Retro: Vladimir Sorokins I det heliga Rysslands tjänst

Länge gick jag och sneglade på Vladimir Sorokins I det heliga Rysslands tjänst på jobbet, kände en sällsam dragning till den. Inte för att jag trodde att ämnet skulle intressera mig särskilt - den ryska staten ur ett milt science-fictionperspektiv, jag tycker inte ens om science-fiction! -, men ändå... Så blev jag en dag i förra veckan oförhappandes värd en liten present och bestämde mig för att ta med den hem!
Vad ska man säga? Att läsa I det heliga Rysslands tjänst är som att titta på en actionfilm: det har ett visst underhållningsvärde, men är på det hela taget ganska ointressant och gör inga djupare intryck. Romanen är maskulin, hårdkokt och ruff, och tilltalar nog den manliga publiken mer än den kvinnliga. Visst är den förhållandevis välskriven, men bjuder sett till stil och uppbyggnad inte på någonting iögonfallande. Innehållsligt däremot blir det stundtals mer uppseendeväckande och minnesvärt än vad som egentligen är att föredra, jag tänker närmast på den sektartade homoerotiska orgie som förekommer i romanens slutparti:

Vi famnar varandra broderligt. Kraftiga händer griper om kraftiga kroppar. Vi kysser varandra på munnen. Vi kysser varandra under tystnad, på manligt vis, utan något kvinnokel. Med våra kyssar värmer vi upp varandra och hälsar varandra. (s. 164)

Jag kan ej mera! Min blygsel hindrar mig från att citera ytterligare, och då är mulslafsandet ovan ingenting i jämförelse med vad som komma skall - hujedamig! Tror det är det sjukaste jag någonsin läst... Det hela börjar på sidan etthundrasextiotre om Ni vill kila till närmaste Bokhandel eller Bibliotek för att själva ta del av Larven, som det hela kallas. Läs gärna resten av I det heliga Rysslands tjänst också för den delen, men inte i jakt på någon estetisk upplevelse, utan som en stunds underhållning.

La Bibliofille