Vågen av paniskt illamående som sköljer över mig när jag blir varse Vad Jag Glömt är präktig och rejäl. Hur kunde jag - HUR KUNDE JAG BARA! (jaja, hyperbolisera du bara...) - förgäta nämna den mest svindlande upplevelsen i Läshistorien ? Hur kunde jag förbigå nämnandet av Det Snygga och Tjusiga Allusoriska Fyndet? Korrektion - basta!
Texten är 2666. Sidan är sjuttionio och Norton och Espinoza har just åkt till Kensington Gardens för att titta på solnedgången vid Peter Pan-statyn.
När skymningen började falla såg de ett ungt par som talade spanska pch gick fram till statyn av Peter Pan. Kvinnan hade svart hår och var mycket vacker och sträckte fram handen som för att röra vid Peter Pans ben. Killen som var med henne var lång och hade skägg och mustasch och tog upp en liten bok ur fickan och antecknade något i den. Sedan sa han högt:"Kensington Gardens."[---]Då ropade kvinnan på mannen: Rodrigo, kom och titta. Han verkade inte höra. Han hade lagt tillbaka anteckningsboken i fickan på sin skinnjacka och betraktade under tystnad statyn av Peter Pan. Kvinnan böjde sig ner och under löven slingrade något iväg mot sjön.
Rodrigo Fresán, författaren till romanen Kensinton Gardens, är det som avporträtteras här, i detta stycke, det finns ingenting att missta sig på. En så genial metatextualitet, den (förvisso fiktiva) att en författare skriver in omständigheterna kring en annan författares skapandeprocess i sitt eget verk! Rörande och vackert också, som det sägs att Roberto Bolaño och Rodrigo Fresán var nära vänner. Jag älskar när litteraturen bjuder på slika ting. Jag älskar det verkligen..!
Mina tankar kring Roberto Bolaños 2666 kan Ni ta del av här. Mindre omfattande diton om Rodrigo Fresáns Kenstington Gardens finner Ni här.
La Bibliofille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar