Ånyo finns det skäl att tacka lyckligare stjärnor för att det finns bokförlag som vågar sätta foten utanför de västerländska gränserna och introducerar en litteratur med andra kvaliteter och ramar än de vi är vana vid på vår litterära hemisfär. Tranan är ett sådant bokförlag, bland många andra läckerheter ger de ut en serie litteratur från Vietnam i vilken novellsamlingen När man är ung av författarinnan Phan Thi Vang Anh ingår.
Berättelserna i När man är ung tar avstamp i unga kvinnors liv i 1990-talets Vietnam, berättar om deras tillvaro som oftast framlevs under små omständigheter, om kärlek, vänskap, om hur deras världsbild stundtals krockar med med äldre generationers synsätt och värderingar, om hur deras tankar går. Det finns en enkelhet i samlingen, en anspråkslöshet i berättandet som är mycket tilltalande och som känns förvånansvärt ny. Varje skeende, ofta känslomässigt omvälvande om än vardagliga och föga uppseendeväckande, är förlagt till det förflutna och detta i kombination med Phan Thi Vang Anhs sätt att omrikta uppmärksamheten från människorna i kontexten till den omgivande miljön, till naturen - Medan de går omkring i trädgården kommer skymningen sakta smygande och lägger sig som en urtvättad slöja över träden. (163) - och låter den spela en lika stor, om än något mindre framträdande, roll i berättelserna, tar samlingen i sin helhet till en högre nivå, ger en serenitet, ett slags oantastlighet och en oberörbarhet till texterna som sällan skådas i den västerländska litteraturen. De är, vad kynnet anbelangar, som upphöjda ur sina sammanhang, liksom insvepta i en förflutenhetens hölje som gör det möjligt för såväl berättare som läsare att skåda händelseförloppet från en rofylld och accepterande distans, men paradoxalt nog också med en större närvaro. Det är irrelevant för denna stämning huruvida berättelserna utspelar sig i ett myllrande Saigon eller i en mormors hem på landet, den finns där ändå, liksom milt överseende med och ändå fullödigt engagerad i dåtidens allvar och dramatik.
Högst njutbart.
La Bibliofille
Berättelserna i När man är ung tar avstamp i unga kvinnors liv i 1990-talets Vietnam, berättar om deras tillvaro som oftast framlevs under små omständigheter, om kärlek, vänskap, om hur deras världsbild stundtals krockar med med äldre generationers synsätt och värderingar, om hur deras tankar går. Det finns en enkelhet i samlingen, en anspråkslöshet i berättandet som är mycket tilltalande och som känns förvånansvärt ny. Varje skeende, ofta känslomässigt omvälvande om än vardagliga och föga uppseendeväckande, är förlagt till det förflutna och detta i kombination med Phan Thi Vang Anhs sätt att omrikta uppmärksamheten från människorna i kontexten till den omgivande miljön, till naturen - Medan de går omkring i trädgården kommer skymningen sakta smygande och lägger sig som en urtvättad slöja över träden. (163) - och låter den spela en lika stor, om än något mindre framträdande, roll i berättelserna, tar samlingen i sin helhet till en högre nivå, ger en serenitet, ett slags oantastlighet och en oberörbarhet till texterna som sällan skådas i den västerländska litteraturen. De är, vad kynnet anbelangar, som upphöjda ur sina sammanhang, liksom insvepta i en förflutenhetens hölje som gör det möjligt för såväl berättare som läsare att skåda händelseförloppet från en rofylld och accepterande distans, men paradoxalt nog också med en större närvaro. Det är irrelevant för denna stämning huruvida berättelserna utspelar sig i ett myllrande Saigon eller i en mormors hem på landet, den finns där ändå, liksom milt överseende med och ändå fullödigt engagerad i dåtidens allvar och dramatik.
Högst njutbart.
La Bibliofille
Sänder ofta tacksamma tankar till Tranan. Den bok du skriver om nu beställer jag bums.
SvaraRaderaEva: väl investerade pengar, Du kommer inte att ångra Dig!
SvaraRaderaNu är den på väg, äntligen beställde jag också L´Élegance du hérisson - tack internet för att jag kan sitta på min ö och beställa en sömnig förmiddag med regn i luften!
SvaraRaderaOch stor tack till Dig som sprider kunskap om dessa böcker!! :)
SvaraRaderaEva: teknikens under!
SvaraRaderaNoémi: *rodnar förtjust*
Oh, jag började läsa denna för nå't halvår sedan, men jag fastnade inte. Kanske jag skall ge den en chans till.. ?
SvaraRaderaMarlan: till en början engagerades inte jag heller så väldeliga i dessa texter, men ju längre läsningen fortskred, desto tydligare blev samlingens... idé? Som syntes betraktade tyckte jag att novellerna (som visserligen ÄR läsvärda och trevliga var och en för sig) fungerade ypperligt väl. Jag tycker verkligen att Du ska ge dem en chans till!
SvaraRadera