Bernardo Carvalhos Medo de Sade

Bernardo Carvalho

Medo de Sade (Medo de Sade)

Översättning: Örjan Sjögren

Bokförlaget Tranan

9789188420671

Om det görs på ett snyggt sätt tycker den litterära masochisten i mig om att bli lurad. I efterhand gillar jag att se tillbaka på läsningen, granska mina egna reaktioner och förhållningssätt vis-à-vis texten, hur jag trodde den om en sak medan den själv visste vad den gjorde och duperade mig fullständigt, hur jag tvingats erkänna att det jag trodde var någonting förvisso trevligt, men alls icke oförglömlig, visat sig vara någonting som är så diaboliskt i sin slughet att jag inte kan bli annat än rusig av att ha blivit duperad. Hur texten bevisar för mig att jag, trots att jag tycker mig ha genomskådat romanens rävspel och därmed höjt mig ut svekets träsk få se mig bli sviken på nytt: jag ges inget erkännande av min Läsarmakt. Istället står jag där med, i min hand, ett stycke metafiktion som utpekar mig som mördare

Medo de Sade är en roman i två akter, varav en äger rum på ett mentalsjukhus någonstans kring sekelskiftet sjuttonhundra-artonhundra. En baron de La Chafoi, vitt känd för sina orgier i marquise de Sadesk anda finner sig anklagat för ett mord han inte vet med sig ha begått och dessutom på en person vars identitet är honom okänd, allt detta under en orgiastisk ménage à quatre som baronen inte heller har det minsta minne utav.Med sin cellkamrat - marquise de Sade själv? - försöker han desperat att få något slags rätsida på sitt predikament. Den andra akten berättar historien om ett gift par som i sin barnlöshet beslutar sig för att grunda sitt äktenskap på bedrägeri och svek - den största av de de Sadeska njutningarna -, en taktik som både urartar och går planenligt, och leder tillbaka till mentalsjukhuset, det där vi mötte baron de La Chafoi.

Det gifta parets äktenskap i Medo de Sade är en omedelbar kommentar till relationen Författare/Läsare. På samma sätt som det gifta paret gillrar fällor för varandra att gå i, går i varandras fällor och åt detta skrattar förnöjsamt, minerar Författaren sadistiskt sin Läsares väg genom boken, kröker berättelsen, i förstone omärkligt, sedan alltmer kännbart. Läsaren omdefinierar, tillrättalägger, anpassar, pusslar om på nytt för att så ånyo få se sig bedragen, lurad, sviken om man så önskar. Och allt har Författaren vetat på förhand, har i förväg utlistat sin Läsares reaktioner och tolkningar, sadistiskt planerat för och njutit av det stundande, det riggade tillslaget, för att inte tala om nederlaget, som blir en njutning för Läsaren likaledes, åtminstone i den direkta efterföljden, men inte i förlängningen. Läsningen som ett sadomasochistiskt äktenskap, en orgie mellan Författare och Läsare blir kommentaren, en kommentar med en slutsats som innebär att Författarens Poststrukturalistiska Död inte innebär att Läsarens Födelse är en seger. Medo de Sade av Bernardo Carvalho är Den Döde Författarens som från andra sidan graven brett grinar Den Läsaren i ansiktet, Läsaren vars alla ansträngningar att avgå med segern i det orgiastiska och sadomasochistiska spelet varit fåfänga, ty Författaren har hela tiden vetat vad som skulle ske, har allaredan förutsett att Läsaren skulle bana sin egen väg genom texten, en väg han själv nedskrivit, redan förutsett sitt nederlag, redan förutspått sin egen död genom Läsarens läshandling och därmed segrat. Och Läsaren får stå där med skägget i brevlådan, inte bara som en förlorare, utan också som  den sadomasochistiska orgiens förmente mördare, minnesbeluckad, förvirrad och anklagad, såsom i en Kafkaroman.

Det utgivande förlaget? Bokförlaget Tranan, vem annars?

La Bibliofille