Dubravka Ugrešićs Smärtans Ministerium

En rekommendation, en nyfikenhet och en Kär Svägerska drev mig i sidorna på den kroatiska författarinnan Dubravka Ugrešićs Smärtans ministerium. Romanen utspelar sig i Amsterdam knappt ett decennium efter Balkankonflikten, och skildrar ur en ung kvinnas perspektiv de jugoslaviska utvandrarnas och flyktingarnas möda att definiera sin jugoslaviska identitet, försonas med förlusten av den, och skapa sig ett nytt jag.
Dubravka Ugrešićs bild av De Exilerade Före Detta Jugoslavernas situation är mycket gripande, och förefaller göra den komplexa situation de hamnat i rättvisa, tillgänglig för oss som inte delar deras erfarenhet av att förlora både sin historia och sitt hemland. Att inte känna sig hemma i sitt nya land, för att det inte är ens eget, hemma; att inte kunna återvända hem, för att det inte finns något hem att återvända till. Hemma finns inte längre kvar där de lämnade det, utan har gått vidare, förändrats, och det att inte vara hemma hemma är i sig förödmjukande och sårande. Det är knappt ens tillåtet att minnas detta hemma, blicka tillbaka på det som utgjorde och definierade detta hemma, ty "juggenostalgi" är fult. Det är en den dubbla exilen, och åtminstone en del av den kan alla som någon gång flyttat ifrån ett hem relatera till.

Dubravka Ugrešić

Smärtans ministerium blir greppbar för oss för att den berättar om ett liv i nuet i förhållande till minnet av det som gått förlorat, inte försöker få oss att förstå krigets fasor, utan berättar om sorgen. Tanja, romanens huvudperson, bevittnade precis som resten av världen det balkanska traumat på avstånd, och det blockerar hennes sorg. Först när hon själv faller offer för bortdrivning och övergrepp, reduceras, när också hennes värld rämnat, blir hon en av De Sina. Och då kan också vi komma i närheten av att förstå De Före Detta Jugoslavernas smärta, som i Tanja tar sig uttryck i de Förbannelser som är De Före Detta Jugoslaviska Folkens kulturskatt. De är så vackra i sin ondsinthet att det gör ont att läsa dem.

Smärtans ministerium rekommenderas Er å det varmaste.

La Bibliofille