torsdag 12 juni 2008

Anne Enrights The Gathering

Litterära pristagare lockar mig mycket. Inte för att jag i det avseendet lider av något slags bildningskomplex (bara yttepyttelite i så fall) eller vill vara fin i kanten, jag vill bara veta vad det är som är så bra med ett visst verk att det förtjänar att få Nobelpriset, Pulitzerpriset, Orangepriset, Augustpriset, Man Bookerpriset, Goncourtpriset eller vad det nu vara månde för ett förnämligt pris.
Anne Enright vann The Man Booker Prize för sin roman The Gathering år 2007, och besegrade därmed Ian McEwans On Chesil Beach (hur i hela friden McEwan lyckades få Man Bookerpriset för Amsterdam 1998 är mer än jag förstår, slutet i den romanen är något av det dummaste jag läst), Lloyd Jones Mister Pip, Nicola Barkers Darkmans, Mohsin Hamids The Reluctant Fundamentalist, och Indra Sinhas Animal's People. Romanen utgår ifrån ett berättarjag i nutid, och ifrån det dödsfall med vilken romanen börjar. Dess pulserande hjärta, springande punkt, är dock belägen någon annanstans, i en annan tid.
The Gathering är en berättelse om skuld, om hur en kvinna skapade en situation, en annan kvinna inte fanns där för att se vad som skedde, och en tredje kvinna som såg allt till att det som skedde aldrig blev känt, till att det fick så allvarliga konsekvenser för den som föll offer för alltsammans. Som fallstudie betraktad är The Gathering som fallstudie både intressant och fängslande - psyken är alltid lika spännande. Det är fascinerande att följa berättarjagets reaktioner på den förlust hon lider, på vad som väcker hennes skuldkänslor, vem hon projicerar sin skuld på för att kunna uthärda den, hur hon hanterar den.
Har Anne Enright enligt min ringa mening gjort sig förtjänt av sitt Man Booker Prize? Jodå, det är en klart bok, en sådan man gärna läser under semestern faktiskt: lagom utmanande och ansträngande med all substans i behåll. The Gathering vinner på att smältas långsamt, så fäll inga avgöranden om den bara någon millisekund efter att Er blick lagt den sista punkten bakom sig. Tänk, vrid, vänd, och Ni ska se att den växer!

La Bibliofille

4 kommentarer:

  1. Jag läser gärna sådant som har belönats med någon form av pris. Priserna bör ju tyda på att verket håller någon form av kvalitet, men självfallet kan man inte gilla allt som sägs ha kvalité (vad nu det är ...).
    Efter ett tag lär man sig dessutom vilka juryers smak som brukar överensstämma med den egna.

    Enright har jag kikat på, och den är nog ett möjligt inköp när köpstoppet upphör vid månadsskiftet. Snart två månader, jisses vilken abstinens!

    SvaraRadera
  2. Har du inte köpt en endaste liten bok på TVÅ MÅNADER!?! Och du har inte dött av abstinens?!? Oj, det skulle jag aldrig klara, bugar mig vördnadsfullt! Marianne: Du är härmed utsedd till Dagens, Veckans, Årets hjälte!
    Jag är en svagsint människa, och måste jobba med helt andra begränsningsmetoder: säkra kort, klassiker och sådant, får jag köpa hursomhelst, men okända nyfikenhetsböcker lånar jag på biblioteket, läser, och köper om det är riktigt bra, annars inte.

    Djävulens advokat uppmanar Dig att investera i riktigt många och fina böcker när Ditt köpstopp hävs!

    SvaraRadera
  3. Tackar! Vilken ära!
    Ärligt talat var det från början ett nyårslöfte att inte handla före årskiftet eller inte sålänge det fortfarande fanns oläst i hyllorna. Det funkade i två månader, nu är det snart två månader igen.
    Fast frågan är om inte det totala antalet inköpta böcker blir högre på det här sättet, eftersom jag antagligen kommer att belöna mig själv rejält och köpa mer än vad jag hade gjort annars.
    Nåja, inga inköpsmängder som inte plånboken tål, det är ju huvudsaken.

    SvaraRadera
  4. Helt rätt!

    För mig är själva samlandet som en del av nöjet. Att köpa böcker hör, liksom att läsa böcker, till livets goda!

    SvaraRadera