Thorbjørn Egners Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen

För mig är ett av litteraturens mest angenäma nöjen att då och då försjunka i en bok från barndomens glansomspunna dagar. Att låta personer, ord och bilder - allt! - dyrka upp dörren till minnets barnkammare och låta erinringarna flöda ut och föra mig med sig på dess vågskum, tillbaka till läsandets själva vagga.

Thorbjørn Egners Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen minns jag som en storfavorit, jag hade den på kassettband också och brukade ha boken framför mig när jag lyssnade, läsa samtidigt som dem på bandet, ibland låta bli att läsa själv och bara titta på bilderna, tilldess det blev dags att sjunga en av Klas Klättermus små egenkomponerade visor som finns inklämda lite här och var i boken, då var det bra att ha lite text framför sig också så att jag verkligen kunde koncentrera mig och sedan klämma i ända från tårna och gasta för full hals NÄR EN LITEN MUS SKA UT OCH GÅ..!
Jag undrar så vem det var som sjöng på mitt band. Om det var samma person som läste (var det ens någon som läste? Kanske hade jag bara sångerna på mitt band?) kan jag inte minnas, men jag minns tydligt det där kvinnorösten och hennes vibrato i sluttonerna - det gick inte av för hackor. Eller blandar jag ihop saker och ting? Helt säker är jag iallafall på att det inte var Magnus Härenstam et alii (som nämns hos diverse nätskivhandlare), jag började bli för gammal för Klas Klättermus när den inspelningen gjordes. Kanske är det istället en inspelning från 1965 med Helena Brodin, Sven-Bertil Taube, Sten Hedman med flera som jag minns?
Hurusomhaver är Klas Klättermus mycket underhållande läsning när man ska föreställa vuxen också. Som barn reflekterade jag troligtvis inte över vilken odräglig liten parasitisk, om än oemotståndligt charmig, latmask den där skönanden Klas Klättermus är, som helt fräck går och besöker sin vän Mårten Skogsmus en lördag bara för att han är hungrig och vet att det finns en sockerkaka hemma hos honom, en sockerkaka som är avsedd för Mårtens farmor, men som Klas Klättermus ogenerat äter upp så att stackars Mårten måste gå ut i skogen och plocka ännu fler nötter att köpa en ny sockerkaka för hos Jösse Bagare.

- [...] Och du då, har du mycket nötter i källaren? [sa Klas]
- Lite har jag väl, men inte så det räcker, sa Mårten.
- Inte jag heller, sa Klas.
- Hur mycket har du då? sa Mårten.
- Inga alls, svarade Klas Klättermus.
- Det är så konstigt med dej, Klas, sa Mårten, du uträttar aldrig nåt arbete som vi andra gör. Du plockar inte nötter och kottar, du tänker aldrig på morgondagen, och ändå är du alltid lika glad.
- Jag spelar och sjunger jag, sa Klas.
- Det kan man väl inte leva av? sa Mårten.
- Man kan väl inte dö av det heller, sa Klas.
- Men blir du aldrig hungrig? frågade Mårten.
- Jodå, sa Klas, varenda dag.
- Hur får du mat då? frågade Mårten.
- Tja, sa Klas Klättermus, ibland si och ibland så.
- Hurdå si och så? sa Mårten.
- Det är det bara Klättermus Lilleman som vet, sa Klas och torkade sig om munnen. Tack ska du ha för idag, sa han, nu måste jag allt gå hem och lägga mig, för nu är jag så mätt så nu orkar jag inte mer.
- Det finns inte mer heller, sa Mårten.
- Nej, jag vet det, sa Klas.
(8f.)

Nu, med några fler år innanför västen, blir det desto mer tydligt hur det egentligen står till med Klättermus Lilleman, som inte ens drar sig för att stjäla från sina vänner om det står riktigt illa till: stjäla från dem, äta upp stöldgodset och sedan ha mage att låta sig bjudas på en munsbit OCH ta emot en påse nötter som betalning för att han suttit barnvakt. T-t-t..!
I stort sett hela boken handlar just om mat och att vara hungrig och det väcker vissa känslor också hos den del av faunan som går under beteckningen människa. När jag ser de anspråkslösa bilderna som författaren själv illustrerat sin bok med är vissa av mina reaktioner på dem så omedelbara att jag känner mig som en Pavlovsk hund: jag blir HUNGRIG och SUGEN när jag ser nötterna i Mårten Skogsmus korg eller i familjen Ekorres källare, när jag ser Jösse Bagares bröd och kakor i hans bagarbod.



Återigen blixtrar det till i minnesvindlingarna, fragment av ljud och bilder susar fram i huvudet och jag förstår att jag som liten antagligen påverkats ganska mycket av alla intryck som det innebar att på en och samma gång läsa och lyssna till en bok, höra någon som pratar om så goda saker som nötter och kakor (detta troligtvis med emfas och en gnutta hungrighet), saker som man som liten inte bara kan ordna fram åt sig, eftersom man inte själv bestämmer vad man ska äta (bland annat på grund av att man inte vet vad som är bra för en att äta får man förmoda). Kvarstod bara att titta på bilderna av det där gottiga och låta fantasin härja fritt.
Till alla Er som har att bortskänka en boklig gåva till ett Kärt Barn någonstans någon gång framöver vill jag varmt rekommendera Thorbjørn Egners Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen. Den är skojig och riktigt, riktigt spännande på sina ställen, med vilda jakter, stölder, kidnappningar och fritaganden. Om Ni inte själva har förmågan att spela alla sånger efter noterna som finns längst bak i boken, passa då på att ge bort cd-skivan på samma gång, så att barnen kan sjunga med i alla visorna också. Det blir mycket roligare att läsa boken på så vis, om man får sjunga en liten stump då och då!

La Bibliofille