Nathalie Sarrautes Le planétarium

Nathalie Sarrautes Le planétarium är Texten är en blick, ett skådande, en iakttagare som med sina observationer konstruerar ett socialt system som planetariet är en så sublim metafor för. Det är i egenskap av text, konstruktion, form -inte berättelse - som Le planétarium fascinerar, trollbinder. Genom perspektivskiften som är så snillrika i sin enkelhet, genom en krass, rå och hänsynslös ton kan Nathalie Sarraute få en simpel historia, där en femrummare i Passy , bebodd av en rik och ensamstående faster, och eftertraktad av dennas brorson med fru, att bli föremål för Den Yttersta Strävan, symbolen för Det Fulländade Livet, och katalysator för Det Sociala Spelet i sin mest oförskönade, mest osmickrande form.

Det är fult, riktigt fult och det framkommer genom ett fokus på yta, gester, utsagor, mimik, rörelser. Le Planétarium är som vivisektion i sociolitterär form: stegvis, från en person till en annan, förflyttar sig perspektivet i Nathalie Sarrautes roman Le planétarium in i hjärtat av ett socialt system som äger rum i och omkring denna lägenhet i Paris. I tur och ordning granskas Berthe, Alain, Gisèle, Germaine, Pierre för att så introduceras för varandra, interagera med varandra, bli föremål för varandra, varandras kontexter och i denna interaktion, överförd i ord, blir Le Planétarium en utsökt grym historia om Människosläktets Obotliga Låghet, en svärtad gestaltning av Den Mänskliga Naturens Grymhetsmönster.


Le Planétarium är översatt till svenska av Eva Axelsson och finns utgiven i Modernistas klassikerserie med titeln Planetariet.

La Bibliofille