Att läsa novellsamlingar är alltid något av en utmaning, i synnerhet så när novellerna inte springer ur en och samma fantasi, ur en och samma penna, utan ur flera olika. I fallet med Tranans berättarserie, en serie vari presenteras noveller från länder i alla delar av världen, önskar jag för var och en av samlingarna finna en syntes som går utöver den att författarna är bosatta i eller kommer från samma nation, försöker måhända blottlägga ett slags karakteristika för det enskilda landets samtida skrivande, utan att det kanske egentligen går att tala om ett sådant. Eller?
Ett av de senare tillskotten i bokförlaget Tranans berättarserie är Italien berättar: En förebådande dröm. Samlingen innehåller sexton noveller skrivna av författare som, enligt baksidestexten, är Italiens mest intressanta samtida och det bör man absolut inte ifrågasätta. Novellerna är genomgående av mycket hög litterär kvalitet och författarna har samtliga å det mest ansvarsfulla vis axlat manteln av den gedigna och anrika, inte bara italienska utan faktiskt europeiska, novelltradition som stammar från Giovanni Boccaccio och hans Decamerone (allt enligt Cecilia Schwartz, lektor i italienska vid Stockholms universitet, i förordet till Italien berättar).
Novellerna i Italien berättar: En förebådande dröm är av de mest skiftande karaktärer och sträcker sig som från det sakligt, närmast känslomässigt oengagerat realiastiska till det drömskt absurda på gränsen till surrealistiska. Ändå finns där ett gemensamt kynne som identifieras av de föreställningar jag har om vad som är typiskt italienskt på ett vis som normalt inte händer mig då jag läser skönlitteratur. Jag vet inte om det är mångfalden av röster som gör det, som gör att det för mitt inre, oavsett vem som berättar i novellerna, på vilket vis berättandet sker, skissas upp en bild av Det Italienska. Det är avslappnad, sydeuropeisk laissez-faire och samtidigt hetsigt, fyllt av temperament, passionerat.
I Italien berättar: En förebådande dröm finns tre noveller av Tahar Lamri, som skriver på italienska, men är av algeriskt ursprung och flyttade till Italien då han var knappt trettio år fyllda. Hans noveller är av stor betydelse för samlingen i sin helhet, inte bara för att han i egenskap av invandrarförfattare utgör en viktig bit i det italienska pussel som Italien berättar: En förebådande dröm är, utan också för att hans berättelser så tydligt bär spår av någonting annat, någonting annorlunda, inte bara till ämne och innehåll, utan i själva lynnet, attityden. Där finns inte bara ett inskrivet, ett uttalat utanförskap, utan också ett formulerings- och ordvalsmodus som lyser igenom översättningen från italienska till svenska och som man upplever som karakteristiska för just det arabiska berättandet.
För Er läsare som uppskattar novellformen och intresserar Er för en litteratur som går utanför de kulturer som dominerar boklådornas utbud idag - jag talar främst om den nordiska, västeuropeiska och amerikanska litteraturen - vill jag varmt rekommendera Tranans berättarserie, i vilken det till dags dato utgivit inte mindre än fjorton stycken samlingar med noveller från, vid sidan av Italien, Vietnam, Kina, Iran, Sydafrika, Litauen, Polen, Estland, Grekland, Tyskland, Österrike, Egypten, Lettland och Australien. Min recension av Lettland berättar: Människomuséet kan Ni läsa här.
La Bibliofille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar