Tuli Kupferbergs 1001 sätt att leva utan att arbeta

ARBETSMORAL, SÅ FAN HELLER! Dra den för aktieägarna som sitter och tar emot utdelningar!

Sålunda uttrycker sig Tuli Kupferberg i förordet till den svenska utgåvan av hans bok 1001 sätt att leva utan att arbeta, för en tid sedan utgiven av det eminenta bokförlaget Bakhåll.
Arbetsmyra, latmask eller bara vanlig enkel genomsnittsknegare, 1001 sätt att leva utan att arbeta är roande och i högsta grad givande läsning oavsett. För den som i ärligt uppsåt vänder sig till boken för rent praktiska råd i hur man ska bära sig åt om man önskar leva utan att arbeta - kanske inte ens önskar göra det, men ändå måste i detta världstillståndets lågkonjunktiva arbetslöshetsträsk - är tipsen måhända en nätt besvikelse. Om man nu inte tycker att Ät bajs (ofta återkommande, dessutom på flera olika språk), Ät böcker (s.16. Huvva, Elias Canetti, Förbländningen s. 222ff.!), Var ett lombardiskt poppelträd (s.51) Var påve (s.70), Sätt svärmor i pant (s.73), Lid (s.76) eller Få dina vänner att ge dig stryk så att du kan få ut pengar på försäkringen (s.80) och dylika förslag är konstruktiva vill säga. Istället är det mer givande att betrakta texten som ett långfinger åt alla och envar, från etablissemang till löneslavar. Från bakom texten växer det fram en bild av ett räckt långfinger under utzoomning, som ju längre texten lider blir till både hand, arm, axel för att till sist befinnas sitta på en halvfet människa i vinröd velourdress som vickar på stolen, har fötterna på bordet, hinkar bärs, rapar och pillar sig i naveln och som tröttnat på kapitalism (?) och folkets lydiga inrangerande under ok och piska istället för att leva litegrann och ha lajbans. Till sist verkar den där bakomtextliga velourkillen tröttna på sin läsare, tycks ha hört alla invändningar mot alla hans "finurliga metoder" (som baksidestexten så träffande beskriver dem,) - Nämen, "vara en sommarfestival" [s. 53] - det går ju inte!!! -och till blir lite smålack:

Sluta läsa den här boken och klura ut det här på egen hand. [---] Varför frågar du mig, ser jag ut som en filosof? [---] Tänk lite till och om det inte funkar / Ta en sup / Släpp loss / Arbeta inte (s.79f.).

Nu är det väl inte direkt så att herr Kupferberg med sina små undansmitningstricks önskar få folk att sluta arbeta och bara lata sig, tvärtom innebär många av de förslagna sätten väldiga ansträngningar. Någonting annat är det väl han vill med sin veloursnubbe, kanske skaka om den stackars knegaren som är så ivrig att göra skäl för sin lön och vara en duktig arbetare att han/hon glömmer bort att leva. Ty står inte absurditeten i 1001 sätt att leva utan att arbeta egentligen i paritet till absurditeten i det plikttrogna samhälle den vill kritisera? Skulle inte en uppstolpad beskrivning av verkligheten, av medborgarna, deras arbetsbeteende och -moral i imperativ form...

Ha inget privatliv

Hoppa över lunchrasten

Kom hem långt efter läggdags

Ät skräpmat

... egentligen bli någonting så sorgligt som en bok med titeln 1001 sätt att arbeta utan att leva?
Så... hur rolig är 1001 sätt att leva utan att arbeta? Egentligen?

La Bibliofille