Artikel 1
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
Vem är mest värd, och vem har mest rätt till liv: en gift femtioåring med barn, kanske till och med barnbarn, eller en ensamstående femtioåring utan andra anhöriga än en hund?
I Ninni Holmqvists Enhet har man bestämt sig att det inte finns något sådant som individens okränkbara rättigheter och alla människors lika värde: det finns behövda människor, och det finns umbärliga människor, ya basta.
Dorrit, huvudperson tillika berättare i Enhet är en umbärlig människa, som på in femtioårsdag hämtas från sitt hem och sin hund Jock för att interneras på en reservbank för mänskliga organ och vävnader. Alla kvinnor fyllda femtio och alla män fyllda sextio som uppfyller kriterierna för vad som definierar en umbärlig människa - barnlös, ensam, låginkomsttagare tillhörande en yrkeskategori som inte arbetar med människor - är anmodade detta i samhällets och det allmänna bästas namn. På ett eller annat sätt skall alla vara nyttiga i samhället. Alla ska bidra.
I Ninni Holmqvists Enhet har man bestämt sig att det inte finns något sådant som individens okränkbara rättigheter och alla människors lika värde: det finns behövda människor, och det finns umbärliga människor, ya basta.
Dorrit, huvudperson tillika berättare i Enhet är en umbärlig människa, som på in femtioårsdag hämtas från sitt hem och sin hund Jock för att interneras på en reservbank för mänskliga organ och vävnader. Alla kvinnor fyllda femtio och alla män fyllda sextio som uppfyller kriterierna för vad som definierar en umbärlig människa - barnlös, ensam, låginkomsttagare tillhörande en yrkeskategori som inte arbetar med människor - är anmodade detta i samhällets och det allmänna bästas namn. På ett eller annat sätt skall alla vara nyttiga i samhället. Alla ska bidra.
Läsningen får mig att må illa. Inte beroende på någon egenskap hos romanen som text (även om det stundtals osar stereotyp övertydlighet och "kvinnoroman" om delar av den), utan för att sammanhanget, kontexten, skeendet inte alls känns särskilt avlägset eller främmande. Inte alls. Politiken uppvisar i Enhet sin mest osympatiskt skenbart människovärnande sidor, och sedan jag läste ut den har jag inte kunnat se en politiker i TV utan att kompulsivt vilja spy utan avbrott i fjorton dagar, inte kunnat låta bli att äcklas vid tanken på folkets godtrogenhet och totala oförmåga att genomskåda politiskt rävspel. Jag blev heligt förbannad, ledsen och gråtfärdig, uppriven och uppgiven, inte bara inför idén om en reservbank för organ och vävnader bestående av levande människor på något som i det närmaste kan liknas vid ett lyxfängelse, utan inför orättvisan i behandlingen av de internerade donatorerna och försökspersonerna, de umbärliga. Som om de umbärliga människorna genom sina livsval kunnat få ett annat öde, som om allt beror på den fria viljan, som om inga omständigheter som inskränker den fria viljan finnes, som om ett liv utanför den mall som samhället gjort upp av en behövd människa är den enda godtagbara och giltiga livsvägen. Hur ingen människa är någonting annat än en del av en stor samhällskropp, saknandes allt individuellt och personligt värde. Den människosynen upprör mig mer än någonting annat, och jag skäms. Jag skäms wie ein Hund. Inte för min människosyn, mer över att vara människa faktiskt. Hur märkligt det än kan låta.
La Bibliofille
(som också rekommenderar Er att läsa Kazuo Ishiguros Never Let Me Go om ämnet levande organbanker skulle intressera Er)
Hmm. Det låter som detta är en intressant bok. Intressant idé.
SvaraRaderaDieva: idémässigt är Enhet otroligt intressant, den ifrågasätter så mycket som man lätt tar för givet, demokrati till exempel. Skakar om i hjärnluddet på ett högst behövligt vis.
SvaraRaderaJu mer jag läser av din recension så slår det mig att inte behövs det skrivas en bok om en form av organbank för att komma åt frågan om umbärliga människor. För dom finns ju redan och vi stoppar snällt in dom olika former av "fängelser", dom jag pratar om är dom gamla i det här samhället. Jag jobbar inom äldrevården och ser dagligen hur samhället behandlar just denna grupp, allt från att man på sjukhusen inte alltid vill röntga dom, att man i många fall ger dom gamla medicin för hålla dom lugna och inte ska "störa" oss som jobbar där. Mediciner som gör dom helt andra människor än vad dom är. Jag kan bli så beklämd ibland på mitt jobb . Som gamla så försvinner dina fria vilja all världens väg, du ska vara ett så litet problem för samhället som möjligt.
SvaraRaderaLena: du har obehagligt rätt. Minns hur min gamla farmor - sörjd och saknad - brukade säga att samhället inget hellre ville än sätta ett nackskott i henne och alla andra gamla, för att de var en sådan belastning. Fruktansvärt var det att höra henne säga dessa ord, veta att det var så hon kände. Det måste gå att ändra på detta, på något sätt, gamla människor är ju det finaste som finns!
SvaraRaderaAll heder åt Dig Lena, som jobbar inom äldrevården, jag beundrar Dig!
La B, har du sett att DN länkar till dig angående din "svarta lista"?
SvaraRaderahttp://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=824047
Det måste generera massor av besökare till dig :-)
Lyran: jag märkte att min besöksstatistik löpte amok fullständigt, och efter lite detektivarbete hittade jag DN-länken. Vojne, nu kanske jag får det hett om öronen ;)
SvaraRaderaTack ändå för uppmärksammandet!