Det kan ibland kännas vårt att söka sig fram till de riktigt goda böckerna i den svenska litteraturutgivningen, så när En God Vän till mig uttryckte sig i positiva ordalag om Sara Villius Sex blev jag genast nyfiken!Sex består till stor del av dialog, och jag måste erkänna att detta till en början gjorde mig synnerligen misstänksam- att skriva god och trovärdig dialog är en konst som det är få författare förunnat att bemästra. Ingen fara på taket - Sara Villius är duktig på att återge det talade ordet skriftligt, mycket duktig till och med, att läsa replikerna i Sex är i det närmaste som att höra två människor samtala med varann. jag testade då och då vissa fraser, frågade mig om man verkligen skulle ha uttryckt sig på det sättet i tal, och replikerna stod pall varje gång.
Sara Villius stil är otroligt träffsäker, framför allt när det kommer till att ge de olika kvinnoperspektiven en trovärdig och för dessa adekvat röst - när det är Myra elva år som står i centrum för gestaltningen så är det hennes röst vi hör och ingen annans, det finns inga glipor mellan Myras röst och hennes karaktär, inte den sentimentalitet och raster som annars ofta lägger sig över en text då en vuxen människa ska skildra barnets värld.
Det som mest fascinerar mig med Sex är hur tema, konstruktion och innehåll gestaltar
varann, hur den brutna kronologin, de olika berättarrösterna, öppnar upp för en mängd olika tolkningar, men som i sin helhet, som jag tolkar det, inte speglar någonting annat än förvirringen hos en skadad och trasig kvinnosjäl som i ett desperat sökande efter en Fadersgestalt och sin egen identitet som fullvärdigt subjekt ständigt stöter emot vassa kanter och objektifieras, både av män och av kvinnor. Och det fullvärdiga subjektet, den enda identitet en människa kan ha utan att sexuellt objektifieras, är som Barn till en Fader och en Moder, i den relationen finns tryggheten.
Skrivandet som läkande kraft antar en stor roll i Sex, om jag tillåts se på texten ur ett psykoanalytiskt perspektiv skulle jag vilja säga att romanens Vuxna Jag skapar berättelsen om Myra i ett försök att hantera en känsla av Skuld, kanske en sexuell sådan, att inför sig själv påvisa sin egen Oskuld, bevisa att Man (!) utnyttjat den sårbarhet som tog plats i henne i samma stund som den Faderliga Frånvaron blev en realitet i hennes liv. Att ha misskund med Barnet som utan att bära någon skuld i det som skedde, i sin desperata önskan att omvandla Faderlig Frånvaro i Faderlig Närvaro föll offer för en sexuell objektifiering av sitt eget jag: ses man inte får man se till att bli sedd. På samma sätt används chatten där Kvinnan kommunicerar med män i en trettonårings namn, och där till sist, efter ett antal återvändsgränder finner och får Bekräftelsen.
Det är en intressant bild av mannen som Sara Villius målar upp, förutsatt att jag inte vantolkar hennes text: Den Utopiske Mannen i form av Fadern för vilken Kvinnan/Barnet är ett Barn, där den sexuella identiteten inte ingår i relationens natur, där subjektsexistensen är det relevanta; Mannen för vilken Kvinnan/Barnet bara finns som sexuellt objekt och utnyttjar det; Den Faderlige Mannen som förvisso ser Kvinnan/Barnet som ett sexuellt objekt, men som också kan urskilja Kvinnans/Barnets subjekt, göra skillnad mellan de båda identiteterna och inte utnyttjar sårbarheten. Intressant är också Sara Villius gestaltning av samspelet mellan man och kvinna, mellan den bekräftelsegivande och den bekräftelsesökanden, mellan gärningsman och offer, mellan dominans och restriktion, och det samtycke som finns mellan de båda polerna. För det är inte bara mannens objektifiering av kvinnan som är ett problem i Sex, det är också kvinnans objektifiering av sig själv.
Sex är en mycket bra bok, skriven på ett tankeväckande, ifrågasättande och eftertänksamt sätt. Det är en på sitt sätt mycket vacker roman, och Ni vill för allt i världen inte missa den! För övrigt måste jag instämma med Läser&Funderar: fyrklövern på försättsbladet är alldeles oemotståndlig!
Jag tackar ödmjukast min Goda Vän för bokrekommendationen samt för lånet av artefakten!
La Bibliofille
Det som mest fascinerar mig med Sex är hur tema, konstruktion och innehåll gestaltar
varann, hur den brutna kronologin, de olika berättarrösterna, öppnar upp för en mängd olika tolkningar, men som i sin helhet, som jag tolkar det, inte speglar någonting annat än förvirringen hos en skadad och trasig kvinnosjäl som i ett desperat sökande efter en Fadersgestalt och sin egen identitet som fullvärdigt subjekt ständigt stöter emot vassa kanter och objektifieras, både av män och av kvinnor. Och det fullvärdiga subjektet, den enda identitet en människa kan ha utan att sexuellt objektifieras, är som Barn till en Fader och en Moder, i den relationen finns tryggheten.Skrivandet som läkande kraft antar en stor roll i Sex, om jag tillåts se på texten ur ett psykoanalytiskt perspektiv skulle jag vilja säga att romanens Vuxna Jag skapar berättelsen om Myra i ett försök att hantera en känsla av Skuld, kanske en sexuell sådan, att inför sig själv påvisa sin egen Oskuld, bevisa att Man (!) utnyttjat den sårbarhet som tog plats i henne i samma stund som den Faderliga Frånvaron blev en realitet i hennes liv. Att ha misskund med Barnet som utan att bära någon skuld i det som skedde, i sin desperata önskan att omvandla Faderlig Frånvaro i Faderlig Närvaro föll offer för en sexuell objektifiering av sitt eget jag: ses man inte får man se till att bli sedd. På samma sätt används chatten där Kvinnan kommunicerar med män i en trettonårings namn, och där till sist, efter ett antal återvändsgränder finner och får Bekräftelsen.
Det är en intressant bild av mannen som Sara Villius målar upp, förutsatt att jag inte vantolkar hennes text: Den Utopiske Mannen i form av Fadern för vilken Kvinnan/Barnet är ett Barn, där den sexuella identiteten inte ingår i relationens natur, där subjektsexistensen är det relevanta; Mannen för vilken Kvinnan/Barnet bara finns som sexuellt objekt och utnyttjar det; Den Faderlige Mannen som förvisso ser Kvinnan/Barnet som ett sexuellt objekt, men som också kan urskilja Kvinnans/Barnets subjekt, göra skillnad mellan de båda identiteterna och inte utnyttjar sårbarheten. Intressant är också Sara Villius gestaltning av samspelet mellan man och kvinna, mellan den bekräftelsegivande och den bekräftelsesökanden, mellan gärningsman och offer, mellan dominans och restriktion, och det samtycke som finns mellan de båda polerna. För det är inte bara mannens objektifiering av kvinnan som är ett problem i Sex, det är också kvinnans objektifiering av sig själv.
Sex är en mycket bra bok, skriven på ett tankeväckande, ifrågasättande och eftertänksamt sätt. Det är en på sitt sätt mycket vacker roman, och Ni vill för allt i världen inte missa den! För övrigt måste jag instämma med Läser&Funderar: fyrklövern på försättsbladet är alldeles oemotståndlig!
Jag tackar ödmjukast min Goda Vän för bokrekommendationen samt för lånet av artefakten!
La Bibliofille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar