Céline Curiols Voix sans issue

Så blev det en bok på franska till sist: Céline Curiols Voix sans issue, författarinnans debutroman om en ung parisisk Kvinna och hennes kärlek och passion till en Man som förvisso attraheras av henne och smickras av hennes känslor för honom, men älskar en annan kvinna.

Intrigen i sig - en kvinnas förhållande till en gift (?) man är vare sig särskilt originell eller intressant, men gestaltningen av Kvinnans beroende av Mannen i texten är skön att skåda, som tidvatten. Texten förhåller sig till läsaren som Mannen förhåller sig till Kvinnan - finns Mannens närvaro till Kvinnan i historien finns det en större närvaro mellan text och läs; är Mannens frånvarande i rum och känsla ökar avståndet mellan text och läsare.

Som studie i ett posttraumatisk och därmed sargat känsloliv är Voix sans issue ganska intressant. Det primära är inte att få veta vad som händer, det är kvinnans reaktioner på det som sker, hennes psyke, pendlingarna mellan kittlande förälskelse, djup besvikelse och ren och skär ångest, hennes förmåga att gång på gång försätta sig i farliga situationer vis-à-vis män - Lolita uppvuxen - som är Voix sans issues raison d'être.
Det förvånar mig att jag alls tyckte om Voix sans issue, men det gjorde jag, och det helt tack vare dess gestaltning. Céline Curiol vet helt enkelt att använda sig av en vanligen ganska tafflig genres konventioner på ett intressant sätt, ger det individuella, psykiska händelseförloppet företräde framför den allmänna, faktiska världen utan att därför inlåta sig på djuplodande utsvävningar i Kvinnans tankebanor, och lyckas, bland annat genom att låta Kvinnan och även Mannen vara namnlösa, göra berättelsen både distanserad och intim samtidigt.
Eller har jag månne låtit mig förföras av franskan? Inte helt omöjligt.

Vill Ni hellre läsa på svenska? Boken gavs nyligen ut i svensk översättning med titeln Utrop.

La Bibliofille