Men du ger mig lästlust, det kan jag lova. Det känns som en vacker bok.

    SvaraRadera
  3. Ylva: nej, det är de kanske inte..?

    Lisan: tack! Det var svårt att finna orden då jag satt där och försökte få ihop något att säga om Ett annat liv, känns bra att veta att någon uppskattat mina tankar kring boken, som var väldigt vacker.
    Kanske är det så att Du måste ge Dig själv Ett annat liv i julklapp?

    SvaraRadera
  4. Ett annat liv är nog den enda bok av Per Olov Enqvist som jag någonsin känt för att läsa. Annars så har han tyvärr försvunnit i perferin tillsammans med Torgny Lindgren och Sara Lidman. Kanske har jag gjort ett stort misstag, men nu står jag i alla fall på kö för just Ett annat liv på biblan och jag hoppas jag kommer att känna precis som du när jag läst klart den.

    SvaraRadera
  5. Lena: jag håller tummarna!

    Dieva: utmanad minsann? Vad kan detta vara?

    SvaraRadera
  6. Merci Ma Chère (om jag vågar tillåta mig en sådan familjäritet?)
    för att du blåste liv i min något falnande nyfikenhet.Det blir så när man inte har svensk bokhandel inpå knuten... Jag känner inte herr Enquist närmare, men fängslades av Livläkarens besök, och har redan suktat efter Blanche & Marie....nu får jag lägga den självbiografiska romanen till min inköpslista. Det får bli nästa sommars efterlängtade lyx.

    SvaraRadera
  7. Danette: de rien Ma Chère (självfallet ska vi tillåta oss en sådan familjäritet)! Och naturligtvis ska Du tillåta Dig lyxen av en god självbiografisk roman nästa sommar! Böcker är (vid sidan av somligas marmelader) livets goda!

    Med intresse har jag i det fördolda tassat in på Din blogg, men inte velat störa Dig i Dina tankar och funderingar. Vilka foton Du har där! Félicitations! Tillåter Du, Ma Chère, att jag länkar till Dig?

    SvaraRadera
  8. Åh, vilken underbar recension av en underbar bok!! :))

    SvaraRadera
  9. För att inte tala om Livläkarens besök, à propos underbara böcker. Jag känner att jag också måste göra reklam för den :)

    SvaraRadera
  10. Noémi: det är många PO-böcker på läslistan nu!

    SvaraRadera
  11. Den enda bok jag har läst av PO Enquist tidigare "Lewis resa" verkar vara den enda som du inte har läst. Jag var inte lika entusiastik över "Ett annat liv", men kanske var det fel bok att börja med. Det kanske är Kapten Nemos bibliotek som jag borde gett mig på, den titeln låter oerhört lockande.

    SvaraRadera
  12. denlillaboklådan: vi tycks vara lika Enquistbelästa, Du och jag, förutom Ett annat liv har jag bara läst Magnetisörens femte vinter och det var mycket länge sedan. Men jag minns att jag tyckte om den! Känner samma lockelse till Kapten Nemos bibliotek som Du, det är verkligen en spännande titel!

    SvaraRadera