Elvira Vignas Saker som män inte förstår

Ville jag beskriva Elvira Vignas roman Saker som män inte förstår med enda mening skulle jag säga att den handlar om resor i tid, rum och sinne, och om psykets, tankens vindlingar från skulden mot försoning. Men det vill jag inte. Inte bart och blott.

Saker som män inte förstår är en högst egensinnig komposition där en maskulin, korthuggen, konkret och osmyckad prosa ger gestalt åt en vindlande, drömlik, och flyktig tankevärld. Mer än ett tilltal till en andra part är berättelsen en registrering av huvudpersonens - fotografen Nitas -tankeverksamhet, verksamhet använt i ordets mest bokstavliga betydelse, som skiftningarna mellan tider, platser, teman kan växla blixtsnabbt och förefalla vara helt utan samband. Ändå finns det ett en öm punkt som, utan att denna själva punkt tar särskilt stort utrymme i romanen, ändå är dess epicentrum, skrivs om och redigeras, förlöser - det var en olyckshändelse.
Inga resonemang, inga efterkonstruktioner av ageranden och reaktioner, till synes bara avbildningar av tankeflödet. En sinnrik gestaltning av en i själva verket ganska banal intrig.

Kanske lever Saker som män inte förstår inte riktigt upp till sina ambitioner, är inte riktigt det den gör anspråk på att vara, men visst vandrar den i spåren av den sydamerikanska berättartradition den tillkommit i, som Jonas Thente så enligt min ringa mening riktigt påpekar i en recension saxad ur Dagens Nyheter påminner Elvira Vigna om Clarice Lispector (alltid denna Gudinna!), men hon når inte på långa vägar fram. Dock är Saker som män inte förstår mycket friskt vågat, ett högeligen intressant litet stycke prosa som det var ett nöje att ta del av. Ge Er på!

La Bibliofille