Värst vad allvarligt det blev, med Roberto Bolaño och läsningen av hans 2666... Läste och läste och läste, nästan dag och natt. Fängslande, som en drog. Nu tänker och tänker och tänker jag på denna koloss, utan att därföre lyckas formulera någon redig tanke, bara en enda riktigt klar som jag nu håller fast vid för brinnande livet och vill och ska följa till vägs ände, till dess den blivit en Text. Må det snart ge sig, ty den 2666:ska tanekvarnen har fått det att gå troll också i läsningen, där det råder det mest obekväma status quo - både en och två och tre böcker har ställts tillbaka fåsidorslästa - som jag inte lyckas ta med någon ro. Viljan och lusten finns, men 2666 ligger i vägen som ett filter av atmosfärisk störning. Det händer alltsomoftast numer, att Litteraturen har den verkan på mig, en förlamande. Som om den inte vill låta sig omskrivas, liksom fjättras ned i andra ord än de med vilka den i förstone nedtecknats, som om det att alls ha blivit primo: skriven och secundo: översatt är fängelse nog. Som om den trivs bäst i flyktig, obeskriven form...
I slika tider, för att kompensera bristen på arteaktisk interaktion, blir ägande- och anskaffandebegäret desto större. Den Årliga Bokrealisationen hägrar på en punkt bortom horisonten - Januari, Du långsammaste och drygaste och segaste och mest energidränerande och förhatliga av transportsträckor! -, nybokutbudet ter sig alla lockelser till trots plastigt och enahanda, förutsägbart, så jag flyr ut i den antikvariska etern och finner där ett Eureka: Ole Lund Kirkegaards Per och Lill-Mats. Aldrig tidigare läst, men väl syskonbok till Gummi-Tarzan som jag minns som så finurlig att jag under en oförskämt lång tid trodde att den Kirkegaard som skrivit Gummi-Tarzan också var författare till Enten/Eller. Tyck vad Ni vill om det, det bjuder jag på.
Per och Lill-Mats landade tryggt i brevlådan idag och jag hoppas att den med sin danska skalle ska kunna spränga hål i den 2666:ska postläsningsmuren. Det märker vi.
La Bibliofille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar