Den typ av boknyhet som jag håller kärast är den som innebär att en gammal titel kommer i nytryck, i nyöversättning eller för första gången i svensk översättning. Hur mycket intressant som än ryms i Svensk Bokhandels nyhetskataloger finns det ändå ingenting som slår att en gammal bok får chansen att nå en ny generation läsare. Bakhåll förlag gör en gedigen insats när det kommer till att plocka fram skatter ur litteraturhistorien, som nu till sommaren till exempel, då de ger ut Hermann Hesses Knulp i nyöversättning av Erik Åberg.Knulp är en friande som framlever sina dagar med att vandra omkring på de tyska vägarna och vi möter honom i tre olika episoder i tre olika texter: Vårvinter då Knulp just legat på sjukhus och söker hjälp hos sin gamle vän Garvaren i Lächtstetten, blir föremål för garvarhustruns begär och fattar tycke för den hemlängtande flickan Bärbele; Mina minnen av Knulp, vari en forn medluffare till romanhjälten berättar om den tid de haft tillsammans på vägarna i sin ungdoms dagar; och slutligen Slutet där Knulp möter både doktor Machold och sitt öde.
Det är ytterst sällan man stöter på böcker som är så fulländade att man snudd på glömmer bort sig i själva läsakten, men så är det med Knulp. Det är alls inte fråga om något stilistiskt avancemang eller storvulna manifestationer av idéer och filosofier, om ett sökande efter det nydanande och innovativa, utan snarare tvärtom, om en enkelhetens konstfärdighet och raffinemang, där det anspråkslösa höjer hela berättelsens tak, ger den luft, rymd, vidd över de textbemängda sidorna. Den manar till eftertanke på månget vis, Hermann Hesses Knulp, ger en hel del att fundera på, på ett sätt som litteratur av idag mycket sällan gör. Denna kortroman lyckas väcka stora och ibland svåra frågor, ställer somligt på ända, trots att berättelsens omständigheter är små och bedrägligt enkla och tonen lågmäld och dämpad. Den får en att stanna upp en stund och lura lite över sakernas tillstånd, måhända omvärdera en smula utan att för den skull ha inriktande sensmoralisk avsikt. Så som bara Stor och Sann Litteratur kan göra. Gott att det finns eldsjälar som ser till att dylika verk tryckes. Och tryckes om.
La Bibliofille
Det är ytterst sällan man stöter på böcker som är så fulländade att man snudd på glömmer bort sig i själva läsakten, men så är det med Knulp. Det är alls inte fråga om något stilistiskt avancemang eller storvulna manifestationer av idéer och filosofier, om ett sökande efter det nydanande och innovativa, utan snarare tvärtom, om en enkelhetens konstfärdighet och raffinemang, där det anspråkslösa höjer hela berättelsens tak, ger den luft, rymd, vidd över de textbemängda sidorna. Den manar till eftertanke på månget vis, Hermann Hesses Knulp, ger en hel del att fundera på, på ett sätt som litteratur av idag mycket sällan gör. Denna kortroman lyckas väcka stora och ibland svåra frågor, ställer somligt på ända, trots att berättelsens omständigheter är små och bedrägligt enkla och tonen lågmäld och dämpad. Den får en att stanna upp en stund och lura lite över sakernas tillstånd, måhända omvärdera en smula utan att för den skull ha inriktande sensmoralisk avsikt. Så som bara Stor och Sann Litteratur kan göra. Gott att det finns eldsjälar som ser till att dylika verk tryckes. Och tryckes om.
La Bibliofille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar