I litteraturen är timing allt, a och o. En överlupen mening kan stjälpa ett helt romanlass, en alltför stor tystnad kan frustrera. Det måste vara precis lagom av allt för att det ska hålla. I A Fraction of the Whole är det här med timing ett problem.I början gillade jag Steve Toltz roman A Fraction of the Whole skarpt. Det var snabbt, rappt, cyniskt och samtidigt väldigt bildligt och episkt berättat, innehållet magnetiskt, där fanns ett driv. Tekniken och konstruktionen var väldigt schysst, med en ramberättelse där den unge mannen Jasper Dean berättar om sin pappa Martin Dean och relationen dem emellan - en minst sagt komplicerad relation eftersom pappans förhållande till sin bortgångne kriminelle bror, Terry Dean, till det förflutna, till omvärlden och till existensen i sin helhet - varvat med faderns dagboksanteckningar och egna versioner av diverse händelseförlopp. Som helhet fungerade romanen väldigt väl, väldigt länge.
Men någonstans på vägen tröttnar man och tappar intresset. De små ironiska inpassen som man fnissar åt något alldeles förskräckligt blir i slutändan i början bara tröttsamma och tjatiga , till och med för någon som uppskattar pessimism, cynism och ironi i vanliga fall, och handlingen går alldeles överstyr. Det som i början var en alldeles utmärkt slags släkthistoria i tillskruvad form urartar till något fånigt pseudo djungelactionäventyr, som i sin tur urartar i en helt annat rikting och slutar på ett märkligtpseudonyandligt om än agnostiskt-ateistiskt vis, men en massa insikter och tjossan. Med bibehållen antiinställning.
Därmed inte sagt att det är bortkastad tid att läsa A Fraction of the Whole: Det som gör det mödan värt att ta sig igenom de femhundratrettio sidorna är Steve Toltz stil, som man inte kan låta bli att tilltalas av om man tycker om det berättande som i den samtida litteraturen representeras av författare som Paul Auster, Siri Hustvedt, Jonathan Safran Foer, Nicole Krauss och Ron McLarty med flera (med reservation för de ironiska inpassen och cynismen). Steve Toltz är en solklar berättartalang, men just den här boken borde han avslutat tidigare än han gjorde. En sisådär tvåhundra-tvåhundrafemtio sidor tidigare.
Därmed inte sagt att det är bortkastad tid att läsa A Fraction of the Whole: Det som gör det mödan värt att ta sig igenom de femhundratrettio sidorna är Steve Toltz stil, som man inte kan låta bli att tilltalas av om man tycker om det berättande som i den samtida litteraturen representeras av författare som Paul Auster, Siri Hustvedt, Jonathan Safran Foer, Nicole Krauss och Ron McLarty med flera (med reservation för de ironiska inpassen och cynismen). Steve Toltz är en solklar berättartalang, men just den här boken borde han avslutat tidigare än han gjorde. En sisådär tvåhundra-tvåhundrafemtio sidor tidigare.
A Fraction of the Whole gavs nyligen ut på Norstedts förlag med titel En bråkdel av det hela.
La Bibliofille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar