Liksom i Half of a Yellow Sun är det Nigeria som är det geografiska hjärtat i Chimamanda Ngozi Adichies novellsamling The Thing Around Your Neck och liksom i Half of A Yellow Sun ger Chimamanda Ngozi Adichie i The Thing Around Your Neck verkligen prov på sann begåvning, samma intelligens och klokskap.
Människorna i novellerna lever helt skilda liv, kommer från vitt skilda samhällsklasser, det de har gemensamt är det nigerianska ursprunget. Den samlade bild av nationen Nigeria och dess folk som frammålas i texterna visar på ett osedvanligt tydligt vis ett särskilt slags komplexitet, som på ett högre plan till och med resulterar i ett slags absurditet. I sitt granskande av dessa olika människoöden med så disparata förutsättningar, livsstilar, ja till och med kulturer, visar novellerna, inte var och en för sig, utan som samling på en väldig... dysfunktion. Det finns liksom glipor överallt och ur skrevorna sipprar ett slags obotlig sorg och med näppe återhållen frustration över sakernas ohållbarhet, konfliktfödslarna, återvändsgränderna där all kamp blir till ett Sisyfosarbete, människorna till humlor som fåfängligt, men enträget försöker flyga ut genom glasrutan. Allt lika omöjligt, alla utvägar tilltäppta.
Det handlar mycket om hopplöshet och desillusion i The Thing Around Your Neck och var och en av novellerna visar i sig själva och speglade mot varandra på Drömmens bedräglighet. Det är som en ond cirkel där hoppet i en text är besvikelsen i nästa, där allt bidrar till en övergripande berättelse om Nigerias omöjlighet, om ett land som är irreparabelt trasigt, men ändå så älskligt hemma att det fortsätter att utöva sin lockelse på dem som sökt sin lycka annorstädes. Och med land avses inte ett sammelsurium av system, regeringar, lagar och förordningar utan en modersgestalt, en omhuldande men maktlös modersgestalt, ett i bakgrunden bultande hjärta som värmer den berättelse som novellerna i sin helhet utgör, som hindrar den från att nedfalla i bitter cynism.
The Thing Around Your Neck utandas sorgsam kärlek och trots att Chimamanda Ngozi Adichis stil är så bedrägligt enkel och neutral, ger sken av att vara ett självklart uttryck som kommer utan ansträngning förefaller det ändå, för vart blad man vänder, för var novell man tar till sig, bli alltmer tydligt att det bakom orden finns som en palimpsestisk historia om bedrövelse och vanmakt som tyglas och bara kan uttryckas genom de ovanliggande novellernas textlager.
La Bibliofille
Människorna i novellerna lever helt skilda liv, kommer från vitt skilda samhällsklasser, det de har gemensamt är det nigerianska ursprunget. Den samlade bild av nationen Nigeria och dess folk som frammålas i texterna visar på ett osedvanligt tydligt vis ett särskilt slags komplexitet, som på ett högre plan till och med resulterar i ett slags absurditet. I sitt granskande av dessa olika människoöden med så disparata förutsättningar, livsstilar, ja till och med kulturer, visar novellerna, inte var och en för sig, utan som samling på en väldig... dysfunktion. Det finns liksom glipor överallt och ur skrevorna sipprar ett slags obotlig sorg och med näppe återhållen frustration över sakernas ohållbarhet, konfliktfödslarna, återvändsgränderna där all kamp blir till ett Sisyfosarbete, människorna till humlor som fåfängligt, men enträget försöker flyga ut genom glasrutan. Allt lika omöjligt, alla utvägar tilltäppta.
Det handlar mycket om hopplöshet och desillusion i The Thing Around Your Neck och var och en av novellerna visar i sig själva och speglade mot varandra på Drömmens bedräglighet. Det är som en ond cirkel där hoppet i en text är besvikelsen i nästa, där allt bidrar till en övergripande berättelse om Nigerias omöjlighet, om ett land som är irreparabelt trasigt, men ändå så älskligt hemma att det fortsätter att utöva sin lockelse på dem som sökt sin lycka annorstädes. Och med land avses inte ett sammelsurium av system, regeringar, lagar och förordningar utan en modersgestalt, en omhuldande men maktlös modersgestalt, ett i bakgrunden bultande hjärta som värmer den berättelse som novellerna i sin helhet utgör, som hindrar den från att nedfalla i bitter cynism.
The Thing Around Your Neck utandas sorgsam kärlek och trots att Chimamanda Ngozi Adichis stil är så bedrägligt enkel och neutral, ger sken av att vara ett självklart uttryck som kommer utan ansträngning förefaller det ändå, för vart blad man vänder, för var novell man tar till sig, bli alltmer tydligt att det bakom orden finns som en palimpsestisk historia om bedrövelse och vanmakt som tyglas och bara kan uttryckas genom de ovanliggande novellernas textlager.
La Bibliofille
Jag älskar En halv gul sol! Vilken helt annan bild av Afrika den ger. Det enda problemet jag hade med den boken var en del konstiga översättningar - kvinnorna var klädda i svepningar, märkligt - så man kanske ska ge sig på den engelska texten? Vet du om/när den kommer på svenska?
SvaraRaderaEva Swedenmark: jag tittade just på Bokrondellen, men där kunde jag inte se något planerat svenskt släppdatum för The Thing Around Your Neck. Fast med tanke på den försäljningsframgång som En halv gul sol har blivit skulle det förvåna mig om inte något förlag nappar på novellsamlingen. Jag vill dock rekommendera Dig att läsa den på engelska, språket är väldigt lättillgängligt, inte alls så svårt.
SvaraRadera