Det var länge sedan senast, för fäfot har biblioteket legat under sommaren, försummat, nonchalant behandlat. Böcker har instuvats horisontellt ovanpå de klassiska vertikala raderna av artefakter. Trängsel, ingen ordning på allting, inte mer än att de böcker som låg gjorde det i korrekt alfabetiskt område.
Jag blir ledsen av att se sådant det. Böcker är till det yttre mycket ordningssamma varelser ju, prydliga, propra och städade oftast, såvida inte någon mindre ordningssam organism varit framme och rubbat bokens vackra och hårfina balans. Till sist blir bibliotecha chaotica outhärdligt att titta på längre, i all fridfullhet påbörjar jag därföre ett stillsamt iordningsställande i hyllorna: språklexika i bibliotekets nedre högra hörn avlägsnas och långsamt, långsamt flyttas all skönlitteratur en bit åt höger, de ovanpå bokraderna liggande böckerna får tillbörlig alfabetisk och välförtjänt stående position, innesluts i den biblioteka gemenskapen. Titel efter titel makar villigt och generöst på sig för att också nytillskotten ska få rum, tomrummet efter språklexika blir mindre och mindre, har till sist krympt såpass att stackars Aprilhäxan faktiskt inte får plats, inte heller det femtontal böcker som plockats ut ur hyllan för att läsas under hösten. Det är fullt, inte en tillstymmelse till potentiell nyboksplats finnes.
Vi inser alla vad det betyder, gör vi inte? Vi inser alla att detta är miraklet och katastrofen vandrande hand i hand: mirakel, för att det betyder att det finns hyllmetrar av böcker att läsa, ta på, dona med; katastrof för att det innebär att det inte finns plats för fler böcker, ty hyllorna har nu sagt att de icke orkar rymma en enda artefakt till, det är nog nu menar de.
Om jag lutar huvudet en bit åt vänster skymtar jag under Roberto Bolaños Om natten i Chile, ett nystan datorkablar och en styck dvd ett hörn av en katalog. Med osedvanlig vördnad sträcker jag mig efter den och placerar den framför mig, trevar mig fram till innehållsförteckningen, letar... Där, på sidan sjuttiosju, finner jag det jag söker och andas ut. Jag reser mig från min skrivplats, går in i biblioteket och ser mig betänksamt omkring, finnes här plats? --- Ja, här finnes plats.
Lugnad slår jag mig ånyo ned på skrivarstolen.
La Bibliofille
Vi inser alla vad det betyder, gör vi inte? Vi inser alla att detta är miraklet och katastrofen vandrande hand i hand: mirakel, för att det betyder att det finns hyllmetrar av böcker att läsa, ta på, dona med; katastrof för att det innebär att det inte finns plats för fler böcker, ty hyllorna har nu sagt att de icke orkar rymma en enda artefakt till, det är nog nu menar de.
Om jag lutar huvudet en bit åt vänster skymtar jag under Roberto Bolaños Om natten i Chile, ett nystan datorkablar och en styck dvd ett hörn av en katalog. Med osedvanlig vördnad sträcker jag mig efter den och placerar den framför mig, trevar mig fram till innehållsförteckningen, letar... Där, på sidan sjuttiosju, finner jag det jag söker och andas ut. Jag reser mig från min skrivplats, går in i biblioteket och ser mig betänksamt omkring, finnes här plats? --- Ja, här finnes plats.
Lugnad slår jag mig ånyo ned på skrivarstolen.
La Bibliofille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar