torsdag 18 februari 2010

Hajenmusik

Jag undviker Den. Så fort jag närmar mig Den hör jag Hajenmusik i öronen och ryggar förskräckt tillbaka. Den började uppvisa obehagliga sidor för ett par kapitel sedan, bland annat vissa alltför gloriferande yttringar à propos Dess främsta nyckelgestalt, yttringar som försöks balanseras upp med dåliga sidor, men dåliga sidor som är dåliga på ett stolt och egentligen bra vis, och det upphör inte att eskalera.
Var gång jag ger Den en chans hinner jag inte läsa många rader innan det börjar dunka i öronen igen, pinsamhetshajen kommer simmande uppför ryggraden och det gör mig riktigt bedrövad. Inte bara för att alltför mycket tyder på att detta inte blir någon läsupplevelse  i ordets goda bemärkelse, utan också för att det känns så onödigt att en bok som sett till miljöer och innehåll - det är mycket bokhandlar och antikvariat och böcker överhuvudtaget, och språk och så lite akademika på det! - har en sådan potential ska behöva stjälpas av en stilistik vars patetiska drag utomtvivligt är ganska mycket väl utvecklade.
Dock - etthundrafemtiotre sidor kvar. Jag hoppas på ett mirakel.

La Bibliofille

4 kommentarer:

  1. Hihihi..!
    Nu kommer jag också att höra hajenmusik såfort jag ser den där stackars boken.

    SvaraRadera
  2. Återigen får jag bekräftat mina smygande misstankar mot böcker som har hyllats av många. Det känns lika skönt varje gång.

    SvaraRadera
  3. Du är en sann trooper, som ändå fortsätter!

    SvaraRadera
  4. Marlan: hoppas ingen läser den på stranden när Du är där i sommar då!

    Spectatia: hyllats?!?! Det övergår mitt förstånd..!

    Caroline: kan inte bestämma mig för om jag är självdestruktiv eller modig. Eller dum.

    SvaraRadera