Det tog mig en liten tid att smälta Witold Gombrowicz novellsamling Bakakaj. Inte för att den presenterar stora filosofiska idéer, är skriven på ett utmanande språk eller i en avancerad stil, utan snarare för att jag grunnat mycket på vilken samlingens tes är, vilken som är novellernas sammanbindande länk.Den existentiella läsningen är den i vilken jag tycker mig finna svaret på Bakakajs gåta, om det nu alls finnes någon gåta att tala om. Det absurda innehållet i novellerna i kontrast med den realistiska ram inom vilken berättelserna hela utspelar sig, och i kombination med ett hets- och ansatthetsmotiv, ibland gestaltat i att gruppen psykiskt eller fysiskt angriper den enskilde, ibland i att individen attackerar individen, tolkar jag som en konkretisering av den mänskliga tillvarons godtycklighet och livet som en oavbruten följd av återkommande förnedringar, vilket i sig gestaltats i novellernas strukturella uppbyggnad. Texterna utvecklas samtliga enligt en princip som påminner om det grekiska dramats dramaturgi, med en inledande presentation av situationen, följd av stegring, klimax och upplösning. Lugnet övergår i oro som övergår i kaos, inga stora, världsomvälvande kaos, men personliga sådana som är resultatet av det ovan nämnda hets- och ansatthetsmotiv som löper genom berättelserna. Att denna struktur upprepas i varje novell skapar en vågrörelse, en i litteraturen klassisk bild för tid som förflyter.
Oavsett vad novellerna vill eller inte vill gestalta är de mycket angenäma att avnjuta au naturel, så att säga utan undertext. De är mycket underhållande och såvitt jag kan bedöma väl översatta, inget störande raster ligger mellan text och målspråksläsare. Tänk inte så mycket om Ni en gång bestämmer Er för att läsa Bakakaj, njut bara av de störtsköna berättelserna.
La Bibliofille
La Bibliofille
Ferdydurke står och väntar på mig i bokhyllan. Jag är nog av någon anledning lite skeptisk till den, eftersom jag alltid väljer andra böcker att läsa. Men kanske ska jag förhålla mig såsom du rekommenderar här även till Ferdydurke, inte tänka så mycket.
SvaraRaderaSpectatia: Ferdydurke står jag ofta, ofta och fingrar på, men har fått för mig att den är så makalöst bra att jag måste spara den. Ska bli spännande att se vad vi verkligen tycker när vi väl vågar språnget!
SvaraRaderaJag byter ämne helt och piper lite lyckligt över att jag hittade Ajar i din carpe librum-lista.
SvaraRaderaEftersom min franska är på pixi-boksnivå har jag förstås läst den på svenska. Men den ligger ständigt på min topp tio-lista.
Pi: och jag piper lyckligt tillbaka - en Ajarfrände! Alla som inte läst La vie devant soi/Med livet framför sig är det mycket synd om!
SvaraRaderaJag läste "de besatta" av Gombrowicz för ett bra tag sen, och tyckte verkligen om den. Men tydligen är det hans svarta får, och den text han helst inte vill kännas vid då den är alltför publikfriande. Den var i alla fall både rolig, smart och kuslig. Hur är dessa noveller? Är de finurliga?
SvaraRaderaSofia: de är finurliga och kluriga å det ljuvligaste, novellerna!
SvaraRaderaNästa gång det är Gombrowicz-dags tar jag De besatta, efter dina lockande ord om den!
åh, då skall jag läsa Bakakaj snarast!
SvaraRadera