tisdag 1 september 2009

Ulf Lundells 6 pjäser

Grabben hela dagen, det är Ulf Lundell det. Han är litterärt sett en snubbe man kan lita på, håller sig inom sin egen erfarenhetsram och ska inte skämmas för det. Han kan skriva om sex, kvinnor, moment 22-relationer, alkohol, missbruk, rock'n roll, kärlekens omöjlighet, hatet till fosterlandet och kärleken till fosterlandet, älskade Stockholm, hatade Stockholm, Skåne, den existentiella rävsaxen, konsten och ett flertal andra ämnen som torde vara mer än välbekanta för envar som läst ett par tre böcker av Ulf Lundell. Man vet vad man får.
I 6 pjäser debuterar Ulf Lundell som pjäsförfattare. Några pjäser i klassisk bemärkelse är det väl knappast tal om, även om det finns aktindelningar, scenanvisningar och repliker, men vem hade å andra sidan förväntat sig ett lydigt inrangerande i de gängse dramatiska leden?
Skulle jag vilja se de sex dramerna sättas upp på scen? Nej, det tror jag mig inte vilja, och det av flera skäl. Primo för att jag skulle ha svårt att acceptera någon annan än Ulf Lundell i de manliga huvudrollerna (märkligt detta, hur en del författare smittar av sig på ett sådant vis att man uppfattar allt de skriver som ett självbiografiskt uttryck!), secundo för att pjäserna genom sin själva natur saknar det jag tycker mest om med Lundell, nämligen miljöbeskrivningarna. Det finns ingenting jag håller så högt i den lundellska litteraturen som miljöbeskrivningarna, hans förmåga att beskriva platser på ett sådant sätt att jag klart och tydligt ser dem för mig, känner dofterna, vinden mot kinden, hör fåglarna, ja allt sådant. Däremot skulle jag gladeligen slippa alla inslag av mer spänningsrelaterad art, ety jag alls icke uppskattar dem, såsom pseudogisslandramat i Backstage, lavinen och nästanmordet i Offpist, för att ge några exempel. Denna typ av action kontrasterar alltför bjärt med de teman och motiv som Lundell vet att skriva så starkt och drabbande om, de bleknar i jämförelse, blir intetsägande och i det närmaste patetiska i jämförelse med vidden av de existentiella svårigheterna som pjäserna gestaltar och beskriver.
Skulle 6 pjäser hålla för uppsättning på scen? Ja, det skulle den. Frågan är istället huruvida de sex pjäserna skulle hålla att dramatiseras var och en för sig, huruvida det skulle bli tillräckligt intressant och givande. Personligen skulle jag föredra att se dramerna uppföras som en enhet, på samma sätt som jag föredrar att läsa dem som en enhet. Det finns en dynamik dramerna emellan, de förhöjer varann, stegrar den oavvisliga känsla av existentiell klaustrofobi som växer sig allt starkare för vart drama man inmundigar och det är i den övergripande gestaltningen av klaustrofobin och också i de lundellska replikskiftena, naturligheten i dem, som 6 pjäser har sitt raison d'être, det är däri som det finns en trovärdighet och äkthet, en autostrada in i en erfarenhet, mot ett bakomtextligt subjekt som vet vad det talar om och besitter en förmåga att klä sina känslor och upplevelser i ord, döda dem genom att uttala dem, föreviga dem genom att låta dem nedärvas i textens, persongalleriernas, och läsarnas/åskådarnas generationer.

La Bibliofille

9 kommentarer:

  1. Wow, en sån genomtänkt och fantastiskt välformulerad hyllning till Ulf Lundells "6 Pjäser"!!

    Jag tror också - med samma skäl som du anger - att det är svårt att sätta upp pjäserna på teatern. Helst skulle jag i så fall sett "Offpist" som ju var tänkt att spelas på Stockholms Stadsteater. Gärna med skådespelerskan Ann Petrén som "Andrea" och skådespelaren Jonas Karlsson som hennes snowboardåkande toyboy. Men vem skulle spela den manliga huvudrollen...? kan inte komma på någon lämplig.

    Jag har också skrivit en recension av "6 pjäser" Följ länken.
    http://dagensbok.com/2009/08/29/ulf-lundell-6-pjaser/

    SvaraRadera
  2. Magnus: så det är Du som är den Magnus som recenserat 6 pjäser! Tillåt mig rendera komplimangen, gillade Din recension skarpt! Hade faktiskt läst den tidigare!

    Själv skulle jag föredra att se Kejsardyk, kan tänka mig att den blir effektfull med de båda skådespelarna vända mot publiken. Vill nog se Stefan Sauk i rollen som Gunnar, men vem skulle spela Kent? Inte en suck...

    SvaraRadera
  3. Tackar! Ja, det är jag som är den Magnus.
    Jag tror - utan att ha någon direkt teaterkännedom – att det viktigaste är att spela Lundells pjäser så neutralt som möjligt. Skruva ner känslorna till ett minimum och göra så lite "teater" av det som möjligt.

    Ja, Stefan Sauk kanske skulle passa som Gunnar... Eller så kanske man i "Kejsardyk" skulle göra som filmskaparen Roy Andersson gör i sina filmer; använda sig av väl utvalda amatörer, för att helt komma ifrån allt som har med "de redan etablerade" att göra.

    Skådespelaren Lia Boysen kunde även passa som "Andrea" i Offpist kom jag att tänka på.

    SvaraRadera
  4. Magnus: tror också på det neutrala i en eventuell uppsättning av 6 pjäser, det teatraliskt storvulna skulle kanske inte vara så klädsamt. Kanske också därför som man, som Du föreslår, skulle sätta upp dem med amatörskådespelare, just för att understryka neutraliteten ytterligare och på så sätt göra de existentiella undertonerna mer allmängiltiga, ta ned dem från den dramatiska parnassen.
    Men Lia Boysen skulle bli en bra Andrea, det skulle hon faktiskt! Nu när jag tänker på det minns jag att jag såg Bertram Heribertson (?!?) framför mig i rollen som Reino då jag läste Offpist. Gud i London...

    SvaraRadera
  5. Hahaha ja, "Reine och Mimmi i fjällen"!! Tanken har faktiskt slagit mig också. Jag kan tänka mig att en elak recensent hade spunnit vidare på det där....

    SvaraRadera
  6. Magnus: vi får väl se om någon mindre godartad skribent nappar på det där!

    SvaraRadera
  7. intressant och välskrivet som alltid, la biblio! hörde något om att en av pjäserna faktiskt sattes upp i våras men har för mig att den fick ett väldigt ljummet mottagande... blev lite sugen på att läsa 6 pjäser men samtidigt är det ett så otroligt stort hinder att just Ulf Lundell har skrivit. Som du säger smittar han av sig på läsningen och i mitt fall skulle det inte vara något positivt... Men tack för fin läsning!

    SvaraRadera
  8. Jessica: Klart att du ska ge "6 Pjäser" en chans. Jag tror att det är minst två personer här som skulle tycka om att läsa dina reflektioner kring boken.

    SvaraRadera
  9. Jessica: tackar ödmjukast! Instämmer med Magnus J ovan - återstår att se om Du till sist vågar språnget..!

    SvaraRadera