En spanjors två exilår som gästlärare vid universitetet i Oxford, tillika en kvinnlig kollegas älskare, utgör bakgrunden för den roman om tid, minne och existens som Alla själar är. Författaren Javier Marías besitter en häpnadsväckande och fascinerande förmåga att åstadkomma vidd, bredd och djup i sin text medelst endast ett fåtal utensilier, skapar till exempel fängslande och nyanserande personporträtt genom blott en kort kommentar om hårfärg och hudton, genom att återge ett kortare samtal mellan sina romanfigurer. Han är klar som dagen och dunkelt mystisk på en och samma gång.Just i denna motsägelsefullhet sitter Marías stilistiska snillrikhet och särklass - han är minutiöst exakt och precis, samtidigt som vart ord, var mening tycks höljda i trolsk och drömsk dimma, en effekt av retrospektiv skildring samexisterande med filosofisk kontemplation över existens och minne, ett minnets ifrågasättande av våra föreställningar om vad det är att finnas. Vad är en existens, och när upphört den? När existensen att upphör att finnas för sin egen varseblivning, som subjekt eller när existensen är död för De Andra, upphört att existera som objekt? Kan en existens upphöra på flera sätt, subjektivt och objektivt? Är det minnet som är vägen till odödlighet - om Du alltid kommer att minnas mig, kommer jag alltid att finnas då? - eller är det glömskan - om Du glömmer att jag inte längre finns, har Du då hävt min död? Har Du förmågan att tillfälligt häva min existens de stunder Du inte tänker på mig? Kan vi vara döda och leva samtidigt? Tankarna är både naturligt självklara och absurt långsökta på en och samma gång, kräver en omdefiniering av begreppet att dö.
En bonuskaramell i sammanhanget är att Alla själar utspelar sig i en litterär miljö, Böcker är en av romanens huvudpersoner. Med jämna mellanrum beger sig vår spanjor ut på bokligt skattletande i de oxfordska omgivningarnas antikvariat, och det är såklart sann lycka för den sanna bibliofilen att läsa om sådana eskapader! Kittlande... Smått eggande faktiskt...
La Bibliofille
En bonuskaramell i sammanhanget är att Alla själar utspelar sig i en litterär miljö, Böcker är en av romanens huvudpersoner. Med jämna mellanrum beger sig vår spanjor ut på bokligt skattletande i de oxfordska omgivningarnas antikvariat, och det är såklart sann lycka för den sanna bibliofilen att läsa om sådana eskapader! Kittlande... Smått eggande faktiskt...
La Bibliofille
Svar: Tack så mycket :) Jag förstår absolut att du ville försvara en av dina favoritböcker. Det var intressant att höra någon annans åsikt, som tyckte motsatt sak. Det finns mycket tänkvärt i det du skrev om boken, det var kul att höra vad som kunde vara bra med boken.
SvaraRaderaNoémi: visst ligger bloggandets storhet i att man kan samtala och utbyta åsikter om tankar om böcker så som Vi just gjort? Hissnande!
SvaraRaderaÅh, såg nyss att du läser PO Enquist (en av mina favoritförfattare) :) Är nyfiken på vad du tycker sen. Har du läst något annat av honom?
SvaraRaderaBokmania: ingen orsak, hoppas Du kommer att uppskatta den!
SvaraRaderaNoémi: det enda jag läst av PO Enquist är Magnetisörens femte vinter och det var många år sedan. Vill minnas att jag gillade den skarpt!
Nu ska jag köpa Alla själar och ge till mig själv i julklapp. Tror jag unnar mig Sista boken från Finistère också när jag ändå håller på. Och kanske den där om drottningen som vänder blad. Och vem vet, jag lägger nog ner några Murakami jag ännu inte läst också.
SvaraRaderaCatrin: mmm, det är nog bäst!
SvaraRadera