Fjodor Dostojevskijs Fattigt folk

Så föreligger Fjodor Dostojevskijs debutroman Fattigt folk nu i nyutgåva på svenska, i nyöversättning av Lars Erik Blomqvist och utgiven av bokförlaget Akvilon. Formen är brevets, ämnet Fattigdomen och Kärleken.
Makar Devusjkin, och Varvara Dobroselova bor på samma gård i S:t Petersburg, de är varandras förtrogna, de allra godaste och käraste vänner och skriver varann de varmaste, lycksaligaste, mest desperata och förtvivlade brev. De hyllar varann, bannar varann, misströstar om sitt slaveri under penningen, om att ha omvärldens fördömande ok hängandes över axlarna, om ovärdighet, om det förlamande i att se mycken olycka och ingenting kunna göra.
Den realism som är ett signum för Fjodor Dostojevskij och hans verk är det också för Fattigt folk, såväl i social som i emotiv bemärkelse. Brevväxlingen mellan Makar och Varvara är ett symboliskt symptom på en mer övergripande misär hos det ryska folket, men också känslans realism är påtaglig, oavvislig. Att dessa brev skulle vara fiktion är alldeles obegripligt och omöjligt att ta till sig - att Varvara och Makar skulle vara människor blott i litterär bemärkelse, inte ha varit annat än fantasifoster hos en pennans man, går alls inte att acceptera - det är ju så sant, så uppriktigt, så intensivt, så innerligt! Ditt hjärta rör sig till textens -kynne, sväller och bultar varmt i ena stunden, krymper och molar bittert i den andra, exploderar och hugger i ursinne, förtvinar i uppgiven tysthet, värker och bultar paniskt i motstånd, så stor är textens förmedlande makt och inflytande, en sådan öppenhet har den att den blir fullständigt slukande, trots brevromanens egentligen immanenta slutenhet, en sådan som tvunget följer av att berättelsens kommunikation bara involverar de två korrespondenterna Varvara och Makar. Men aldrig att man sitter som en nyfiken tjuvlyssnare, lite uttråkad i väntan på snaskiga detaljer, som någon som i boklig förstulenhet tar del av någonting som egentligen borde vara Dig fördolt, aldrig. Och om så vore är straffet för Din förvetenhet omedelbart - orden, vartenda litet ett av dem, griper tag i Dig, slungar in Dig mellan raderna, sliter upp Din bröstkorg och så står Du där, lika engagerad, lika deltagande som någonsin Varvara och Makar.
Om mitt bejakande och erkännande av Fjodor Dostojevskijs storhet tidigare var slenterianmässig och automatiskt är det alldeles icke längre så efter Fattigt folk. Detta var i sanning det vackraste..!

La Bibliofille