Dieu? Mais alors s'Il existe, s'Il existe vraiment, qu'Il se cache. Qu'Il pose ses deux mains sur Sa tête, et qu'Il la courbe. Peut-être [...] que beaucoup d'hommes ne sont pas digne de Lui, mais aujourd'hui je sais aussi qu'il n'est pas digne de la plupart d'entre nous, et que si la créature a pu engendrer l'horreur c'est uniquement parce que son Créateur lui en a soufflé la recette.
Brodecks rapport, s. 238
Gud? Om han finns, om han finns borde han i så fall gå och gömma sig. Han borde lägga händerna på huvudet och böja det. Många människor kanske inte är värdiga honom [...] men idag vet jag också att han inte är värdig de flesta av oss, och om skapelsen har kunnat alstra fasorna så är det bara för att dess skapare har viskat receptet.
***
Döden genom översättning. Hur kan någonting som är så vackert på ett språk bli så fullständigt stelt och intetsägande när man översätter det till ett annat?
Mest hänger jag upp mig på att man i den svenska måltexten ersatt gudomsversalerna med gemener. Varför gjorde man så? Ger inte versalerna ett eftertryck åt gudomsorden som alldeles saknas i den svenska översättningen? Är det inte i bland annat versalerna som det franska originalets air av högaktningsfullt förakt ligger? Och att översätta la créature med skapelsen, är det det bästa alternativet? Förvisso uppnår man källspråkstextens estetiska effekt genom att använda två ord som är avledda från samma stam (eller vad man nu ska kalla det) - créature och Créateur, skapelse och skapare -, men går man inte återigen miste om ett tonfall, om den ovan nämnda airen av högaktningsfullt förakt, om en sänkning av gudomen till någon form av lägstanivå? Används inte franskans créature i detta stycke ut Le rapport de Brodeck som en möjlig pejorativ, just i syfte att framhäva att Guds upphöjdhet bara är skenbar? Hade man inte, åtminstone till viss del, kompenserat för ordet skapelsens brist på dylik tvetydighet genom att låta gudomsversalen kvarstå, så att det åtminstone fanns kvar en skenhelig statusmarkör, när nu inte den totala dubbeltydigheten kunde bibehållas?
Mest hänger jag upp mig på att man i den svenska måltexten ersatt gudomsversalerna med gemener. Varför gjorde man så? Ger inte versalerna ett eftertryck åt gudomsorden som alldeles saknas i den svenska översättningen? Är det inte i bland annat versalerna som det franska originalets air av högaktningsfullt förakt ligger? Och att översätta la créature med skapelsen, är det det bästa alternativet? Förvisso uppnår man källspråkstextens estetiska effekt genom att använda två ord som är avledda från samma stam (eller vad man nu ska kalla det) - créature och Créateur, skapelse och skapare -, men går man inte återigen miste om ett tonfall, om den ovan nämnda airen av högaktningsfullt förakt, om en sänkning av gudomen till någon form av lägstanivå? Används inte franskans créature i detta stycke ut Le rapport de Brodeck som en möjlig pejorativ, just i syfte att framhäva att Guds upphöjdhet bara är skenbar? Hade man inte, åtminstone till viss del, kompenserat för ordet skapelsens brist på dylik tvetydighet genom att låta gudomsversalen kvarstå, så att det åtminstone fanns kvar en skenhelig statusmarkör, när nu inte den totala dubbeltydigheten kunde bibehållas?
La Bibliofille
Som jag förstår det är ju "skapelse" dessutom något annat än "créature". Det vore hellre "création", alltså "universum" och inte "människa", eller innebär det svenska ordet också denna betydelse?
SvaraRaderaHåller med dig, La B. När man talar om Gud, vår Herre, ska man använda versaler, naturligtvis. Annars blir det ju vilken gud som helst, vilken han som helst osv... Ruttet!
SvaraRaderaBiblioteket i P1 hade ett intressant program om översättningar 14/12. Där berättade man b l a vad som hände när man lät flera översättare översätta samma stycke. Att finna nya böcker genom att följa en specifik översättare kan många gånger vara ett mycket fruktbart sätt att finna intressanta böcker.
SvaraRaderaAgnès: jag skulle säga att Du har rätt, även om min ordbok ger vid handen att créature kan ha betydelsen skapelsen. Det svenska ordvalet är ändå olyckligt, eftersom det franska ordet förefaller beteckna någonting simpelt och ringa, används i en nedsättande bemärkelse, medan det svenska ordet skapelsen väcker tankar om någonting som är av stor betydelse, åtminstone i religiösa avseenden.
SvaraRaderaCountry Girl: om originaltexten använt sig av gemener skulle jag inte haft någonting att invända mot en dylik användning i måltexten, men när nu originalet en gång för alla har versaler anser jag orubbligt att den svenska översättningen ofrånkomligen bör ha det, i synnerhet som dessa versaler fyller en viktig funktion i texten!
Kurt: läste en del om dylika experiment under studietiden, det är grymt intressant!