Erlend Loes Gör vad du vill

Ända sedan jag såg Erlend Loe i det norska litteraturprogrammet Bokbadet har jag gillat honom skarpt. Hans största företräde är hans makalösa förmåga att balansera på knivseggen mellan det vansinnigt komiska och fruktansvärt sorgliga, så att en läsare skrattar sig fördärvad och en annan får en sorgsen klump i halsen av att läsa samma sak.
Gör vad du vill är den svartaste av de Loe-böcker jag läst (Naiv. Super., Doppler, Volvo Lastvagnar, Kurt och fisken), och handlar om artonåriga Julie, romanens jagberättare, som mist sin familj i en flygplansolycka. Hur tragiskt som helst. Verkligen. På det sättet är Gör vad du vill inte alls rolig, när man vet att allt knas som Julie gör, gör hon för att hon är så sabla olycklig att hon inte vill leva mer. I läsande stund kanske man fnissar till åt någon dråplighet, men så minns man vem det är som berättar, och då är det inte lika kul helt plötsligt.

Loe leker med det antitetiska komik-/tragikskiftet i Gör vad du vill, liksom i flera av sina andra böcker, men på ett annat sätt än tidigare. I Doppler var tragiken ett skugglikt inpass som då och då skymtade i den komiska och bisarra berättelsen om Doppler och älgen Bongo, men i Gör vad du vill är förhållandet omvänt, komiken är tragikens skugga, en skugga som kanske är nödvändig för att man ska orka med att läsa en bok som egentligen är så himla sorglig. Kontrasten mellan komik och tragik är i båda fallen viktig för att göra texten intressant, det blir Gör vad du vill ett tydligt exempel på i slutet av romanen där symbiosen mellan komiskt och tragiskt upphör, och det bara är på det ena eller andra sättet, och det ena sättet är ganska okej solokvist, men det andra är verkligen vidrigt utan skugga! Hoppas Ni förstår vad jag menar även om jag uttrycker mig kufiskt, jag vill inte avslöja några detaljer ur handlingen för Er som sätter värde på spänningsmomentet och själva vill ta reda på vad som kommer att hända.
Så mästerligt jag måste lyckats mörda all Er lust att läsa Gör vad du vill med allt mitt snatter om antiteser och komik och tragik och bla, bla, bla! Det är en underhållande bok som passar perfekt i läsfåtöljen en regnvädersdag, eller varför inte i solstolen när det är fint väder?, när man inte orkar med någon avancerad läsning, utan bara vill gotta sig lite. Mycket nöje!

La Bibliofille