Karl Smuts Den håriga spegeln

Begäret stod till något tunt, något till omfånget oansenlig - valet föll på Karl Smuts Den håriga spegeln, en prosalyrisk novellsamling, en samling texter gestaltande infernaliska vakenmaror. Det är köttet och blodet och lustan och driften; rov och sex och ångest och förtvivlan, skuld och skam; det är syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Den intellektuella gestaltningen, det kyliga skådande kontrasterar med den fysiologiska intensiteten och hettan, det djuriska i det den gestaltar.
Poesin finns där, än öm och lyrisk...

ÄNGLAR
Änglarna skrattar. Änglarna ler. Änglarna går i flock nerför gatan. Änglarnas huvuden sitter bakochfram. de stirrar ner i sina stjärtskåror. där kryllar skalbaggar fram över vissna löjtnantshjärtan. Håriga speglar faller från himlen. Änglarna är omringade. de klöser genom pälsen, försöker finna svar. Min magnetiska hud faller. Som ett när lägger den sig över änglarna. Skalbaggarna evakuerar, löjtnantshjärtana bryts och faller av, krossas under änglarnas tassande fötter. Huden täpper till, kväver. sepglarna tappar sin päls. Änglarnas huvuden vrids framåt. De skrattar så att revbenen knäcks med ljudliga brak när de ser sina ansikten i speglarna. Syret tar slut. Änglarna kollapsar. Min magnetiska hud stiger långsamt, långsamt upp. Den lägger sig som ett lock över himlen. Världen är rosa. Änglarna täcks av löjtnantshjärtan, skalbaggar gräver sig ner i deras vingar, violer frodas i deras ögonhålor. Solen vibrerar genom min utspända hud. Allt är stilla. Och levande. (9)

...än naturalistiskt rak och utan omsvep:

ur URTAGNING
Han stirrar ner på magen. Den är ett öppet hål. Blod sipprar ut i irriterande långsamma strilar. Han stirrar på mannens händer. Från dem hänger tunntarm, tolvfingertarm, tjocktarm och bukspottkörtelns giftiga knopp. Magsäck, lever, anus och njurarnas solkiga tvillingpar. Schakalmunnen ler knivskarpt åt honom. Mannen med hyenhuvudet försöker sträcka sig efter sina så privata ägodelar, men när han lyfter armarna hänger de bara som uppluckrat gips i luften framför honom. (51)

Denna antitetiska dekokt ger läsningen av novellerna en känsla av syndig lustfylldhet som man sällan får uppleva. Den håriga spegeln talar till djuret, det mest instinktiva och ursprungliga i Dig.

La Bibliofille