I närkontakt med texterna i Jim Morrisons Den amerikanska natten, utgiven av bokförlaget Bakhåll, är det dessa tankar som gör sig gällande: det här skulle ha tonsatts. Det här är inga poem, det är låttexter som skulle göra sig så rasande mycket bättre till gitarr, trummor och bas. Det här ska inte läsas tyst, det ska åhöras.
Utan att påstå att Morrison inte hade någon känsla för rytm och rim, att han inte KUNDE skriva helt enkelt, går det ändå inte att bortse ifrån att han näppeligen är den författare och poet han ville vara, även om det finns stycken i Den amerikanska natten som ligger riktigt nära poesins gräns, som i sin enkelhet och ofullkomlighet är sant vackert och drabbar på det vis all sann poesi gör.
Utan att påstå att Morrison inte hade någon känsla för rytm och rim, att han inte KUNDE skriva helt enkelt, går det ändå inte att bortse ifrån att han näppeligen är den författare och poet han ville vara, även om det finns stycken i Den amerikanska natten som ligger riktigt nära poesins gräns, som i sin enkelhet och ofullkomlighet är sant vackert och drabbar på det vis all sann poesi gör.
HURRICANE & ECLIPSE
I wish a storm would
come and blow this shit
away. Or a bomb to
burn the Town & scour
the sea. I wish clean
death would come to me.
ORKAN OCH FÖRMÖRKELSE
Jag önskar att en storm skulle
komma & blåsa bort den här
skiten. Eller att en bomb skulle
bränna Staden & skrubba
havet. Jag önskar att ren
död skulle komma till mig.
Skönhetsupplevelsen ligger ofta, har väl alldeles oavsiktligt hamnat där, på ett annat plan, som en undertext i detta verk, där Jim Morrisons biografi, hans liv och öde och hans önskan att skriva som lyriska giganter som William Blake och Arthur Rimbaud, låter ana en trasig sate till själ som inte förmår att till fullo ge uttryck för sina sinnesförnimmelser och tankar. Det är framför allt i det imperfekta, i avståndet mellan det Morrison vill åstadkomma och det som faktiskt står präntat i svart och vitt på sidorna, i medkännandet med den unge textförfattaren som det vackra finns.
För att till fullo uppskatta Den amerikanska natten och Jim Morrison som poet ska man nog höra till The Doors beundrarskara, till den musik detta band skapade, så att man kan höra en rytm och en ton, ett ackompanjemang till Morrisons lyriska alster, för de lyckas inte riktigt stå för sig själva. De bör nog understrykas, förstärkas av riff, solon, körsång och interpunkteras av inlevelsesångens ooh:n och aah:n för att till fullo komma till sin rätt.
Bakhåll har i sitt utgivande av Den amerikanska natten föredömligt låtit placera de engelska originalversionerna av Morrisons texter sida vid sida med en svensk bokstavlig översättning. De svenska texterna är att betrakta som ett läsarens hjälpmedel i dennes ansträngningar att själv ta till sig och tolka dikterna i anglosaxisk ursprungsform. Denna typ av disposition framhåller på ett subtilt vis källspråkets suveränitet över målspråket och också poesins oöversättlighet. Stiligt.
La Bibliofille
Bakhåll har i sitt utgivande av Den amerikanska natten föredömligt låtit placera de engelska originalversionerna av Morrisons texter sida vid sida med en svensk bokstavlig översättning. De svenska texterna är att betrakta som ett läsarens hjälpmedel i dennes ansträngningar att själv ta till sig och tolka dikterna i anglosaxisk ursprungsform. Denna typ av disposition framhåller på ett subtilt vis källspråkets suveränitet över målspråket och också poesins oöversättlighet. Stiligt.
La Bibliofille
Intressant! Måste kollas upp - speciellt efter din eminenta recension.:)
SvaraRadera(Jättebra med originaltexten precis intill.)
Niffin: eminent recension, återigen skymtar en tår i min lättrörda ögonvrå - tack!
SvaraRaderaDen amerikanska natten är absolut värd att ta sig an även om man inte spritter av imponering inför herr Morrisons alster. Ta en särskild titt på THE HITCHHIKER (An American Pastoral), ett slags screenplay som jag, som inte på något vis kan stoltsera med att vara filmvetare, faktiskt tyckte var litterärt välfungerande och riktigt snyggt.